Pehr Evind Svinhufvud
| Pehr Evind Svinhufvud | |
 |
|
|
|
|
| Ämbetsperiod 1 mars 1931–1 mars 1937 |
|
| Statsminister | |
|---|---|
| Företrädare | Lauri Kristian Relander |
| Efterträdare | Kyösti Kallio |
|
|
|
| Ämbetsperiod 4 juli 1930–18 februari 1931 |
|
| Företrädare | Kyösti Kallio |
| Efterträdare | Juho Sunila |
|
|
|
| Ämbetsperiod 27 november 1918–17 december 1918 |
|
| Efterträdare | Axel Fredrik Charpentier[1] |
|
Finlands riksföreståndare
|
|
| Ämbetsperiod 27 maj 1918–12 december 1918 |
|
| Efterträdare | Gustaf Mannerheim |
|
|
|
| Ämbetsperiod 27 november 1917–27 maj 1918 |
|
| Företrädare | Eemil Nestor Setälä |
| Efterträdare | Juho Kusti Paasikivi |
|
|
|
| Ämbetsperiod 1907–1912 |
|
| Efterträdare | Oskari Tokoi |
|
|
|
| Född | 15 december 1861 Sääksmäki, Storfurstendömet Finland |
| Död | 29 februari 1944 (82 år) Luumäki, Finland |
| Nationalitet | finländare |
| Politiskt parti | Ungfinska partiet (1907–1917) Samlingspartiet (1930–1931) |
| Maka | Ellen Timgren |
| Barn |
Lista
Pehr Yngve
Ilmo Gretel Aino Mary Alfthan Eino Gustaf Arne Bertel Veikko Eivind |
| Yrke | jurist |
| Ministär | Regeringen Svinhufvud I och II |
Pehr Evind Svinhufvud af Qvalstad, finskt smeknamn Ukko-Pekka ("gubben Pekka"), född 15 december 1861 i Sääksmäki, död 29 februari 1944 i Luumäki, var en finländsk jurist och politiker.[2] Han var självständiga Finlands första Riksföreståndare 1918 och Finlands tredje president 1931–1937. Han var son till sjökapten Per Gustaf Svinhufvud af Qvalstad och Olga, född von Becker, och tillhörde den finländska adelsätten Svinhufvud af Qvalstad.
Han började i Åbo hovrätt, först som assessor och sedan som ledamot av lagberedningen. Han tog avsked 1903 och började därefter som advokat i Helsingfors. Han blev den nya lantdagens första talman 1907, en befattning han innehade till 1912.
År 1914 deporterades han till Sibirien. Redan då var han känd som en av det passiva motståndets ledande män. När Svinhufvud återvände till marsrevolutionen tre år senare hyllades han och utsågs till prokurator. Han var chef för senaten som utropade Finlands självständighet och reste till Sankt Petersburg för att utverka sovjetregeringens erkännande.
När inbördeskriget bröt ut gömde han sig först för de röda i Helsingfors, men lyckades fly med en kapad isbrytare till Reval. Därifrån övertog han ledningen av den finska regeringen i Vasa. Svinhufvud fungerade som riksföreståndare från maj till december 1918, då han avgick, för att ersättas av general Mannerheim. Svinhufvud hade dessförinnan hamnat i en konflikt med Mannerheim på grund av sin tyskvänlighet.
Noter [redigera]
- ^ [a b] ”Historia: Tjänsteinnehavarna”. Justitiekanslersämbetet. http://www.justitiekanslern.fi/ok51s.htm#Justitiekanslererna. Läst 10 juni 2010.
- ^ Svinhufvud, Pehr Evind i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2009)
Externa länkar [redigera]
- Wikimedia Commons har media som rör Pehr Evind Svinhufvud.
| Företrädare: Nikolaj II av Ryssland Storfurste av Finland |
Finlands riksföreståndare 1918 |
Efterträdare: Gustaf Mannerheim |
| Företrädare: Lauri Kristian Relander |
Finlands president 1931–1937 |
Efterträdare: Kyösti Kallio |
|
|||||||
|
|||||||||
.svg){kind=small}
