Pentti Saarikoski

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Pentti Ilmari Saarikoski, född 2 september 1937 i Impilax, Finland, död 24 augusti 1983 i Joensuu, Finland och begravd på Valamo nya kloster, son till Simo Saarikoski och Elli Snellman, en av efterkrigstidens viktigaste finska poeter och översättare. Saarikoski publicerade ett flertal diktsamlingar, och översatte bland annat Homeros Odysséen och James Joyces Odysseus till finska.

Författaren[redigera | redigera wikitext]

Han föddes vid Ladogas strand i Karelen och växte upp i Helsingfors, även om han under krigsåren var evakuerad i Sverige. Sina studier vid Helsingfors universitet började han redan vid 16 års ålder och utkom med sin första diktsamling 1958 och med sitt modernistiska författarskap är han en av Finlands viktigaste efterkrigsförfattare. Sammanlagt kom han att ge ut ett trettiotal egna volymer med poesi och prosa. Därtill översatte han moderna författare som Antti Jalava, James Joyce, Henry Miller, J. D. Salinger och Göran Sonnevi, samt antika författare som Aristoteles, Catullus, Euripides, Herakleitos, Homeros, Xenofon, Sapfo och Theofrastos till finska. Vid sidan av Finland var Sverige hans andra hemland, barndomen och de sista åren av sitt liv tillbringade han där.

Barndomsåren i Norrköping[redigera | redigera wikitext]

Einar Gustafssons bostad på Tunnbindaregatan 14 i Norrköping, var Pentti Saarikoskis hem under de oroliga krigsåren i Finland.
I Berzeliusskolan i Norrköping gick Pentti Saarikoski sitt första skolår 1944-1945.

Under krigsåren flyttade familjen Saarikoski, utom fadern som hade krigstjänst, ofta. Man bodde också tidvis i Sverige, första gången åren 1939-1940 hos en släkting till Simo Saarikoski, konditorn på Wahlbecks konditori på Norra Kungsgatan 5 i Norrköping vid namn Einar Gustafsson, född den 15 november 1886 i Dörby, Kalmar län. Denne hade den 5 juli 1919 gift in sig i Pentti Saarikoskis släkt genom att äkta Hanna Lagerlund, född den 19 juli 1890 i Helsingfors. Hon dog redan den 26 november 1930 och var alltså inte i liv då Saarikoskis familj bodde hos hennes make på Tunnbindaregatan 14. Sammanlagt var man tre till fyra gånger i Sverige. På hösten 1944 återkom familjen för sista gången till Sverige och Pentti började i Berzeliusskolan på Plankgatan 18-20 i Norrköping. Där fick han lära sig att både skriva och läsa på svenska. Alice Bohlin var hans lärarinna. Somrarna i Östergötland bodde man i Smedstugan vid Bråvikens strand i Säter, utanför Kvarsebo. Till Säters brygga gick det reguljär båttrafik från Norrköping under krigsåren. Båten Barbro med kapten Jacob Malm som ägare gick sicksack över Bråviken och då Barbro kom från stan klockan halv fem på sommareftermiddagen brukade syskonen Saarikoski stå på bryggan med stor förväntan, ty konditor Gustafsson brukade skicka godsaker till dem, som han hade bakat under dagen. År 1945 var familjen Saarikoski tillbaka i Finland.

I Pentti Saarikoskis kvarlämnade dagboksanteckningar och i en intervjubok av Hannu Salama med namnet Pentti Saarikoski framgår det att åren i Norrköping var betydelsefulla och så länge konditorn Gustafsson levde besökte han Norrköping, bl.a. den 1 juli 1954 på väg till Finland efter en resa i Sydeuropa. I Salamas bok frågar Salama Saarikoski om när dennes medvetande kom till och Saarikoski svarar:

