Per Hallström

	Per Hallström
	Per Hallström, 1936.
Född	29 september 1866; Stockholm
Död	18 februari 1960 (93 år); Nacka
Yrke	Författare, översättare
Nationalitet	Svensk
Språk	Svenska
Verksam	1891–1960
Genrer	Nyromantik

Per August Leonard Hallström, född 29 september 1866 i Stockholm, död 18 februari 1960 i Nacka, var en svensk författare, översättare och civilingenjör; ledamot av Svenska Akademien 1908, dess ständige sekreterare 1931–1941 och ordförande i dess Nobelkommitté 1922–1946.^[2] Gift 1895 med Helga Åkerberg (1870–1949).^[3]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Hallströms far hette Conrad Hallström och var kassör. Modern var Johanna, född Andersson. Föräldrarna gifte sig först när deras fem barn redan var vuxna, vilket var mycket ovanligt för sin tid och vilket Hallström kände skam över.

Hallström avlade 1883 studentexamen och ingick samma år vid Tekniska högskolan, där han 1886 avlade examen som civilingenjör. Åren 1888–1890 arbetade han som kemist i USA och var 1891–1897 amanuens i svenska Telegrafstyrelsen.

Som kemist på en amerikansk jättefabrik fick han skåda industrialismen i all dess brutalitet. Man anställde massor av okunniga emigranter som utan att ana faran förgiftades av blyvitt, dog som flugor och ersattes av andra. Ett kolossalt förakt för människoliv och ett onaturligt jäkt – det var hans huvudintryck av industrialismens förlovade land: "Hela världen sprang sig andan ur halsen och håll i sidan för att hinna vara med på en järnvägsolycka."^[4]

Hallström debuterade med en diktsamling, Lyrik och fantasier (1891), som gick tämligen obeaktad förbi kritikerna. Efter detta medverkade han i ett otal litterära kalendrar, bland annat Från Lundagård och Helgonabacken. Han utgav sedan berättelsesamlingarna Vilsna fåglar (1894) och Purpur (1895), romanen En gammal historia, samma år, nya berättelser samlade under titeln Briljantsmycket (1896), Våren, en roman från 1890-talet, (1898), Reseboken, noveller (1898), skådespelen Grefven af Antwerpen (1899), och Bianca Capello (1900), det förra på vers, det senare på prosa, Italienska bref (1900]), en samling berättelser om döden Thanatos (1900), En veneziansk komedi (1901), berättelsen Döda fallet (1902). Som översättare ägnade han sin energi åt att översätta Shakespeares samtliga dramer.

"Hans oändligt rörliga och oroliga fantasilif" – skrev en kritiker om Hallström – "som så lätt och gärna ömsar tummelplats och utan möda byter mellan dröm och verklighet, hans ofantligt smidiga intelligens, som gör sig hemmastadd litet hvarstans och låter sitt elektriska, skarpa sken tränga in öfverallt, det spridda och lysande, nervösa och otåliga i hans natur dana honom till en af dessa berättarekonstens virtuoser, hvilkas förråd af historier tyckes outtömligt och hvilkas inbillning friare än någon flyttfågel flyger från land till land och från värld till värld."

Göran Hägg, docent i litteraturvetenskap, uttrycker i sin populärt skrivna Den svenska litteraturhistorien (1996) stor skepsis till att Hallströms verk skulle äga det litterära värde som de enligt litteraturhandböckerna anses ha och skriver att "Framförallt kunde han, fatalt nog för en novellist, inte berätta"^[5] samt att "Krångelprosan ansågs elittillvänd och djupsinnig."^[6]

Hallström utnämndes till filosofie hedersdoktor vid Göteborgs högskola 1916.^[7] År 1905 invaldes han som arbetande ledamot av Vetenskaps- och Vitterhetssamhället i Göteborg.^[8]

Hallström var den siste "nittiotalisten" i svensk litteratur. Hans sista bok, en essäsamling, kom ut 1952. Hallström figurerar i Emil Kléens självbiografiska roman Venus anadyomene (2008) under namnet "Hallberg".

Han var bosatt vid Värmdövägen 199 i Storängen i Nacka kommun. Villan ritades 1906 av arkitekt Albin Brag och bedöms som arkitektonisk "värdefull".^[9]

