Paris metro

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Metro Paris metro
Paris Old Metro Signboard.jpg
Allmänt
Plats Frankrike Paris, Frankrike
Antal linjer 16
Paris m 1 jms.svg Paris m 2 jms.svg Paris m 3 jms.svg Paris m 3bis jms.svg Paris m 4 jms.svg Paris m 5 jms.svg Paris m 6 jms.svg Paris m 7 jms.svg Paris m 7bis jms.svg Paris m 8 jms.svg Paris m 9 jms.svg Paris m 10 jms.svg Paris m 11 jms.svg Paris m 12 jms.svg Paris m 13 jms.svg Paris m 14 jms.svg
Antal hållplatser 303
Turtäthet 2 min
Anslutande järnvägslinjer RER.svg Paris RER
Tramway-T.svg Paris Tramway
Antal passagerare 4,5 milj / dag
Organisation
Invigd 1900
Trafikoperatör RATP
Tekniska fakta
Linjelängd 219,9 kilometer
Matning Strömskena
Tunnelbanetåg på station Cité

Paris metro (franska: Le chemin de fer métropolitain, Le métro) är ett av Europas största tunnelbanenät som finns i Paris. Metron började byggas 1900. Den största delen av den senare utvidgningen skedde före andra världskriget.

Byggandet av metron.

Det görs mer än 4,5 miljoner resor i den varje dag. Metron har 303 st stationer uppdelade på 16 linjer, som sträcker sig över totalt ca 220 km. Linje 14 som öppnades 1998 är den modernaste linjen, och har bl.a. förarlösa tåg som styrs av datorer. Tunnelbanan är i trafik från kl 05:30 -01:00 på vardagar och till kl 02:00 på helger (fredags- och lördagsnatt samt natt mot helgdag).

Företaget RATP, som har hand om metron, har över 15 000 anställda och grundades 1897.

Spårnätet[redigera | redigera wikitext]

Tåg på linje 5 korsar Seine

Paris tunnelbana är först och främst skapad för transporter i Paris innerstad, och i viss mån närförort. Stationerna ligger tätt, i medeltal 548 m emellan två. En klar majoritet av systemet ligger under jord till skillnad från många andra tunnelbanesystem, hela 196 av 215 km ligger under jord. Över jord ligger vissa delar av linjerna i förorten samt vissa delar av linjerna 2, 5 och 6 går på viadukter i innerstaden.

Tunnlarna ligger rätt så grunt eftersom de parisiska markförhållandena är rätt så dåliga, spåren ligger nästan alltid mitt under en gata. För att minska belastningarna har man 75 meters kurvradie, respekteras dock inte alltid. Dessutom ligger i stort sett alltid spåren åt olika håll bredvid varandra i en gemensam tunnel, stationerna är placerade på sidan av spåren, och inte i mitten, något som är vanligt i till exempel Stockholms tunnelbana.

En annan egenhet är vissa linjer (1, 4, 6, 11, 14) går på gummidäck förutom de vanliga tåghjulen. Detta är först och främst för att förbättra accelerations- och retardationsförmågan hos tågen. Det har även den positiva bieffekten att ljudnivån och skakningarna minskar något, å andra sidan blir det riktigt varmt under högtrafik under sommaren.

Spårbredden är genomgående normalspårig 1,435 meter, elförsörjningen sker med hjälp av en tredje skena (750 volt likström). Tågen är smalare än många i många andra tunnelbanesystem, 2,40 meter, å andra sidan är bredden densamma i alla linjer.

De enda linjerna som innehar förgreningar är 7 och 13, det finns dock vissa planer på att en eventuell framtida utbyggnad av linje 14 skall ta en från varje.

Stationer[redigera | redigera wikitext]

Metro Glacière

Det stora flertalet av alla stationer består av två spår omgärdade av två 4 meter breda plattformar i ett tunnelrör klätt med vitt kakel. Ett 50-tal stationer avviker dock från detta mönster, framförallt nuvarande och tidigare ändstationer som ofta har tre spår och två plattformar, andra undantag är stationer på den nya linje 14 som har bredare plattformar och större tunnelradie och dörrar mot spåren. Naturligtvis utgör även stationerna på viadukter undantag från detta då dessa ofta är övertäckta av glastak eller av en markis. Det finns också vissa stationer med endast ett spår, då linjen går eller har gått i cirkel. På två stationer har man på grund av smala gator ovanför varit tvungen att inte placera plattformarna mittemot varandra (Commerce på linje 8 och Liège på linje 13). Det finns flera övergivna och avstängda stationer bland annat stationerna Croix Rouge, Saint-Martin, Haxo (på en avstängd linje mellan linje 3bis och 7bis), Champ de Mars, Martin Nadaud och Arsenal.

Entréer[redigera | redigera wikitext]

Under åren har det utformats olika skyltar för att markera metroentréerna. De mest kända är utformade av Hector Guimard.


