Patina

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För snäckan, se Patina pellucida.
Antik silvertallrik med mörk oxid som är delvis bortnött. Både oxiden och nötningen bidrar till föremålets patina.

Patina är en beteckning på ålderstecken synliga på ett föremåls yta som är framkallade genom kemiska processer och/eller mekanisk nötning.

Exempel på patina är grön ärgkoppar- och kopparlegeringar, ett svart oxidskikt på silver eller en mörk ytkulör på organiska material så som trä eller elfenben orsakad av en kemisk reaktion med omgivande syre. Utöver att ge föremålet ett förändrat utseende kan patineringen också fungera som ett skydd mot yttre angrepp.[1]

En väl bevarad patina anses ofta ha en värdeförhöjande effekt på äldre föremål, både vad gäller estetiska och ekonomiska värden.[2]

Definition[redigera | redigera wikitext]

Ytbeläggning eller ytbeskaffenhet som ger intryck av hög ålder. Patina kan bildas genom kemiska reaktioner under inverkan av luft, vatten eller jord eller genom mekaniska processer, såsom nötning. Patina kan även framkallas på kort tid, till exempel med kemiska medel.[3]

Patinering[redigera | redigera wikitext]

Det finns ibland anledning att framkalla en åldrad yta på konstgjord väg, antingen för att ge intryck av att föremålet är äldre än vad det i själva verket är, eller enbart för att ge det ett annat estetiskt uttryck. Denna process kallas patinering.[2]

Historik[redigera | redigera wikitext]

Patina har varit högt skattat sedan lång tid tillbaka och i Kina har man funnit bevis på att patinering förekom så tidigt som under Sung (år 960–1279) och Ming (år 1368–1644).[4]

I Europa är det först under renässansen som man kan tala om en organiserad patineringstrend då man ville få nygjorda skulpturer att efterlikna de antika förebilderna.[5] Under hela 1800-talet brukades patinering frekvent i många sammanhang och med hjälp av bland annat nya kemiska recept och appliceringsmetoder kunde mängder med ytskikt och kulörer framkallas på föremålen i fråga.[6] Bland annat började man använda en metod där hela föremålet doppades ned i en kemikalieblandning, något som kom att patenteras på flera håll och fortfarande idag brukas inom industrin.[7]

Metoder[redigera | redigera wikitext]

Det finns idag en uppsjö av metoder för att applicera en patinerad yta på ett objekt. I de flesta fall handlar det om att framkalla kemiska reaktioner. Nedsänkning i kemisk lösning ("immersion"), värmepatinering (med eller utan applicerade kemikalier) är exempel på två patineringsmetoder som kan användas för föremål gjorda av koppar- eller kopparlegeringar för att framkalla naturliga oxider på ytan. Resultatet (kulör och textur) är främst beroende på verkningstid, temperatur och inblandade material/kemiska sammansättningar.[8] Enklare metoder kan vara att exempelvis bestryka husets träfasad med järnvitriol som framkallar ett resultat som går att likna med det som trä får efter att ha åldrats på naturlig väg i åratal.[9]

Repatinering[redigera | redigera wikitext]

Väljer man att restaurera eller återskapa en skadad eller tidigare borttagen patina på ett antikt föremål, kallas detta repatinering. Genom att det ofta är komplicerat att ta reda på hur en befintlig patina är framkallad och med vilket kemiskt recept så är det inte ovanligt att expertis låter hela föremålet repatineras, även om det endast är en begränsad del av ytan som är skadad.[10]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Hughes & Rowe 1991, s. 16–17
  2. ^ [a b] Oxford Art Online, uppslagsord "Patina"
  3. ^ ”patina”. Korrosionsordlista 1977. Rikstermbanken. http://www.rikstermbanken.se/rtb/visaTermpost.html?id=69269. 
  4. ^ Jones, Craddock & Barker 1990, s. 259
  5. ^ Jones, Craddock & Barker 1990, s. 260
  6. ^ Hughes & Rowe 1991, s. 18
  7. ^ Hughes & Rowe 1991, s. 19
  8. ^ Hughes & Rowe 1991, s. 27
  9. ^ ”Järnvitriol”. Historiska Hus AB. http://www.historiskahus.se/system/visa.asp?HID=96&FID=166&HSID=6035#J%C3%A4rnvitriol. 
  10. ^ Hughes & Rowe 1991, s. 37

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Hughes, Richard; Rowe, Michael (1991) (på engelska). The colouring, bronzing and patination of metals: a manual for fine metalworkers, sculptors and designers. London: Thames and Hudson. Libris 4994391. ISBN 0-500-01501-5. OCLC 221276461 
  • Jones, Mark; Craddock, Paul; Barker, Nicolas (1990) (på engelska). Fake?: the art of deception. Berkeley: University of California Press. ISBN 0520070860. OCLC 22279285 

Se även[redigera | redigera wikitext]