Paradistrana
| Paradistrana Status i världen: Sårbar[1] |
|
Adult paradistrana
|
|
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tran- och rallfåglar Gruiformes |
| Familj | Tranor Gruidae |
| Underfamilj | Gruinae |
| Släkte | Grus |
| Art | Paradistrana G. paradisea |
| Vetenskapligt namn | |
| § Grus paradisea | |
| Auktor | A. A. H. Lichtenstein, 1793 |
| Synonymer | |
|
|
 |
|
| Hitta fler artiklar om fåglar med | |
Paradistrana (Anthropoides/Grus paradisea) är en fågel inom ordningen Tran- och rallfåglar som tillhör familjen tranor och är endemisk för subkontinenten Afrika.
Innehåll |
Taxonomi [redigera]
Traditionellt har paradistranan tillsammans med jungfrutrana placerats i släktet Anthropoides. Analyser av DNA-DNA hybridisering, data från DNA-sekvenser av cytokrom-B och studier av protein indikerar tydligt att de två arterna bör föras till släktet Grus,[2] vilket exempelvis följs av International Ornithologists' Union (IOC) och IUCN.[1][3] Det råder inte konsensus kring denna indelning och Clements et al. 2011 placerar fortfarande de båda arterna i släktet Anthropoides.[4]
Utseende [redigera]
Paradistranan är en ganska liten och nätt trana med smala brunfärgade ben och en för tranor medellång hals. Den har proportionerligt mycket långa vingar och långa handpennor vilket gör att den stående nästan skrapar handpennorna i marken. Den har ljust blågrå hals, övre och undre vingtäckare och rygg, mörka vingpennor, och svart buk och stjärt. De adulta fåglarna har rödrosa näbb och är vita på hjässan och vid näbbroten medan ungfåglarna har helvitt huvud och en blekare färgad näbb.
Utbredning och biotop [redigera]
Den största populationen finns i Sydafrika där den främst återfinns i de sydliga och östliga områdena. Den lever också på två mindre områden i norra Namibia och i norra Botswana.
Ekologi [redigera]
Paradistranan är inte lika bunden till vatten som många andra tranor, dock tillbringar den oftast nätterna på stränder. På dagarna söker den föda på fält och i gräsiga biotoper. Dess årscykel påminner om många andra tranors då de bildar par på våren för att häcka och föder upp sina ungar över sommaren. På hösten samlar de sig i mindre flockar för att på vintern samlas i stora flockar. Den räknas inte som en flyttfågel men de nordligaste häckningsområdena överges under vintern.
Status [redigera]
Populationen minskade kraftig från och med 1980-talet och idag är arten mycket hotad. På många platser, speciellt i områden där man odlar majs har paradistranan minskat kraftig på grund av omedveten och medveten förgiftning för att tranorna förstör skördarna. Den minskar också på grund av habitatförändringar och man tror att det omkring år 2000 finns mellan 10,000 och 20,000 fåglar kvar i världen.
Referenser [redigera]
Noter [redigera]
- ^ [a b] BirdLife International 2009 Grus paradisea . Från: IUCN 2011. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2011.2. Läst 2012-04-09.
- ^ Ingold et al. 1989, Krajewski, 1989 och Krajewski & Fetzner, 1994
- ^ International Ornithologists' Union (2012) IOC World Bird List (xls), version 2.11, <worldbirdnames.org/names.html>, läst 2012-04-09
- ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, B.L. Sullivan, C. L. Wood, and D. Roberson. (2011) The Clements checklist of birds of the world, Version 6.6 (xls), <www.birds.cornell.edu/clementschecklist>, läst 2012-04-09
Källor [redigera]
- Ingold, James L., Vaughin, Jack C., Guttman, Sheldon I & Maxson, Linda R. (1989) Phylogeny of the cranes (Aves: Gruidae) as deduced from DNA-DNA hybridization and albumin micro-complement fixation analyses., The Auk, vol.106, nr.4, sid:596-602
- Krajewski, Carey (1989) Phylogenetic relationship among cranes (Gruiformes: Gruidae) based on DNA hybridization., The Auk, vol.106, nr.4, sid:603-618
- Krajewski, Carey & Fetzner, James W. (1994) Phylogeny of cranes (Gruiformes: Gruidae) based on cytochrome-B DNA sequences., The Auk, vol.111, nr.2, sid:351-365
- Warmick Tarboton, Peter Hayman, Norman Arlott (1994) Birds of South Africa, ISBN 0-947430-44-X
- Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
