Paul Vinogradoff

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Sir Paul Vinogradoff

Sir Paul Vinogradoff, ursprungligen Pavel Gavrilovitj Vinogradov (ryska: Павел Гаврилович Виноградов), född 30 november (gamla stilen: 18 november) 1854 i Kostroma, död 19 december 1925 i Paris, var en rysk-brittisk historiker.

Vinogradov studerade för Theodor Mommsen i Berlin och samlade i Italien material till sin första akademiska avhandling, De feodala förhållandenas utveckling i Lombardiet (1880) och utnämndes 1884 till professor i historia vid Moskvauniversitetet. På grund av konflikt med undervisningsministern Pjotr Vannovskij tog han avsked från professuren 1902 och utnämndes 1903 till juris professor i Oxford. Åren 1908-11 bestred han därjämte sin återtagna professur i Moskva. Han ansågs på sin tid vara en av Europas främsta medeltidskännare. År 1917 tilldelades han brittiskt adelskap.

Vinogradov författade bland annat Villainage in England (1892), ett banbrytande arbete, i vilket han uppvisade, att den normandiska tidens "villain" (livegen) direkt härstammade från de anglosaxiska perioderna "freeman" (den fria bonden), Growth of the Manor (1905; ny upplaga 1911), English Society in the Eleventh Century (1908), Roman Law in Medieval Europe (1909), Common Sense in Law (1914), Self-Government in Russia (1915), Outlines of Historical Jurisprudence (I-II, 1920-22) och Historical Jurisprudence (1923) samt redigerade "Oxford Studies in Social and Legal History" (fem band, 1909 ff.) och "Essays in Legal History" (1913).

Källor[redigera | redigera wikitext]