Paul Hindemith

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Paul Hindemith 1923

Paul Hindemith, född 16 november 1895 i Hanau, död 28 december 1963 i Frankfurt am Main, var en tysk tonsättare, altviolinist och dirigent.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Hindemith var son till en hantverkare i Hanau. När föräldrarna försökte hindra honom från att bli musiker, rymde han 11 år gammal och försörjde sig som cafémusiker. Han blev 1906 elev vid Hoch's konservatorium i Frankfurt am Main där han studerade komposition. Hans första stråkkvartett belönades med Mendelssohnpriset.

Mellan 1915 och 1923 arbetade Hindemith först som violinist och snart som förste konsertmästare vid Frankfurtoperan. Han grundade 1923 tillsammans med Licco Amar Amarkvartetten som fram till 1929 turnerade i Tyskland och propagerade för den moderna musiken.

Under åren 1923–1930 var han, tillsammans med två andra, konstnärlig ledare för musikfesterna i Donaueschingen, vilka 1927 flyttades till Baden-Baden och 1930 vidare till Berlin. Där uruppfördes flera av Hindemiths kompositioner. Under 1920-talet blev Hindemith ryktbar i Tyskland, både som tonsättare och som violinist.

Han blev 1927 professor i komposition vid Berlins musikhögskola. Hans musik förbjöds av den nazistiska regimen 1934. Det ledde till en kontrovers då det förhindrade uruppförandet av operan Mathis der Maler i Berlin under Wilhelm Furtwängler. Denne protesterade offentligt mot förbudet och det ledde till publikdemonstrationer. Hindemith begärde att få skapa sin musik utan politisk inblandning, men det avslogs och han tog då avsked från sina befattningar inom musiklivet. Därefter spelades ingen musik av Hindemith, men han tilläts fortsätta som lärare. Från 1935 var han tidvis verksam i Turkiet och Schweiz och turnerade i USA, dit han till sist flyttade 1940. Han levde därefter i exil i USA, där han också undervisade vid Yale University fram till 1951. Då återvände han till Tyskland och bosatte sig sedan i Zürich, där han utsågs till professor vid universitetet 1951-1957.

Kompositioner och stil[redigera | redigera wikitext]

Först komponerade Hindemith i den romantiska traditionen och var influerad av Brahms och Reger. Omkring 1920 ändrade han helt stil i antiromantisk riktning med inspiration från Stravinskij. Han hävdade nu en "ny saklighet" med en "objektiv" hantverksmässig inställning till musikskapandet. Genom s.k. Gebrauchsmusik ville han skapa ett slags funktionell och lättillgänglig konstmusik. I samband med operan Mathis der Maler så inträdde för Hindemith en ny fas. Han utgav vid samma tid det epokgörande verket Unterweisung im Tonsatz (1-3, 1937-1970) där han lanserar en ny kompositionsteori med ordnande normer för den moderna musikens tonala relationer. Han påverkade därigenom otaliga tonsättare, inte minst de svenska Karl-Birger Blomdahl och Sven-Erik Bäck. Musikutvecklingen efter 1945 tog andra vägar än de Hindemith förespråkat och han var inte längre tongivande som tidigare.

Mest kända verk[redigera | redigera wikitext]

Hindemith 1933
  • Cardillac, opera i fyra akter, 1926
  • Mathis der Maler, opera i sju bilder, 1934
  • Mathis der Maler, symfoni, 1934
  • Symfoni i Ess, 1934
  • Nobilissima visione, svit ur baletten, 1938
  • Symfonisk metamorfos av temata av Carl Maria von Weber, 1943
  • Piano: tema & 4 variationer, De fyra temperamenten, 1940
  • Viola: Der Schwanendreher, 1935
  • Violin Ciss-dur, 1939
  • Piano: Ludus tonalis, 1943
  • Sex sånger för blandad kör (Rainer Maria Rilke)
  • Das Marienleben (Rainer Maria Rilke), sopran och piano eller orkester, 1924

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Bibliografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

  • Unterweisung im Tonsatz. Mainz. 1937-1970. Libris 8390867 
  • Aufgaben für Harmonie-Schüler. Mainz: Schott. 1949. Libris 1357991 
  • Harmonieübungen für Fortgeschrittene. Mainz. 1949. Libris 1357994 
  • A composer's world : horizons and limitations. The Charles Eliot Norton lectures, 99-0111872-7 ; 1949/1950. Cambridge: Harvard Univ. Press. 1952. Libris 950512 
  • Aufsätze, Vorträge, Reden. Atlantis-Musikbuch. Zürich: Atlantis Musikbuch-Vlg. 1994. Libris 5180528. ISBN 3-254-00190-7 

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  • Bonniers musiklexikon ([Ny, revid. uppl.]). Stockholm: Bonnier fakta. 1983. sid. 190. Libris 7246862. ISBN 91-34-50255-6 
  • Musiklexikon : musik i ord och bild ([Ny, aktualiserad, utg.]). Göteborg: Kulturhistoriska förlagen. 1982. sid. 1018-1022. Libris 367546 
  • Sohlmans musiklexikon: nordiskt och allmänt uppslagsverk för tonkonst, musikliv och dans. Stockholm: Sohlman. 1948-1952. sid. 1089-1097 (Del 2). Libris 8198860 


Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Hakobian, Levon (1993). ”Paul Hindemith”. Melos (Stockholm) (Stockholm: Kantat, 1992-1997) "1993 (nr 3),": sid. 2-6. ISSN 1103-0968. ISSN 1103-0968 ISSN 1103-0968.  Libris 2264130
  • Karlsson, Åsa (1997). Paul Hindemith i nazismens Tyskland : en fallstudie av musik som Hitler förbjöd. Uppsala: Uppsala univ., Institutionen för musikvetenskap. Libris 3110338 
  • Ladenstein, Emanuel (2001). Hindemith och melodiken : en kritisk presentation av Paul Hindemiths melodikteori. Stockholm: Stockholms univ. Libris 8423984