Linjer[redigera | redigera wikitext]

Karta över metron
Linje Sträcka Öppnad Längd Stationer
1 La Défense RER.svg Tramway-T.svg - Château de Vincennes 1900 16,5 km 25
2 Porte Dauphine RER.svg - Nation Metro RER.svg 1900 12 km 25
3 Pont de Levallois-Bécon - Gallieni 1904 12 km 25
3bis Gambetta Metro - Porte des Lilas Metro 1921 1,3 km 4
4 Porte de Clignancourt - Mairie de Montrouge 1908 12,1 km 27
5 Place d'Italie Metro - Bobigny Pablo Picasso Tramway-T.svg 1906 14,5 km 22
6 Charles de Gaulle-Étoile Metro RER.svg - Nation Metro RER.svg 1900 13,5 km 28
7 Villejuif Louis Aragon Tramway-T.svg / Mairie d'Ivry - La Courneuve 8 Mai 1945 Tramway-T.svg 1910 22,5 km 38
7bis Louis Blanc Metro - Pré Saint-Gervais 1911 3 km 8
8 Balard Tramway-T.svg - Pointe du Lac 1913 23,4 km 38
9 Pont de Sèvres Tramway-T.svg - Mairie de Montreuil 1922 20 km 37
10 Boulogne Pont de Saint-Cloud - Gare d'Austerlitz Metro RER.svg 1913 12 km 23
11 Châtelet Metro RER.svg - Mairie des Lilas 1935 6,5 km 13
12 Mairie d'Issy - Front Populaire 1910 15,3 km 29
13 Châtillon – Montrouge - Asnières – Gennevilliers – Les Courtilles Tramway-T.svg
/ Saint-Denis - Université
1911 24,3 km 32
14 Saint-Lazare Metro RER.svg - Olympiades 1998 9 km 9
Totalt 1900- 219,9 km 303

Linje 1 Paris m 1 jms.svg[redigera | redigera wikitext]

Linje 1 är den första linjen som öppnades, år 1900. Med 207 miljoner resor per år är denna öst-västliga linje den tyngst trafikerade i systemet. Totalt är den 16,6 km lång och går mellan La Défense och Château de Vincennes. Den senaste förlängningen, till La Défense, öppnades den 1 april 1992. Idag körs linjen av förarlösa tåg och perrongerna har glasväggar som öppnas då tågen kommer in.

Linje 2 Paris m 2 jms.svg[redigera | redigera wikitext]

Linje 2 är den näst äldsta linjen i systemet efter linje 1. Den öppnade också 1900, men först den 13 december. I början av 2006 beslutades det att nya vagnar ska tas i trafik på linje 2 och två andra linjer. Linjen går från Porte Dauphine i väst till Nation i öst.

Linje 3 Paris m 3 jms.svg[redigera | redigera wikitext]

Årligen reser 87,6 miljoner människor med Linje 3. Den 10 oktober 1904 öppnade den första delen av linje 3 och gick då mellan Père Lachaise och Villiers. 1971 gjordes den senaste förlängningen från Gambetta till Gallieni. Linjen 3bis tillhörde tidigare linje 3.

Linje 3bis Paris m 3bis jms.svg[redigera | redigera wikitext]

Med bara 1,3 km räls och 4 stationer är Linje 3bis den kortaste i hela systemet. 1971 öppnade linjen och har inte förlängts sedan dess. Planer finns på att binda ihop linjen med linje 7bis. Den skulle göras genom en nedlagd tunnel och man skulle även öppna en gammal nedlagd station, Haxo.

Linje 4 Paris m 4 jms.svg[redigera | redigera wikitext]

Linje 4 är den näst tyngst belastade linjen i Paris tunnelbana. Den går i nord-sydlig riktning genom staden med ändstationerna Porte de Clignancourt och Mairie de Montrouge. På den här linjen är det varmast på grund av att tågen har gummidäck. Vid stationerna Châtelet, Les Halles och Saint-Michel delar linjen station med RER.

Linje 5 Paris m 5 jms.svg[redigera | redigera wikitext]

Linje 5 ska tillsammans med två andra linjer få nya tunnelbanevagnar, enligt ett beslut från 2006. Linjen öppnade 1906 och har 22 stationer och är 14,6 km lång. Årligen görs 86,1 miljoner resor på linjen. Den senaste förlängningen gjordes 1985 och gick till Bobigny-Pablo Picasso.

Linje 6 Paris m 6 jms.svg[redigera | redigera wikitext]

Linje 6 är formad som en halvcirkel och kör den södra delen, medan linje 2 formar den norra delen. Mer än hälften av linjen går ovan mark på viadukter. 100,7 miljoner resor görs årligen på linjen. Linjen går bland annat förbi Triumfbågen och Eiffeltornet. Den öppnade 1909 och är totalt 13,6 km lång med 28 stationer.

