Patti Smith

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ej att förväxla med Patty Smyth.
Patti Smith
Patti Smith performing in Finland, 2007.jpg
Patti Smith 2007.
Födelsenamn Patricia Lee Smith
Född 30 december 1946 (67 år)
Bakgrund USA Chicago, Illinois, USA
Genre(r) Rock, protopunk, art rock
Roll Sångare, låtskrivare, poet
År som aktiv 1974 -
Skivbolag Arista (1975-2002)
Columbia (2002- )
Artistsamarbeten Patti Smith Group
Webbplats Pattismith.net
Logotyp
Patti Smith Group (Logo).png

Patricia Lee "Patti" Smith, född 30 december 1946 i Chicago, Illinois, är en amerikansk rockmusiker, sångerska, låtskrivare och poet. Till hennes mest kända låtar hör "Because the Night", "Rock and Roll Nigger" och "Gloria". Även om de stora försäljningssiffrorna ofta uteblivit ses hon som mycket inflytelserik inom rockmusiken, inte minst för den tidiga punken.[1]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Patti Smith i Köpenhamn 1976

Patti Smith föddes i Chicago men flyttade som barn till Philadelphia och senare till Woodbury i New Jersey. Hon inledde studier på Glassboro State College men hoppade av på grund av en oplanerad graviditet. Hon adopterade bort barnet och tog jobb som industriarbetare. 1967 flyttade hon till New York där hon först jobbade i en bokaffär och senare som musikjournalist. Hon började också skriva poesi och gav ut två samlingar. Några av hennes dikter blev låttexter som spelades in av Blue Öyster Cult.

Hon började också framföra sin musik själv, ursprungligen tillsammans med gitarristen Lenny Kaye. 1974 anslöt pianisten Richard Sohl och singeln "Piss Factory/Hey Joe" spelades in. Senare tillkom även Ivan Kral (gitarr) och Jay Dee Daugherty (trummor) och 1975 släpptes debutalbumet Horses, producerat av den tidigare Velvet Underground-medlemmen John Cale. Albumet är kanske Smiths mest inflytelserika och ses som en viktig inspirationskälla inom punken, men även till senare rockmusik.

1976 kom uppföljaren Radio Ethiopia, nu krediterad Patti Smith Group, med ett något råare sound än sin föregångare. Nästa album, Easter från 1978, blev hennes kommersiellt mest framgångsrika med bland annat hitsingeln "Because the Night", först skriven av Bruce Springsteen och sedan utgiven med Patti Smiths version som innehöll en del små ändringar. På Wave från 1979 hade musiken blivit något mer polerad, delvis till följd av att Todd Rundgren anlitades som producent. Efter detta album dröjde det fram till 1987 innan hon återigen spelade in musik, till Dream of Life som gavs ut 1988. Under tiden däremellan gifte hon sig med Fred Smith, känd som gitarrist i bandet MC5 (och i bandet Sonic's Rendezvous Band). Låtarna "Dancing Barefoot" och "Frederick" från albumet Wave, var båda dedikerade till Fred Smith. Paret fick två barn, en son, Jackson (född 1982), som senare giftade sig med trummisen i The White Stripes, Meg White, 2009 och en dotter, Jesse (född 1987). Under 1980-talet drog Patti Smith sig undan musicerandet och bodde med sin familj norr om Detroit, i St. Clair Shores i Michigan.

Patti Smith live med Bono i Madison Square Garden 2005

Efter Dream of Life dröjde det ytterligare åtta år, till 1996, innan nästa album, Gone Again, släpptes. Hon hade då två år tidigare förlorat både sin make och en bror. Båda hade, inom loppet av en månad, avlidit i hjärtinfarkt och till följd av detta hade Smith återupptagit musikkarriären, först med en mindre turné och sedan med albumet. Hon har sedan dess fortsatt turnera och spela in album. Ytterligare ett album gavs ut under 1990-talet, Peace and Noise 1997.

2000 gavs albumet Gung Ho ut, följt av Trampin' 2004. Till 30-årsjubileet av Horses framförde hon 2005 albumet live i sin helhet. En inspelning av konserten gavs ut tillsammans med en nyutgåva av albumet under titeln Horses/Horses. 2007 gav hon ut albumet Twelve, innehållande tolv covers av kända låtar. Samma år valdes hon in i Rock and Roll Hall of Fame.[2]

Ett liveinspelat spoken word-album med titeln The Coral Sea gavs ut 2008, bestående av Smiths uppläsning av sin episka dikt med samma namn från 1996, till minne av konstnären Robert Mapplethorpe, ackompanjerad av gitarristen Kevin Shields.

Den 3 maj 2011 offentliggjordes att Patti Smith får Polarpriset 2011.[3]

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

Patti Smith, Rio de Janeiro 2006.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Patti Smith vid National Book Critics Circle Award 2011. Hon nominerades i klassen Biografi.
  • 1972Seventh Heaven
  • 1972A Useless Death
  • 1972Kodak
  • 1972Early Morning Dream
  • 1973Witt
  • 1977Ha! Ha! Houdini!
  • 1977Gallerie Veith Turske
  • 1978Babel
  • 1992Woolgathering. På svenska: Samla ull, 2010, översättning: Charlotte Hjulström
  • 1994Early Work: 1970 - 1979
  • 1996The Coral Sea
  • 1998Patti Smith Complete
  • 1999Wild Leaves
  • 2003Strange Messenger
  • 2007Poems av William Blake. Redigerad av Patti Smith.
  • 2008Land 250
  • 2008Trois
  • 2008Great Lyricists
  • 2005Auguries of Innocence. På svenska: Oskuldens tecken, 2010, översättning: Niclas Nilsson och Marie Silkeberg
  • 2010Just Kids (memoar). På svenska: Just kids, 2010, översättning: Ulla Danielsson

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Huey, Steve. ”Patti Smith > Biography”. Allmusic. http://www.allmusic.com/artist/patti-smith-mn0000747445. Läst 6 juni 2012. 
  2. ^ Rock and Roll Hall of Fame – Patti Smith
  3. ^ ”Patti Smith årets Polarpristagare”. svd.se. http://www.svd.se/kultur/patti-smith-arets-polarpristagare_6134791.svd. Läst 3 maj 2011. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]