Pedofili

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Pedofili (av grekiska pais, genitiv paidos, "barn" och philia, "kärlek", "vänskap") är en beteckning för en vuxen människas sexuella dragning till prepubertala barn och barn i tidig pubertet (vanligtvis 12 år eller yngre).[1] För att klassas som pedofil måste den sexuella dragningen vara starkare mot barn än mot vuxna. Då attraktionen riktas mot unga tonåringar (personer i pubertetsåldern), snarare än yngre barn, används istället begreppet hebefili eller efebofili.

Begreppshistoria[redigera | redigera wikitext]

Ordet pedofili lär ha myntats av psykiatern Richard von Krafft-Ebing i dennes Psychopathia Sexualis (1886). Sexuella aktiviteter med barn var då redan kriminaliserade, men von Krafft-Ebing försökte utreda nosologierna bakom dessa handlingar. von Krafft-Ebing skilde mellan icke-psykopatologiska brott och psykopatologiska. Till den förra gruppen förde han debauchées (personer som redan testat alla andra former av sex med kvinnor och som njöt av barnens förnedring), unga män som var rädda för sin egen manlighet eller för kvinnor och därför sökte sig till barn (och vilka av rädsla var impotenta med vuxna kvinnor), samt tjänstekvinnor och kvinnliga anhöriga som använde barnen sexuellt. Denna grupp, menade von Krafft-Ebing, kunde använda barnen för sexuella ändamål (till exempel genom att låta barnen masturbera åt dem) på grund av allmän moralisk avflackning.[2]

Med psykopatologiska övergrepp avsåg von Krafft-Ebing dels dem som hade sex med barn till följd av annan psykisk störning, dels pedofili. Psykopatologiskt belastade personer som sökte sig till barn för sex, men som von Krafft-Ebing inte ansåg vara pedofiler, var till exempel alkoholister, senildementa personer, epileptiker, hjärnskadade personer och personer med psykoser.[3] Det var inte sällan som dessa personer våldtog barn, menade von Krafft-Ebing, i synnerhet under inflytande av alkohol och i form av pederasti. Med pedofili (pædophilia erotica) avsåg von Krafft-Ebing uteslutande "en morbid disposition, en psykosexuell perversion" där det sexuella intresset primärt var riktat mot barn, utan att det var fråga om en moral som avflackats eller att hjärnan skadats. Som exempel på sådana pedofiler hade han träffat en person som kommit i puberteten vid 24 års ålder som ejakulerade vid blotta åsynen av små flickor. Dessa pedofiler kännetecknades av att de hade en allvarlig ärftlig belastning, att de primärt var sexuellt intresserade av barn, samt att handlingarna var förhållandevis oskyldiga (masturbation var vanligt, dvs att låta någon onanera åt sig, medan våldtäkt inte förekom). Med denna störning räknade von Krafft-Ebing endast dragningen för barn under 14 år.[2]

Pedofili kunde vara periodisk, och kunde i vissa fall uteslutande rikta sig mot personer av det egna könet, menade von Krafft-Ebing. I fall när det rörde sig om pojkar i puberteten var det inte fråga om pedofili, menade han vidare, utan om pederasti (pederaster var av en annan sort än pedofiler). I fråga om pedofili var det ofta fråga om ett tillstånd som von Krafft-Ebing ansåg påminde om fetischism. Han räknade också pseudopedofili som ett särskilt tillstånd, vilket kunde påträffas hos personer som förlorat sitt libido efter att de masturberat för mycket och vilka därför sökte sig till barn.[2]

Klassificering[redigera | redigera wikitext]

David Finkelhor (1986) tog upp meningsskiljaktigheterna om hur pedofili skall definieras och anser att det finns två sätt att definiera pedofili. Det första, den inklusiva definitionen, klassar alla sexuella beteenden och intressen riktade mot barn som pedofili, oavsett beteendets varaktighet. Den exklusiva definitionen reflekteras i DSM-IV där en ihållande och stark dragning till förpubertala barn krävs.[4]

I DSM-IV-TR finns tre kriterier för pedofili[5]. En person är en pedofil om

  • personen under minst sex månader har återkommande kraftigt sexuellt upphetsande fantasier, drifter, eller beteenden, rörande ett eller flera förpubertala barn (i allmänhet barn som är 12 år eller yngre),
  • personen har utlevt dessa drifter eller de sexuella drifterna eller fantasierna har märkbart plågat personen eller har gett honom eller henne sociala svårigheter samt
  • personen är minst 16 år gammal, och minst fem år äldre än det eller de barn som åsyftas i det första kriteriet.

