Per Olof Sundman

Från Wikipedia

Hoppa till: navigering, sök

Per Olof Sundman, född 4 september 1922 i Vaxholm, Stockholms län, död 9 oktober 1992, var en svensk författare och politiker (centerpartist).

Sundman drev ett pensionat i Jormlien, i Frostviken 1949-1963 och verksam inom kommunalpolitiken där innan han flyttade tillbaka till Vaxholm för att senare bosätta sig på Kungsholmen. Han var vidare ledamot av Svenska Akademien 1975 - 1992, stol 6.

Sundman blev sedermera en landstingsman för Centerpartiet i Stockholms län och stadsfullmäktig i Vaxholm 1967-1969. Han var riksdagsledamot för detta parti 1969-79 för Stockholms läns valkrets.

Sundman debuterade med novellsamlingen Jägarna (1957), som utspelar sig i den jämtländska fjällbygden och behandlar konfliktsituationer där. Han blev under 1960-talet en - även internationellt - mycket uppmärksammad prosaist genom romaner som Skytten (1960), om en kommunalman som skjuter ihjäl en människa under en älgjakt, Expeditionen (1962) och Ingenjör Andrées luftfärd (1967).

Miljöerna i Sundmans berättelser är ofta präglade av det nordjämtska landskap där han bosatte sig i början av 1950-talet. Hans berättarteknik, med ett stramt, återhållet, precist språk, har jämförts med Ernest Hemingway och den isländska sagan (Sundmans roman Berättelsen om Såm (1977) är för övrigt en omdiktning av den isländska sagan om Hrafnkel Freysgode från 900-talet i nutida isländsk miljö) och har klara likheter med den franska riktningen "Le Nouveau Roman". Med sin berättarteknik uttrycker Sundman åsikten att man inte kan veta något om andra människors känslor.

I Terrängbeskrivning, utforskar litteraturvetaren Johanna Lundström Sundmans egenartade berättarkonst. Studien belyser det tema som är återkommande i Sundmans verk; medmänniskan och gemenskapens problematik.

Ingenjör Andrées luftfärd blev Sundmans mest uppmärksammade roman. Denna skildrar S.A Andrées expedition till Nordpolen i en vätgasballong 1897. Under många år studerade Sundman dokument kring resan tills han i romanform kunde återge historien med närmast filmisk autenticitet. Romanen belönades med Nordiska Rådets litteraturpris och blev filmatiserad av Jan Troell 1982(Oscarnominerad, belönad under filmfestivalen i Venedig).

Under sin ungdom var Sundman medlem i det nazistiska Nordisk Ungdom, något som emellertid inte blev offentligt förrän efter Sundmans död och då gav upphov till en omfattande debatt. Sundman hade inte hållit sitt tidigare engagemang i den nazistiska undomsrörelsen öppen för allmänheten under efterkrigstiden.

Om Sundmans relation till nazismen skriver journalisten Per Svensson i sin bok Frostviken: Ett reportage om P O Sundman, nazismen och tigandet (Bonniers, 1998). Också vissa motiv och andra drag i Sundmans författarskap, bland annat sökandets motiv, centralt i hans verk, liksom hans återkommande intresse för oläkta sår i samhället, bland annat i form av ouppklarade brott, har i efterhand, dock ej utan kritik, ofta kommit att omtolkas biografiskt med hänvisning till Sundmans bakgrund.

[redigera] Bibliografi

  • Jägarna (Noveller) 1957
  • Undersökningen 1958
  • Skytten 1960
  • Levande fjällbygd 1961
  • Expeditionen 1962
  • Sökarna (Noveller) 1963
  • Två dagar, två nätter 1965
  • Trumslagaren 1967
  • Berättelser 1967
  • Ingenjör Andrées luftfärd 1967 (filmatiserades 1982, Ingenjör Andrées luftfärd (film))
  • Ingen fruktan, intet hopp 1968
  • Lofoten, sommar 1973
  • Olle Hedberg 1975
  • Berättelsen om Såm 1977
  • Anteckningar i den högsta Norden under Ymerfärden sommaren 1980, 1980
  • Andrées ballongfärd 1980
  • Ishav 1982
  • Norrlandsberättelser 1984
  • Tre berättelser 1987
  • Jägarna och andra berättelser från Norrland (samlingsvolym med novellsamlingarna Jägarna och Sökarna) 1998

[redigera] Priser och utmärkelser

[redigera] Litteratur

  • Åsling Nils G.: Per Olof Sundman - ett porträtt, Bokförlag Robert Larson (Bonniers) Stockholm 1970.
  • Lundström, Johanna: Terrängbeskrivning, Ellerströms förlag, Akademisk avhandling, Göteborgs Universitet 2006.


Företrädare:
Olle Hedberg
Svenska Akademien,
Stol nr 6

1975-1992
Efterträdare:
Birgitta Trotzig
Personliga verktyg
Skapa en bok