Per Hallström är begravd på Nacka norra kyrkogård.^[10]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Lyrik och fantasier: ballader och berättelser (Bonnier, 1891)
Vilsna fåglar: berättelser (Wahlström & Widstrand, 1894)
Purpur: berättelser (Wahlström & Widstrand, 1895)
En gammal historia (Wahlström & Widstrand, 1895)
Briljantsmycket och andra berättelser (Wahlström & Widstrand, 1896)
Reseboken: noveller (Wahlström & Widstrand, 1898)
Våren: en roman från 1890-talet (Wahlström & Widstrand, 1898)
Grefven af Antwerpen: ett sagodrama (Wahlström & Widstrand, 1899)
Bianca Capello: ett skådespel i fyra akter (Gernandt, 1900) (bygger på den verkliga Bianca Cappellos liv)
Thanatos: noveller (Gernandt, 1900)
En veneziansk komedi i fyra akter (Gernandt, 1901)
Italienska bref ((Gernandt, 1901)
Döda fallet: en berättelse (Bonnier, 1902)
Gustaf Sparfverts roman: berättelse (Bonnier, 1903)
Skogslandet: dikter (Bonnier, 1904)
De fyra elementerna: berättelser (Bonnier, 1906)
En skälmroman (Bonnier, 1906)
Två legenddramer (Bonnier, 1908)
Erotikon: lustspel i fyra akter (Bonnier, 1908)
Två sagodramer (Bonnier, 1910) [Innehåll: Önskningarna ; Tusen och en natt]
Skepnader och tankar (Bonnier, 1910)
Nya noveller (Bonnier, 1912)
Levande dikt: essayer (Bonnier, 1914)
Folkfienden: tidspolitiska uppsatser (Bonnier, 1915)
Carl Vilhelm August Strandberg (Talis Qualis): en levnadsteckning (Bonniers, 1915)
Essayer (Föreningen för bokhandtverk, 1917)
Gustaf den tredje: skådespel (Bonnier, 1918)
Karl den elfte: historiskt skådespel (Bonnier, 1918)
Nessusdräkten: lustspel i fyra akter (Bonnier, 1919)
Konst och liv: litterära och politiska essayer (Bonnier, 1919)
Ungdomsnoveller: berättelser (Bonnier, 1923)
Våren till mötes: resebrev (Bonnier, 1925)
Händelser: noveller (Bonnier, 1927)
Förhäxningen (1927)
Leonora och andra noveller (Bonnier, 1928)
Carl Snoilsky: en levnadsteckning (Bonnier, 1933)
Ryssar, engelsmän och andra: essayer (Bonnier, 1952)
Modernas psykologi: en kulturhistorisk betraktelse (Allhem, 1954)

Översättningar i Shakespeares dramatiska arbeten[redigera | redigera wikitext]

Krönikespel, Bd 1, Henrik den sjette (Bonnier, 1922)
Krönikespel, Bd 2, Richard den tredje ; Kung Johan ; Richard den andre (Bonnier, 1923)
Krönikespel, Bd 3, Kung Henrik den fjärde ; Kung Henrik den femte ; Kung Henrik den åttonde (Bonnier, 1927)
Lustspel, Bd 1, Så tuktas en argbigga ; Förväxlingar ; Förspilld kärleksmöda (Bonnier, 1922)
Lustspel, Bd 2, Slutet gott allting gott ; De två herrarna från Verona ; En midsommarnattsdröm (Bonnier, 1923)
Lustspel, Bd 3, Köpmannen i Venedig ; Muntra fruarna i Windsor ; Mycket väsen för ingenting (Bonnier, 1925)
Lustspel, Bd 4, Trettondagsafton ; Som ni behagar ; Lika för lika (Bonnier, 1925)
Sagospel, Bd 1, Cymbeline ; En vintersaga ; Stormen (Bonnier, 1929)
Sorgespel, Bd 1, Titus Andronicus ; Troilus och Kressida ; Romeo och Julia (Bonnier, 1923)
Sorgespel, Bd 2, Julius Cæsar ; Hamlet ; Othello (Bonnier, 1926)
Sorgespel, Bd 3, Macbeth ; Kung Lear ; Antonius och Cleopatra (Bonnier, 1928)
Sorgespel, Bd 4, Timon av Athen ; Coriolanus ; Sagospelet Pericles (Bonnier, 1931)

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

1906 – Kungliga priset
1929 – De Nios Stora Pris
1916 – Filosofie hedersdoktor vid Göteborgs högskola
1953 – Övralidspriset

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

^ Гальстрем, Пер, Stora sovjetiska encyklopedin.^{[källa från Wikidata]}
^ https://www.svd.se/professor-akademien-leker-med-elden
^ Sveriges dödbok 1901–2009 Swedish death index 1901–2009 (Version 5.0). Solna: Sveriges släktforskarförbund. 2010. Libris 11931231. ISBN 978-91-87676-59-8 (korr.)
^ Carl Grimberg. ”583 (Svenska folkets underbara öden / IX. Den sociala och kulturella utvecklingen från Oskar I:s tid till våra dagar samt De politiska förhållandena under Karl XV:s, Oscar II:s och Gustaf V:s regering 1859-1923)”. runeberg.org. https://runeberg.org/sfubon/9/0585.html. Läst 10 juli 2023.
^ Göran Hägg: Den svenska litteraturhistorien (1996), s 339
^ Göran Hägg: Den svenska litteraturhistorien (1996), s 340
^ Olsson, Claes-Olof (2007). Hedersdoktorer vid Göteborgs universitet under 100 år: 1907–2007. Göteborg: Göteborgs universitet. sid. 20. Libris 10624901. ISBN 9789173603546
^ Kungl. Vetenskaps- och Vitterhetssamhället i Göteborg i Sveriges statskalender 1931
^ Storängen: Bedömningar enligt kulturhistorisk byggnadsinventering 1979.
^ FinnGraven

