P.O. Enquist

Wikipedia

Per Olov Enquist, född 23 september 1934 i Sjön, Hjoggböle, Bureå församling, Västerbottens län, är en svensk författare, regissör, dramatiker och översättare.

Innehåll

1 Biografi
2 Författarskap
3 Referenser

[redigera] Biografi

P.O. Enquist växte upp i Västerbotten. Hans mor, Maja Lindgren (1903-1992), var lärarinna på folkskolan. Hans far, Elof Enqvist (1903-1935) dog innan P.O. Enquist fyllt ett år.^[1] Om sin barndom skriver Enquist: "Är man född djupt inne i en skog är träd och mark trygghet. Jag hade inga lekkamrater, men en stor skog helt för mig själv, det skapade min starka och obrottsliga karaktär. Jag var inte ensam. Jag hade tallarna".^[2] I mitten av femtiotalet var Enquist aktiv inom friidrotten och hade stora förväntningar på sig som höjdhoppare: han hoppade 1,98. Efter en fil.mag. vid Uppsala universitet, var P.O. Enquist verksam som kulturkritiker vid Svenska Dagbladet och Expressen. Under en tid var han bosatt i Köpenhamn, 1970-71 i Västberlin och 1973 i Los Angeles som professor på UCLA.

Debuten som författare var med Kristallögat 1961, och han slog igenom 1964 med Magnetisörens femte vinter (som även har filmatiserats). Internationellt fick han sitt genombrott med Legionärerna som översattes till flera språk och filmatiserades av Johan Bergenstråhle med titeln Baltutlämningen. Enquist har även skrivit för film- och tv-industrin med manus som Strindberg, Ett liv och filmerna Il Capitano och Hamsun. Som dramatiker har han bland annat samarbetat med Ingmar Bergman i Bildmakarna på Dramaten.

Enquist har varit gift tre gånger. I första äktenskapet, med Margareta Ersson, fick han en son och en dotter. Andra äktenskapet (1980-1994), ingick han med den danska författarinnan Lone Bastholm. Han är numera gift med Gunilla Thorgren, före detta statssekreterare i dåvarande kulturdepartementet (numera en enhet inom Utbildnings- och kulturdepartementet). Paret är bosatt i Vaxholm.

[redigera] Författarskap

Enquist har skrivit romaner, dramer, krönikor och andra berättelser. Under pseudonymen Peter Husberg skrev han en collageroman, Bröderna Casey (1964), tillsammans med Leif Nylén och Torsten Ekbom. De övriga romanerna har han skrivit ensam, under eget namn.

P.O. Enquists författarskap brottas med sanningsproblemet i etiskt och metodologiskt hänseende; centralt är spänningen mellan det subjektiva, det relativa samt det absoluta och det objektiva, illusion och desillusion. Ett exempel på detta är berättandets ofta exprimentella form som var som mest radikal på 60-talet, och som i Magnetisörens femte vinter gestaltar sig genom insprängda dagboksanteckningar i berättelsen. Ett annat är en återkommande balansgång mellan fiktion och fakta, fantasi och verklighet, som yttrat sig i dokumentärromaner (Legionärerna) och historiska romaner (Lewis resa). Många gånger låter Enquist oförståndiga eller obildade människor kontrasterande förmedla berättelsen, med ett mikroperspektiv på världens stora skeenden. Flera romaner handlar om faktiska personer och händelser, så till exempel Blanche och Marie (2004) om hysteriforskaren Jean Martin Charcots patient och älskarinna Blanche, hennes tillfrisknande, och liv som assistent hos Marie Curie.

Ett återkommande tema för kulturskribenten Enquist har under två decennier varit turerna kring utredningen av mordet på Olof Palme, i form av bokrecensioner och egna iakttagelser, ett ämne han 1992 också behandlade i skönlitterär form, i essäsamlingen Kartritarna.

Per-Olov Enquist är en av Sveriges mest framgångsrika författare utomlands (bland annat i Frankrike och Tyskland), och har tilldelats ett otal priser.

Enquist har översatt en dikt som samtidigt är en sångtext av Wolf Biermann.