Paulo Freire

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Paolo Freire i slutet av 1970-talet.
Paolo Freire (2:a f. v.) är en av de betydande personer som avbildas i Pye Engströms skulptur Efter badet utanför Västertorpsbadet, Stockholm

Paulo Freire, född 19 september 1921 i Recife, Brasilien, död 2 maj 1997 i São Paulo, Brasilien var en pedagog, teoretiker och kristen socialist.

Han var verksam i Brasilien under 1960-talet och deltog i en stor pedagogisk kampanj mot analfabetismen. Freires hade en kristen-humanistisk människosyn till grund för sitt arbete och dess grundtes var att de fattiga inte skulle mata de fattiga med den rika världens kunskaper, utan ge dem möjlighet att själv komma till medvetenhet och erövra sin värld. [1] Engagerade pedagoger, som i relation och dialog med de fattiga vägledde dem mot förståelse av sin situation och därmed frigörelse och medveten handling var viktiga för att erövra denna medvetenhet. Freires arbete mot fattigdom, svält och analfabetism upplevdes som ett hot för det totalitära samhälle Brasilien blev efter en militärkupp, och innebar för Freires del fängelse och senare utvisning till det mera fria Chile, där arbetet och kampen mot analfabetismen fortsatte.[1]

Freire analyserade kritiskt det som han menar är traditionell undervisning och menar att undervisa är inte att programmera utan att problematisera, inte att ge svar på frågor utan att kasta fram frågor, inte att överföra uppfostraren till eleven utan att provocera till självbestämning. [2]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Bengt-Olof Petersson (2001),Den frigörande pedagogiken i handledning. Freire och den frigörande pedagogiken. Vårdvetenskap, Växjö universitet 2001-12-21
  2. ^ Paolo Freire (1972) Pedagogik för förtryckta