Pelvicachromis

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Pelvicachromis
Pelvicachromis pulcher, en hane
Pelvicachromis pulcher, en hane
Systematik[1]
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Överklass Benfiskar
Osteichthyes
Klass Strålfeniga fiskar
Actinopterygii
Ordning Abborrartade fiskar
Perciformes
Familj Ciklider
Cichlidae
Släkte Pelvicachromis
Vetenskapligt namn
§ Pelvicachromis
Auktor Thys van den Audenaerde, 1968
Pelvicachromis taeniatus, en hona
Pelvicachromis taeniatus, en hona
Hitta fler artiklar om djur med

Pelvicachromis är ett litet släkte fiskar i familjen ciklider som förekommer i Västafrika samt som introducerad art även på Hawaii. De blir som vuxna mellan 5,3 och 12,5 centimeter långa, beroende på art.[2]

Biotoper[redigera | redigera wikitext]

Alla arterna återfinns främst i grunda våtmarker, bäckar och i lugnt vatten i tätt bevuxna floder. De återfinns mer sällan i strandområden i mindre insjöar, och aldrig i någon av Afrikas större sjöar.

Föda[redigera | redigera wikitext]

Samtliga Pelvicachromis är allätare ("omnivora"), och livnär sig huvudsakligen på maskar, små kräftdjur, insekter, småfisk, alger och olika vattenväxter.

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Alla Pelvicachromis är monogama och leker i grottor eller andra djupa håligheter, och i naturen händer det att de gräver fram egna håligheter bland trädrötter eller liknande. I akvarium leker de gärna i konstgjorda grottliknande strukturer, såsom lerkrukor, PVC-rör, tomma, väl rengjorda skal av kokosnöt och liknande. Det är alltid honan som tar initiativ till leken, ofta genom att locka hanen med en sorts dans framför grottan, med utspända, vibrerande fenor. Honan lägger i allmänhet 50–300 ägg i grottans, gärna i dess tak, varefter hanen befruktar rommen. Äggen kläcks efter 3–8 dygn, beroende på art och vattnets temperatur. Ynglen blir frisimmande 5–10 dygn efter kläckningen. Båda föräldrarna vaktar såväl äggen som de kläckta ynglen, och attackerar alla andra – även betydligt större – fiskar som kanske kommer för nära och kan utgöra ett hot mot avkomman.

Lista över arter[redigera | redigera wikitext]

Släktet omfattar sju arter:[2]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Standard Report Page: Pelvicachromis (på engelska). ITIS. 2004. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=169992. Läst 13 februari 2013. 
  2. ^ [a b] Ortiz, Maricarl (28 maj 2012). ”Fish Identification: Find Species” (på engelska). FishBase. FishBase Consortium. http://www.fishbase.org/identification/SpeciesList.php?genus=Pelvicachromis. Läst 13 februari 2013. 
  3. ^ Daget, J. (3 juli 2012). Pelvicachromis humilis (Boulenger, 1916)” (på engelska). FishBase. FishBase Consortium. http://www.fishbase.org/summary/Pelvicachromis-humilis.html. Läst 13 februari 2013. 
  4. ^ Daget, J. (3 juli 2012). Pelvicachromis pulcher (Boulenger, 1901) – Rainbow crib” (på engelska). FishBase. FishBase Consortium. http://www.fishbase.org/summary/Pelvicachromis-pulcher.html. Läst 13 februari 2013. 
  5. ^ Daget, J. (3 juli 2012). Pelvicachromis roloffi (Thys van den Audenaerde, 1968)” (på engelska). FishBase. FishBase Consortium. http://fishbase.se/summary/Pelvicachromis-roloffi.html. Läst 13 februari 2013. 
  6. ^ Lamboj, A. (3 juli 2012). Pelvicachromis rubrolabiatus Lamboj, 2004” (på engelska). FishBase. FishBase Consortium. http://fishbase.se/summary/Pelvicachromis-rubrolabiatus.html. Läst 13 februari 2013. 
  7. ^ Lamboj, A. (3 juli 2012). Pelvicachromis signatus Lamboj, 2004” (på engelska). FishBase. FishBase Consortium. http://fishbase.se/summary/Pelvicachromis-signatus.html. Läst 13 februari 2013. 
  8. ^ Daget, J. (3 juli 2012). Pelvicachromis subocellatus (Günther, 1872)” (på engelska). FishBase. FishBase Consortium. http://fishbase.se/summary/Pelvicachromis-subocellatus.html. Läst 13 februari 2013. 
  9. ^ Daget, J. (3 juli 2012). Pelvicachromis taeniatus (Boulenger, 1901)” (på engelska). FishBase. FishBase Consortium. http://fishbase.se/summary/Pelvicachromis-taeniatus.html. Läst 13 februari 2013.