Pavel Miljukov

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Pavel Miljukov

Pavel Nikolajevitj Miljukov (ryska: Павел Николаевич Милюков), född 15 januari 1859 i Moskva, död 31 mars 1943, var en rysk politiker och docent i historia.

Miljukov var ledare för det liberala kadettpartiet under tsarerans sista år och medlem av duman från 1907. Partiet förespråkade ett avskaffande av enväldet och införande av en konstitutionell monarki. I ett uppmärksammat tal i duman i november 1916 gick han till hårt angepp mot premiärminister Boris Stürmer som anklagades för högförräderi. Såväl Stürmer som tsaritsan Alexandra av Hessen var mycket impopulära under första världskriget på grund av deras tyska härkomst. Anklagelsen, som Miljukov senare erkände var helt grundlös, ledde till Stürmers avgång och stärkte de revolutionära strömningarna.

Efter ryska revolutionens februarirevolution 1917 utnämndes Miljukov till utrikesminister och var jämte justitieminister Aleksandr Kerenskij den ryska provisoriska regeringens mest betydande medlem. Han var monarkist och försökte förgäves övertala storfurst Michail Aleksandrovitj att efterträda sin äldre bror Nikolaj II som tsar. Under sin korta tid som utrikesminister var han pådrivande för att fortsätta första världskriget mot Tyskland. Efter en maktkamp inom regeringen och mot den mäktiga Petrogradsovjeten tvingades han och krigsminister Aleksandr Gutjkov att avgå i maj 1917. Premiärminister och partivännen, furst Georgij Lvov, stannade dock kvar på sin post fram till julioroligheterna samma år. Efter oktoberrevolutionen 1917 när bolsjevikerna tog makten gick Miljukov i landsflykt och verkade därefter som emigrantledare i Paris.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia


Föregångare:
Nikolaj Pokrovskij
Rysslands utrikesminister
mars 1917-maj 1917
Efterträdare:
Michail Teresjtjenko