Pelayo av Asturien

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Monument över Pelayo I av Asturien, Gijón, Spanien.

Pelayo, (Pelayo I av Asturien), född cirka 685, död 737, var en visigotisk adelsman som grundade Kungariket Asturien, som han regerade från 718 till sin död. Genom sin seger vid slaget vid Covadonga, började han den så kallade reconquistan, den kristna återerövringen av den Iberiska halvön från morerna, genom att han etablerade en självständig kristen stat i opposition till den moriska hegemonin, men det finns inga starka bevis för att han vare sig tänkte återuppväcka det gamla Västgotiska kungariket eller var motiverad av någon religiös önskan.

De huvudsakliga källorna för Pelayos levnad är två latinska krönikor som skrevs under sent 800-tal i det kungarike han grundade. Den första är Albedensekrönikan, skriven i Albelda 881, och bevarad i Codex Vigilanus som skrevs fram till 976.[1] Den sistnämnda är Alfons III av Asturiens krönika, som sågs över i tidigt 900-tal och som blivit bevarad i två textversioner, kallade Chronica Rotensis[2] och ”Chronica ad Sebastianum”,[3] vilka skiljer sig åt i flera viktiga stycken.[1] De enda sannolika källorna från vilka dessa krönikor skulle ha kunnat hämta information är kungalistor.[4]

Pelayo var en visigotisk adelsman, son till Fafila. Albedensekrönikan uppger att denne Fafila var en dux av Gallaecia som dödades av Witiza.[4] Alfons III av Asturiens krönika kallar Pelayo barnbarn till Chindasuinth och säger att hans far blev bländad i Cordoba, åter på anstiftan av Witiza.[5] Witiza sägs också ha utvisat Pelayo från Toledo efter han tagit på sig kungakronan 702. Men, allt detta enligt en senare tradition.[5]

Enligt den senare traditionen attraherades Munuza, Berbernas guvernör för Iegione (antingen Gijón eller León), av Pelayos syster och skickade en order till Tariq ibn-Ziyad, att ta Pelayo till fånga och sända honom till Cordoba.[6] Att Munuzas säte var i Gijón eller León är tillräckligt för att visa att Araberna hade etablerat sitt styre i Asturien och att Pelayo av det skälet inte var ledare för något lokalt motstånd mot den arabiska erövringen.[7] Pelayo kan hellre ha kommit bra överens med den arabiska eliten som tillät honom att regera lokalt i det tidigare Västgotiska riket, så som det är känt att det har hänt mellan arabiska härskare och visigotiska adelsmän på andra håll, som i fallet med Teodomiro.[8]

Vid någon tidpunkt sägs Pelayo ha revolterat, men av vilket skäl är obekant och sådana revolter av lokala styresmän mot deras överlydande var vanligt i det visigotiska Spanien. En armé skickades ut mot honom under befäl av Alkama och den kristne biskopen av Sevilla, Oppa. Att Alkama var general och att det fanns en biskop i Sevilla med namn Oppa är allmänt accepterat.[6] En strid utkämpades vid Covadonga (monte Auseva eller monte Libana) och Alkama blev dödad och Oppa togs till fånga.[6] Moriska krönikor om händelsen beskriver Pelayo och hans lilla styrka som "trettio vilda åsnor."[9] Slaget brukar dateras till 718 eller 719, mellan guvernörskapen al-Hurr och as-Sham, fast några har daterat det så sent som 722 och Albedensekrönikan uppger det felaktiga årtalet 740.

Efter hans val till princeps (prins, högste ledaren) av Asturien av de lokala magnaterna på visigotiskt manér,[8] valde Pelayo Cangas de Onís som sin huvudstad.

Hans kungadöme, som först var orienterad till det östra Asturien, växte snart. Han gifte bort sin dotter Ermesinda med sin östra granne, Pedro av Kantabrien. Pelayo regerade i arton eller nitton år fram till sin död 737, då han efterföljdes av sin son Fafila.[10] Han begravdes först i kyrkan Sankta Eulalia i Abamia, som låg i omgivningen till byn Corao, nära Cangas de Onís. Hans kvarlevor flyttades av Alfons X av Kastilien till Den Heliga grottan i Covadonga, liksom hans fru Gaudiosa och hans syster.[11]


Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Pelagius of Asturias, 2011-10-06.

Källor och fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Collins, The Arab Conquest of Spain, 142.
  2. ^ Gil Fernandez, Juan, red (1985). ”Cronica Rotensis” (på Latin). Crónicas asturianas. Oviedo: Universidad de Oviedo. ISBN 846004405X. http://www.ih.csic.es/paginas/fmh/rotensis.htm 
  3. ^ Gil Fernandez, Juan, red (1985). ”Cronica Ad Sebastianum” (på Latin). Crónicas asturianas. Oviedo: Universidad de Oviedo. ISBN 846004405X. http://www.ih.csic.es/paginas/fmh/sebas.htm 
  4. ^ [a b] Collins, The Arab Conquest of Spain, 143.
  5. ^ [a b] Collins, The Arab Conquest of Spain, 144.
  6. ^ [a b c] Collins, The Arab Conquest of Spain, 145.
  7. ^ Collins, The Arab Conquest of Spain, 148.
  8. ^ [a b] Collins, The Arab Conquest of Spain, 149.
  9. ^ "Extract from C. Sánchez Albornoz and M. Antuña's Fuentes de la historia hispano-musulmana del siglo VIII featuring a translation of an excerpt from Al Maqqari's Nafh al-Tib", on-line Biblioteca Cervantes (Spanish)
  10. ^ Collins, The Arab Conquest of Spain, 150.
  11. ^ ”ASTURIAS, LEON”. Foundation for Medieval Genealogy. http://fmg.ac/Projects/MedLands/ASTURIAS,%20LEON.htm#_Toc111995032. 


Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Pelagius of Asturias, 2011-10-06.