”Jag har inte undersökt när det här hände, det var på den där evakueringstiden då mamma och jag for runt omkring i Finland och lite i Sverige med, hela gänget. Det minns man inte mycket av… Sverige vet jag om, eftersom vi bara var i Norrköping och där utanför på nån ö i havet, men också dom minnena är mycket obestämda. Jag har aldrig haft nån barndomsbygd som man när man blir äldre och kommer upp i medveten ålder skulle häftat vid barndomsminnen, dom har blivit mycket obestämbara och börjar egentligen först när jag som sjuåring började skolan i Norrköping… Helsingforsupplevelserna är pubertetsålderns upplevelser och dom vyerna är ju inte så starka att dom skulle komma fram i drömmen. Men första barndomslandskapet, det är Norrköping, ser lite som Tammerfors, en fors och textilindustri… Men på sitt sätt utan rökfång och konservativ vilket man inte kan säga om Tammerfors… Norrköping är en mycket konservativ, typisk svensk wienerbrödstad… Och på sitt sätt var jag ju också där för att äta wienerbröd, eftersom släktingen vi vistades hos var konditor, hade gått i skola hos Fazers. Wienerbröden var goda, chokladen man drack på eftermiddan god...”

Sista åren på Tjörn[redigera | redigera wikitext]

De sista åtta åren fram till sin död under ett besök i Finland bodde Pentti Saarikoski på Tjörn i Bohuslän tillsammans med hustrun Mia Berner, tillika författare och i samarbete med henne skrev han Tjörnsviten vars sista del Den dunkles danser utkom hösten 1983, efter hans död. 1985 skrev hon boken PS om sitt liv med honom. I Tjörnsviten bär Tjörn namnet Tiarnia.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Jag går där jag går: dikter i urval (översättning Claes Andersson, Bo Carpelan, Christer Kihlman, Mauritz Nylund och Nils-Börje Stormbom, Bonnier, 1969)
  • Brev till min hustru (Kirje vaimolleni) (översättning Gösta Ågren, Rabén & Sjögren, 1969)
  • Tiden i Prag, (Aika Prahassa) (översättning Jens Hildén, Rabén & Sjögren, 1970)
  • Jag blickar ut över huvudet på Stalin (Katselen Stalinini pään yli ulos) (översättning Jens Hildén, Rabén & Sjögren, 1971)
  • Rannsakan: tre delar prosa och en del dikt (Rabén & Sjögren, 1973) [Innehåll: Tiden i Prag; Brev till min hustru; Jag blickar ut över huvudet på Stalin; Lyckans tid (Onnen aika)]
  • Revir (dikter) (tolkade av Jens Hildén, FIB:s lyrikklubb, 1975)
  • Ja meille jäi kiireetön ilta = Kvällen gör sig ingen brådska (tillsammans med Mia Berner) (Otava ; Författarförlaget, 1975) [tvåspråkig utgåva]
  • Dansgolvet på berget: en diktsvit (Tanssilattia vuorella) (svensk version: Mia Berner och författaren, Bonnier, 1977)
  • Spela upp till dans: en diktsvit (Tanssiinkutsu) (svensk version: Mia Berner och författaren, Bonnier, 1982)
  • Den dunkles danser: en diktsvit (Hämärän tanssit) (svensk version: Mia Berner i samarbete med författaren, Bonnier, 1984)
  • Vid Europas rand: en kinetisk bild (Euroopan reuna) (översättning Antti Jalava, granskad av Mia Berner, Rabén & Sjögren, 1984)
  • Angeläget eller ej (Asiaa tai ei) (översättning Ulla Ruusulehto, Rabén & Sjögren, 1984)
  • Ungdomsdagbok (Nuoruuden päiväkirjat) (översättning Anna-Lisa Sahlström, Rabén & Sjögren, 1987)
  • Din Pentti: urval av Pentti Saarikoskis brev till sin sista hustru (Mia Berner (red.), Rabén & Sjögren, 1993)
  • Dagarna i Kerlin (översättning Mia Berner i samarbete med Caj Westerberg, Ellerström, 1997)

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • P. Tarkka: Pentti Saarikoski: Åren 1937-1966 (2002)

Film[redigera | redigera wikitext]

  • Ulf von Strauss: Porträtt av en död - resan till Pentti Saarikoski (2009)