Paul Lafargue

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Paul Lafargue

Paul Lafargue, född 15 januari 1842 i Santiago de Cuba, död 26 november 1911, var en socialistisk författare och politisk aktivist, känd för den starkt polemiska skriften "Rätten till lättja" och som aktiv i Pariskommunen 1871. Paul Lafague var gift med Laura Marx, en dotter till Karl Marx. Paret valde att på ålderns höst avsluta sina liv tillsammans genom att begå självmord.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Lafargue föddes i Santiago de Cuba. Fadern ägde kaffeplantager i landet och familjens välstånd gjorde att de hade råd att låta sonen studera i Santiago och senare i Frankrike. 1851 flyttade Lafargue till Bordeaux och därefter till Toulouse och Paris, där han studerade medicin. Det var också under denna tid som hans filosofiska och politiska karriär påbörjades.

Mellan 1873 och 1882 bodde han i London och undvek att praktisera läkaryrket eftersom han mist tilltron till det. Från 1880 och framåt arbetade han åter som redigerare vid tidningen L'Egalité.

Tillsammans med Jules Guesde var han ledare för det franska maxistpartiet och blev 1891 deputerad. Bland hans skrifter märks bland annat I'évolution économique (1892) och La propriété (1895).[1]

Berömda citat ur boken[redigera | redigera wikitext]

Ett besynnerligt vansinne har gripit arbetarklassen i de länder där den kapitalistiska civilisationen härskar. Detta vansinne drar i sitt kölvatten med sig det individuella och sociala elände, som sedan två århundraden plågar en dyster mänsklighet. Det är kärleken till arbetet, den med döden kämpande lidelsen för arbete, vilken drivits dithän att livskraften hos den enskilda människan och hennes avkomma bryts ned. Istället för att kurera denna sinnesförvirring har präster, ekonomer och moralister gjort arbetet till något heligt.
— Inledningen av kapitel 1

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 16. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. Sid. 681