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Anno 60, [Årskalender], red. Gösta Åkerholm, Förlagshuset Norden, Malmö 1961, s. 77
Arvidsson, Rolf (1969). Den unge Per Hallström: lyriskt åttital. Lund: Gleerup. Libris 8075964
Hofberg, Herman, Svenskt biografiskt handlexikon, Stockholm 1906
Vem är vem i svensk litteratur ISBN 91-518-3294-1

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Ahlund, Claes (1994). ”"Sidenets kyla och stenarnas klarhet": Per Hallströms "Rosengiftet"”. Medusas huvud (Uppsala : Univ., 1994) Kap. 7),: sid. 124-145. Libris 2058452
Bergstedt, Hugo (1917). Grekiska motiv i Per Hallströms diktning: föredrag. Svenska humanistiska förbundets skrifter, 99-0874679-0 ; 30. Stockholm. Libris 1658597
Gullberg, Helge (1939). Berättarkonst och stil i Per Hallströms prosa. Göteborg. Libris 8073115
Gullberg, Helge (1968). Per Hallström och Marie Franzos: studier i en brevsamling. Acta Regiae Societatis scientiarum et litterarum Gothoburgensis. Humaniora, 0072-4823 ; 3. Göteborg. Libris 8210792
Gullberg, Helge: Per A L Hallström i Svenskt biografiskt lexikon (1969-1971)
Josephson, Ragnar (1960). Per Hallström: inträdestal i Svenska akademien. Inträdestal / Svenska akademien, 0346-7759. Stockholm: Norstedt. Libris 633698
Lindqvist, Sigvard (1995). ”Hallström och symbolerna”. Symbolism i det svenska 1890-talets litteratur (Jönköping : Wettern, 1995): sid. 109–114. Libris 2334219
Lindström, Hans (1993). ”En skälmroman”. Skrattet åt världen i litteraturen (Stockholm : Carlsson, 1993) Kap. 2),: sid. 66–91. Libris 1993184
Malmberg, Bertil (1936). Per Hallström: till sjuttioårsdagen. Stockholm. Libris 2894561
Nielsen, Harald (1910). Per Hallström. Stockholm. Libris 2934878
Rydén, Per (2010). ”Per Hallströms tre lärdomar”. Replikens platser : en Dagbok : festskrift till Dag Nordmark / (2010): sid. 86–101. Libris 11831168

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Wikimedia Commons har media som rör Per Hallström.
Bilder & media
Alan Asaid: Per Hallström, 1866–1960 hos Svenskt översättarlexikon
Per Hallström i Libris
Per Hallström (1866-1960) hos Litteraturbanken

Kulturtitlar
Företräddes av Carl Rupert Nyblom	Stol nummer 14 i Svenska Akademien 1908–1960	Efterträddes av Ragnar Josephson

[1df3059c347da34b9ec51658741ec142f1251497-1] Гальстрем, Пер, Stora sovjetiska encyklopedin.^{[källa från Wikidata]}

[2] ttps://www.svd.se/professor-akademien-leker-med-elden

[3] Sveriges dödbok 1901–2009 Swedish death index 1901–2009 (Version 5.0). Solna: Sveriges släktforskarförbund. 2010. Libris 11931231. ISBN 978-91-87676-59-8 (korr.)

[4] Carl Grimberg. ”583 (Svenska folkets underbara öden / IX. Den sociala och kulturella utvecklingen från Oskar I:s tid till våra dagar samt De politiska förhållandena under Karl XV:s, Oscar II:s och Gustaf V:s regering 1859-1923)”. runeberg.org. https://runeberg.org/sfubon/9/0585.html. Läst 10 juli 2023.

[5] Göran Hägg: Den svenska litteraturhistorien (1996), s 339

[hägg-6] Göran Hägg: Den svenska litteraturhistorien (1996), s 340

[heder-7] Olsson, Claes-Olof (2007). Hedersdoktorer vid Göteborgs universitet under 100 år: 1907–2007. Göteborg: Göteborgs universitet. sid. 20. Libris 10624901. ISBN 9789173603546

[8] Kungl. Vetenskaps- och Vitterhetssamhället i Göteborg i Sveriges statskalender 1931

[9] Storängen: Bedömningar enligt kulturhistorisk byggnadsinventering 1979.

[10] FinnGraven

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]