Blaise Pascal

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Pascal)
Hoppa till: navigering, sök
Uppslagsordet ”Pascal” leder hit. För andra betydelser, se Pascal (olika betydelser).
Blaise Pascal.

Blaise Pascal, född 19 juni 1623 i Clermont-Ferrand, död 19 augusti 1662 i Paris, var en fransk matematiker, fysiker, filosof och religiös skriftställare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Pascal flyttade vid sju års ålder tillsammans med sin högt bildade syster Gilberte till Paris. De vistades på 1640-talet några år i Rouen och Clermont. Därefter återvände han år 1650 till Paris och drog sig 1654 tillbaka till klosterlik ensamhet i Port-Royal vid Versailles. Han hade varit ett brådmoget barn, som tidigt visade en ovanlig begåvning. Redan som yngling vann han rykte som självständig matematiker.

Pascals vetenskapliga intressen fick näring i den krets av vetenskapsmän och tänkare, som samlades kring pater Marin Mersenne. Men efter en olycka år 1654 genomgick han en djup religiös omvändelse, varefter han sedan omvände sin far och en av sina systrar, den begåvade Jacqueline Pascal (1625-1661). Hon ingick i Port-Royals systerorden, varigenom även Pascal kom i nära beröring med jansenisterna och rönte starkt inflytande av deras stränga religiositet.

Verk[redigera | redigera wikitext]

Matematik[redigera | redigera wikitext]

Pascal var en framstående matematiker. Vid tolv års ålder fann han på egen hand de flesta av satserna i Euklides första bok. Vid 16 år författade han en liten skrift, Essai pour les coniques (översatt 1779). Tre år senare tillverkade han den första räknemaskinen. Även under sin vuxna tid arbetade han en del med matematik. I den nämnda skriften om kägelsnitten framställde han bland annat den välkända satsen om en inskriven sexhörning och en viktig sats rörande involution av sex punkter.

Bland Pascals övriga matematiska skrifter kan man nämna Traité du triangle arithmétique (1653; översatt 1665), där han bland annat genom en enkel metod summerar olika serier och anger sättet att bilda binomialkoefficienterna; och den under pseudonymen A. Dettonville utgivna skriften Lettres à M. de Carcavi, där han på ett skarpsinnigt sätt löste flera egenkonstruerade problem rörande cykloiden, bland annat rörande sättet att bestämma ett cykloidsegments yta, tyngdpunkt och rotationskropp. Han använde där den av Cavalieri införda metoden för odelbara storheter. Han utvecklade också denna metod så att den fick en mera vetenskaplig form.

Fysik[redigera | redigera wikitext]

Pascal gjorde grundläggande experiment med kvicksilverbarometern, för vilket han belönats med att få sitt namn som måttenhet för tryck.

Moral[redigera | redigera wikitext]

Pascals mest kända litterära verk är Lettres provinciales (fullständig titel: Lettres écrites par Louis de Montalte à un provincial de ses amis et aux révérends pères jésuites sur la morale et la politique de ces pères) 1656-1657, där han med tankeskärpa och bitande kvickhet, än med hånfull satir, än med sedlig indignation, kritiserar jesuiternas moral. Denna skrift är förvånansvärt fri från teologisk torrhet. Den behöll länge sin aktualitet i de katolska länderna och räknas till den franska litteraturens främsta klassiska verk.

Teologi och filosofi[redigera | redigera wikitext]

En mer positiv framställning av sin egen livsåskådning förberedde han i ett tilltänkt stort arbete, vari han skulle försvara kristendomen mot ateisterna. När döden ryckte bort honom (han kämpade livet igenom med kroppslig ohälsa), hade han emellertid inte hunnit fullborda denna plan, utan efterlämnade endast en samling lösa blad, på vilka han i hast nedskrivit de enskilda tankar, av vilka han tänkte bygga upp sitt verk. Efter hans död utgavs dessa av hans jansenistiska vänner under titeln Pensées sur la religion (1669; Tankar i religiösa frågor).

Som tänkare tillhör Pascal den Cartesiska skolan. Han delar Rene Descartes' dualistiska uppfattning om förhållandet mellan själ och kropp och hans mekaniska förklaring av det kroppsliga. I sina tidigare skrifter, såsom i Traité du vide (1647) och Entretien avec Saci sur Épictète et Montaigne (1654), ställer han sig också vid Descartes' sida i kampen mot dogmatismen med den matematiska bevisföringen som idealet för den vetenskapliga metoden.

Men de religiösa intressena driver honom sedan över till en mysticism, som alltmer avlägsnar honom från den cartesiska utgångspunkten. Oändligt över den kroppsliga verkligheten sätter han tänkandet, som förmår uppfatta den och därjämte sig själv. Men det finnes en ännu högre verklighet, lika oändligt upphöjd över tänkandet, nämligen kärleken, som är en uppenbarelse av Guds själ. Den når vi inte med vår tanke, utan endast med vårt hjärta, vår känsla. "Hjärtat har sina skäl, som förståndet inte fattar". Eftersom vi själva är ändliga kan vi inte göra oss något begrepp om Guds oändliga väsen. Hans existens kan vi inte bevisa. Men vi kan välja att tro på den. Om vi tänker oss att det är som att slå vad, för eller emot denna tro, så vinner vi allt om vi väljer tron på Gud och han verkligen existerar, men vi förlorar ingenting om han inte existerar. Vi skulle därför vara okloka om vi inte trodde på honom. Om vi har svårt att på allvar bestämma oss för det så bör vi följa deras exempel som blivit troende före oss. Låtsas som om du tror, tag vigvattnet och låt läsa mässor etc. Alldeles av sig självt kommer detta att ge dig tron och göra slut på ditt förnuft (cela vous fera croire et vous abêtira). Detta kallas Pascals trossats eller Pascals Wager på engelska.

Svenska översättningar[redigera | redigera wikitext]

  • Tankar i religiösa frågor (Pensées sur la religion) (på svenska af C. V. [Victor] Modin, Fahlcrantz, 1890)
  • Tankar och smärre skrifter, jämte Voltaires anmärkningar av år 1734 (fullständig översättning jämte inledning och noter av Richard Hejll, Bonnier, 1929)
  • Pascal (i urval och med inledning av François Mauriac, inledningen och Provinsialbreven översatt av Karin Stolpe, den övriga texten efter Richard Hejlls översättning, Bonnier, 1947)
  • Tankar (Pensées sur la religion) (översättning och inledning av Sven Stolpe, Forum, 1957)
  • Blaise Pascal (i urval och översättning av Jean Paillard, Piccolo, 1964)
  • Tankar (Ur: Pensées de M. Pascal sur la religion et sur quelques autres sujets) (översättning: Ingar Gadd, Bakhåll, 2006)
  • Brev och småskrifter (översättning, inledning och kommentarer av Stig Strömholm, Atlantis, 2012)

Kuriosa[redigera | redigera wikitext]

  • I romanen Doktor Glas (1905) hävdar Hjalmar Söderberg att det var Pascal som uppfann skottkärran - ett misstag som han själv senare påpekade i den nya upplagans efterord: "Uppgiften förefaller besynnerlig, och jag erinrar inte längre var jag läste den. Skottkärrans idé (kombination av hävstången och hjulet) torde vara av betydligt äldre datum."
  • Programspråket Pascal, som togs fram 1970 är uppkallat efter Blaise Pascal.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]