Paris-Nord järnvägsstation

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Paris-Nord – Gare du Nord
Gare du Nord Paris.jpg
Gare de Paris-Nord.
Stationsinformation
Ort Paris
Öppnade 1864
Tågbolag SNCF, Eurostar, Thalys
Trafiktyp Passagerartrafik
Kapacitet
Passagerare per år 190 miljoner
Förbindelser
Övriga trafikslag Metro Paris m 4 jms.svg Paris m 5 jms.svg
Anslutande linjer RER.svg Paris rer B jms.svg Paris rer D jms.svg
Föregående station Paris rer B jms.svg: La Plaine - Stade de France
Paris rer D jms.svg: Stade de France - Saint-Denis
Efterföljande station Paris rer B jms.svg Paris rer D jms.svg: Châtelet-Les Halles
Läge
Koordinater 48°52′51″N 2°21′19″E / 48.880931°N 2.355323°Ö / 48.880931; 2.355323
Metro Gare du Nord
Metro de Paris - Ligne 4 - Gare du Nord 01.jpg
Stationsinformation
Stad Paris, Frankrike Frankrike
Invigd 1907
Kapacitet
Antal plattformar 4 st
Förbindelser
Linje Paris m 4 jms.svg Paris m 5 jms.svg
Föregående station Paris m 4 jms.svg: Barbès - Rochechouart
Paris m 5 jms.svg: Stalingrad
Efterföljande station Paris m 4 jms.svg: Gare de l'Est
Paris m 5 jms.svg: Gare de l'Est

Gare de Paris-Nord, populärt Gare du Nord ("Norra station"), är en av sex stora järnvägsstationer i Paris. Den står i förbindelse med flera andra kollektivtrafik-linjer (métro och RER). Med 190 miljoner resenärer om året är det SNCF:s hårdast trafikerade punkt, stationen med mest trafikanter i Europa samt en av världens största järnvägsstationer. Som namnet antyder kan man åka norrut härifrån, det vill säga till Belgien, Nederländerna och norra Tyskland. Stationen är också rik på pendeltåg: lokala RER-tåg (linje B+D) passerar genom Gare du Nord medan de något snabbare Transilien, som har sin utgångspunkt här, sköter trafiken till och från de mer yttre förorterna, och två av linjerna (RER D samt Transilien K) går t.o.m. utanför länet, ända till Creil resp. Crépy-en-Valois.


Historia[redigera | redigera wikitext]

Föregångaren till Gare du Nord – Belgiska järnvägsstationen – invigdes 14 juni 1846 (Léonce Reynaud, arkitektur -- Bréville, ingenjörskonst). Stationen visade sig mycket snart vara otillräcklig, särskilt när drottning Victorias besök tvingades omdirigeras till Gare de l'Est. 1857 bestämde man sig för att bygga en station som var tre gånger så stor, när stadsdelen ändå skulle moderniseras. Den tidigare byggnaden revs 1860 och återuppbyggdes i Lille.

Den tysklandsfödde Jacques Ignace Hittorff (har även formgivit de två fontänerna på Place de la Concorde, allén på Champs-Elysées, och de tolv byggnaderna runt TriumfbågenPlace de l'Etoile) ledde bygget som inleddes i maj 1861. Den nya stationen började användas 1864, men var egentligen inte färdigbyggd förrän 1866.

Även Gare du Nord blev, liksom de andra parisiska stationerna, snabbt alltför liten för den snabbt expanderande järnvägstrafiken. Redan 1884 började man planera för fem ytterligare spår. 1889 byggde man om interiören helt och hållet och man passade på att bygga ut byggnaden samtidigt. Mellan 1930 och 1960 gjorde man också liknande utbyggnader.

1907 fick stationen anslutning till Paris métro: linje 4 från norra till södra Paris och linje 5 som går till Gare de Lyon.

1994, med tillkomsten av Eurostar-snabbtågen, fick stationen sitt nuvarande utseende och sin organisation.

Arkitektur[redigera | redigera wikitext]

Stileklekticism och 1800-talets vurm för nya typer av metallstrukturer (fackverksteknik) möts i denna byggnad.

De nio statyerna på fasaden personifierar de viktigaste europeiska städerna (London, Berlin, Amsterdam, Wien, Bryssel med flera) som järnvägen kör mot. På insidan står två rader med järnpelare som lyfter upp glastaket som spänner över 72 meter på 38 meters höjd. Två flyglar omringar huvudbyggnaden symmetriskt. På bottenvåningen finns en dorisk kolonnad, men dess elegans förtas av det skynke som sedan 1930 hänger framför det.

Tunnelbanestation[redigera | redigera wikitext]

Under centralen ligger tunnelbanestationen Gare du Nord som trafikeras av metro linje 4 och linje 6. Stationen invigdes 1907.