Linje 11 Paris m 11 jms.svg[redigera | redigera wikitext]

Linje 11 från 1935 går från Châtelet i centrala Paris till station Mairie des Lilas i nordöst. På linjen ligger den ubåtsliknande stationen Arts et Métiers.

Linje 12 Paris m 12 jms.svg[redigera | redigera wikitext]

Linje 12 från 1910 går från Front Populaire i norr till Mairie d’Issy i söder och passerar Concorde i centrala staden.

Linje 14 Paris m 14 jms.svg[redigera | redigera wikitext]

Linje 14 är den nyaste i Paris tunnelbana. Den färdigställdes 1998 och går per automatik, det vill säga utan tunneltågförare. I juni 2007 förlänges linjen från Bibliothèque François Mitterrand till Olympiades, båda belägna i sydöstra Paris.

Utbyggnader[redigera | redigera wikitext]

Utbyggnad från 1970-talet[redigera | redigera wikitext]

  • 1970 Paris m 8 jms.svg Charenton Écoles — Maisons-Alfort Stade
  • 1971 Paris m 3 jms.svg Gambetta — Galliéni
  • 1972 Paris m 8 jms.svg Maisons-Alfort Stade — Maisons-Alfort Les Julliottes
  • 1973 Paris m 8 jms.svg Maisons-Alfort Les Julliottes — Créteil L'Échat
  • 1973 Paris m 13 jms.svg St Lazare — Miromesnil
  • 1974 Paris m 8 jms.svg Créteil L'Échat — Créteil Préfecture
  • 1975 Paris m 13 jms.svg Miromesnil — Champs-Elysées Clemenceau
  • 1976 Paris m 13 jms.svg Champs-Elysées Clemenceau — Invalides
  • 1976 Paris m 13 jms.svg Porte de Vanves — Châtillon Montrouge
  • 1976 Paris m 13 jms.svg Carrefour Pleyel — Saint-Denis Basilique
  • 1979 Paris m 7 jms.svg Porte de la Villette — Fort d'Aubervilliers
  • 1980 Paris m 13 jms.svg Porte de Clichy — Gabriel Péri Asnières–Gennevilliers
  • 1980 Paris m 10 jms.svg Porte d’Auteuil — Boulogne Jean-Jaurès
  • 1981 Paris m 10 jms.svg Boulogne Jean-Jaurès — Boulogne Pont de Saint-Cloud
  • 1982 Paris m 7 jms.svg Maison Blanche — Le Kremlin Bicêtre
  • 1985 Paris m 7 jms.svg Le Kremlin Bicêtre — Villejuif Louis Aragon
  • 1985 Paris m 5 jms.svg Église de Pantin — Bobigny Pablo Picasso
  • 1987 Paris m 7 jms.svg Fort d'Aubervilliers — La Courneuve 8 mai 1945
  • 1992 Paris m 1 jms.svg Pont de Neuilly — La Défense
  • 1998 Paris m 13 jms.svg Saint-Denis Basilique — Saint-Denis Université
  • 1998 Paris m 14 jms.svg Madeleine — Bibliothèque François-Mitterrand
  • 2003 Paris m 14 jms.svg Madeleine — Saint-Lazare
  • 2008 Paris m 13 jms.svg Gabriel Péri Asnières–Gennevilliers — Asnières–Gennevilliers Les Courtilles
  • 2007 Paris m 14 jms.svg Bibliothèque François-Mitterrand — Olympiades
  • 2011 Paris m 8 jms.svg Créteil Préfecture — Pointe du Lac
  • 2012 Paris m 12 jms.svg Porte de la Chapelle — Front Populaire
  • 2013 Paris m 4 jms.svg Porte d'Orleans — Mairie de Montrouge

Automatisering av linje 13[redigera | redigera wikitext]

Linje 1 har automatiseras, detta skedde efter att man först installerat dörrar på stationerna, liknande de på linje 14, med den skillnaden att de här är halvhöga. Test har skett på stationen Invalides (Linje 13) med dörrar som är ca 1,7 meter höga och linje 13 kommer att bli den tredje linjen med förarlösa tåg, precis som Köpenhamns tunnelbana.

Förlängning av linjer[redigera | redigera wikitext]

Linje Paris m 4 jms.svg, förlängs söderut från Mairie de Montrouge till Bagneux, klart 2019.

Linje Paris m 12 jms.svg, förlängs från Front Populaire till Mairie d’Aubervilliers, klart 2017.

Linje Paris m 14 jms.svg, förlängs från Saint-Lazare till Mairie de Saint-Ouen, klart 2019.

Planerad utbyggnad[redigera | redigera wikitext]

Linje Paris m 11 jms.svg norrut från Mairie des Lilas till Rosny-Bois-Perrier.

Linje Paris m 14 jms.svg norrut mot Saint-Denis Pleyel samt söderut till Orly flygplats.

Linje Paris m 15 jms.svg, Paris m 16 jms.svg, Paris m 17 jms.svg, Paris m 18 jms.svg är planerade att byggas i framtiden.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Paris Métro

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]