Detta skall enligt DSM-IV-TR förstås, som att pedofili innebär att en vuxen människa attraheras av, eller har sexuell aktivitet med barn, som inte kommit in i puberteten. En person som själv är adolescent anses vara pedofil om barnet han eller hon attraheras av eller utnyttjar intimt, är minst fem år yngre än personen själv. Jämnåriga ungdomar som attraheras av, eller har intimt umgänge med varandra, är sålunda inte pedofiler. En ungdom på till exempel 15 år som har varaktigt sexuellt umgänge med en 13-åring, räknas inte som pedofil. En 16-åring som har sexuellt umgänge med en prepubertal 11-åring kan dock klassificeras som pedofil, enligt DSM-IV-TR.

En störning eller inte?[redigera | redigera wikitext]

Inom modern psykiatri skiljs ibland på pedofili som störning och pedofili som icke-störning; på engelska betecknade med begreppen 'pedophilic disorder' respektive 'pedophilia'[6]. Pedofili klassas inte som en störning i sig självt idag men personer (både pedofiler och icke-pedofiler) kan diagnostiseras med den psykiatriska diagnosen pedofili. Den aktuella psykiatriska definitionen av pedofili kräver inte att personen som får diagnosen har agerat efter sin böjelse. Det räcker med att de sexuella impulserna eller fantasierna leder till påtagligt lidande eller mellanmänskliga svårigheter.[7]

Kritiker har argumenterat för att ta bort pedofili som en psykiatrisk diagnos då det saknas vetenskapligt stöd för dess inklusion.[8] Pedofili är emellertid inte ovanlig bland personer som begår sexuella övergrepp mot barn,[9] och i strikt beteendevetenskaplig mening används ordet "pedofili" ofta för att hänvisa till just sexuella övergrepp mot barn.[källa behövs]

Förekomst[redigera | redigera wikitext]

Det är svårt att veta hur många pedofiler det finns, då pedofili på många håll länge varit ett starkt tabubelagt ämne. Läggningen blev formellt erkänd och benämnd först under senare delen av 1800-talet och pedofiliforskningen tog fart först på 1980-talet. Merparten av de dokumenterade pedofilerna är män, men det finns också kvinnor med läggningen.[10][11] En del forskare menar även att det verkliga antalet kvinnliga pedofiler underskattats i de undersökningar som gjorts.[12] Främst känner man till de pedofiler som gått från tanke till handling, och blivit dömda. Internationella undersökningar visar på att mindre än en procent av befolkningen har en pedofil böjelse [källa behövs]. Enligt Brottsförebyggande rådets pedofiliforskare Peter L. Martens ska detta dock betraktas som inte mycket mer än en spekulation, och att man kan anta att många som är pedofiler aldrig begår något brott.[13] Studier baserade på självrapportering visar att antalet pedofiler i normalpopulationen kan vara runt 5 procent.[14] Resultatet stöds även av senare studier som redovisat en andel runt 4 - 5 procent.[15][16] Det finns även undersökningar som talar om att en betydligt högre andel någon gång i livet fantiserar om pedofila relationer och en gammal undersökning av mönstrande i USA där 7% sade att de skulle ha sex med barn om de inte riskerade påföljd. Det skall nämnas att det finns vissa stamfolkkulturer där pedofilt sexuellt umgänge inte är ovanligt (exempelvis i Nya Guinea, Australien och Afrika), samt att det under medeltiden och ända fram till 1800-talets slut förekom barnäktenskap i Europa på sina håll och åldersgränsen var generellt satt till 10 år.[17]

Organisationer[redigera | redigera wikitext]

