Peng Zhen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Peng Zhen
彭真

Ämbetsperiod
19511966
Företrädare Nie Rongzhen
Efterträdare Wu De

Född 12 oktober 1902
Houma, Shanxi
Död 26 april 1997 (94 år)
Peking
Politiskt parti Danghui.svg Kinas kommunistiska parti
Maka Zhang Jieqing
Militärtjänst
I tjänst för People's Liberation Army Flag of the People's Republic of China.svg Folkets befrielsearmé
Grad Politisk kommissarie

Peng Zhen, född som Fu Maogong 傅茂公 den 12 oktober 1902, avliden den 26 april 1997, var en kinesisk kommunistisk politiker. Han var borgmästare i Peking och senare ordförande i Nationella folkkongressen. Han var den förste medlemmen av politbyrån, som förödmjukades offentligt när kulturrevolutionen bröt ut i Folkrepubliken Kina 1966.

Peng blev medlem i Kinas kommunistiska parti under 1923 som en av grundarna av partiet i provinsen Shanxi. Han greps 1929, men fortsatte sitt politiska arbete i all hemlighet medan han fängslades. När han frigavs i 1935 började han att organisera en motståndsrörelse mot de invaderande japanska styrkorna. Han steg i leden partiet och fick en stor del av äran för den fredliga erövringen av Peking under det kinesiska inbördeskriget.

Peng länge var medlem i centralkommittéer och sekretariatet för den centrala kommittén för kinesiska kommunistpartiet. Han blev borgmästare i Peking 1951.

Peng kom i onåd hos Mao Zedong i april 1966 på grund av att han inte höll med om Maos uppfattning att litteraturen skulle tjäna partiet. Han överlevde kulturrevolutionen, och återinsattes under Deng Xiaoping. Han blev ordförande i partiets Politisk-rättsliga kommission 1980. Som ordförande i den sjätte nationella folkkongressens ständiga utskott (1983) arbetade han för att stärka folkkongressens inflytande.

Peng drog sig tillbaka från sina ledande politiska uppdrag 1988. Han tillhör det kinesiska kommunistpartiets "åtta odödliga".

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från norska Wikipedia (bokmål/riksmål)