Förutom dolda och inofficiella nätverk har det genom åren också funnits ett mindre antal officiella organisationer för pedofiler. Dessa pro-pedofila organisationer har strävat efter att sprida uppfattningen att pedofili är naturligt och arbetar ofta för att samhället ska se mer tillåtande på vuxnas sexuella kontakter med barn och unga. Exempel på organisationer som arbetar för acceptans av pedofili är Ipce, Vereniging Martijn och (det numera avvecklade) partiet PNVD.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ American Psychiatric Association (1994, rev 2000). ”Psychiatric Disorders: Pedophilia”. AllPsych Online. http://allpsych.com/disorders/paraphilias/pedophilia.html. Läst 2007-07-31, citat: "This disorder is characterized by either intense sexually arousing fantasies, urges, or behaviors involving sexual activity with a prepubescent child (typically age 13 or younger)". 
  2. ^ [a b c] Richard von Krafft-Ebing, Psychopathia Sexualis, New York 1903, s. 552-560
  3. ^ Det var vad man idag menar med psykoser.
  4. ^ Finkelhor D. Araji, S. (1986). Explanations of pedophilia: A four factor model. The Journal of Sex Research, vol. 22, nr.1: 145–161.
  5. ^ Pedophilia DSM at the Medem Online Medical Library
  6. ^ Blanchard, R (2009b). ”The DSM Diagnostic Criteria for Pedophilia”. Archives of Sexual Behavior. http://www.dsm5.org/Documents/Sex%20and%20GID%20Lit%20Reviews/Paraphilias/DSMV.PEDO.pdf. Läst 2010-03-14. 
  7. ^ American Psychiatric Association (1994, rev 2000). ”Psychiatric Disorders: Pedophilia”. AllPsych Online. http://allpsych.com/disorders/paraphilias/pedophilia.html. Läst 2009-02-11, citat: "The person has acted on these urges, or the sexual urges or fantasies cause marked distress or interpersonal difficulty. ". 
  8. ^ Green, R. (2002) Is Pedophilia a Mental Disorder? Archives of Sexual Behavior, Vol. 31, No. 6, December 2002, pp. 467–471
  9. ^ Finkelhor, David; Sharon Araji (1986). A Sourcebook on Child Sexual Abuse: Sourcebook on Child Sexual Abuse. Sage Publications. s. 90. ISBN 0-8039-2749-5.
  10. ^ Goldman, Howard H. (2000). Review of General Psychiatry. McGraw-Hill Professional Psychiatry. Sid. 374. ISBN 0838584349 
  11. ^ Ryan C. W. Hall, MD and Richard C. W. Hall, MD, PA (April 2007). ”A Profile of Pedophilia”. Mayo Clinic Proceedings "82" (4): sid. 457-471. http://www.mayoclinicproceedings.com/content/82/4/457.full. Läst 2012-1-6. 
  12. ^ Lisa J. Cohen, PhD and Igor Galynker, MD, PhD (2009-06-08). ”Psychopathology and Personality Traits of Pedophiles”. Psychiatric Times. http://archive.is/20121209152618/http://webcache.googleusercontent.com/search?q=cache:eTF5oUIAmPYJ:www.psychiatrictimes.com/display/article/10168/1420331+Dr+Cohen+is+associate+professor+of+clinical+psychiatry+and+Dr+Galynker&cd=1&hl=en&ct=clnk&gl=us. Läst 15 oktober 2010. 
  13. ^ Edling, Margareta (1998). ”Sexuella övergrepp mot barn. Ovanliga brott som väcker starka känslor”. Apropå 3/1998. Brå. Arkiverad från originalet den 23 augusti 2010. http://web.archive.org/web/20100823172158/http://www.bra.se/extra/pod/?module_instance=12&action=pod_show&id=479. 
  14. ^ Briere, J., & Runtz, M. (1989). University males' sexual interest in children: Predicting potential indices of "pedophilia" in a non-forensic sample. Child Abuse & Neglect: The international Journal, 13, 65-75.
  15. ^ Smiljanich, K. & Briere, J. (1996). Self-reported sexual interest in children: Sex differences and psychosocial correlates in a university sample. Violence & Victims, vol. 11, no. 1, 1996, pp. 39-50.
  16. ^ Fromuth, M., & Conn, V. (1997). Hidden purpetrators: Sexual molestation in a nonclinical sample of college woman. Journal of interpersonal violence, 12, 456-465.
  17. ^ Lancaster, R. N. (2011). Sex Panic: And the Punitive State. University of California Press.