Per Wickenberg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Per Gabriel Wickenberg.
Litografi.


Per Gabriel Wickenberg, född 1 oktober 1812 i Malmö, död 19 december 1846 i Pau, var en svensk konstnär.

Per Wickenberg kom från enkla förhållanden, hans far var fanjunkare, men visade tidigt en talang för teckning och måleri. När han var 13 år anlände till Malmö en lärare i ritning hos vilken Wickenberg blev elev vid sidan om sina studier i stadens apologist-skola. Sedan han 1820 slutat skolan livnärde han sig på att i handelsbodarna i Malmö försälja sina alster. 1831 skedde en insamling till hans förmån i Malmö, med vars hjälp han fick möjlighet att med hjälp av en vedskuta komma till Stockholm för att studera konst.

Den första tiden i Stockholm blev svår. Han lyckades för billig peng sälja några alster via en bodförsäljerska. Av en slump blev han dock bekant med konstakademiens direktör professor Sandberg. Samtidigt fick han en tryggad fristad hos familjen Anckarsvärd. Här målade han bland annat ”Herdescenen”, ”Evas sorg vid Abels död” och ”Den blinde Oepid och Antigone”.

1836 drabbades han av en ögonsjukdom. Överintendenten Anckarsvärd öppnade då med hjälp av Konstföreningen i Stockholm en insamling och han kunde därför resa till baden vid Töplitz i Tyskland för att söka bot. Efter tillfrisknandet valde han att stanna en tid hos dekorationsmålaren Gropius i Berlin och vann där ett gott erkännande för sina tavlor, bland annat målningarna ” En dalkarl i vall med får och getter” och ”En läsande gumma”. 1838 reste han till Paris och fick här en simpel ateljé vid gatan S:t Honoré. I Paris vann han samma år guldmedalj på salongen för sin tavla "Nordiskt vinterlandskap". Nästa år gjorde hans tavla ”Vinterfiske” stormande succé på samma salong. Bankir Hottinger inköpte målningen för 2000 francs och konstnären fick hederslegionens stjärna. Wickenberg blev samma år agré och 1842 ledamot av Konstakademien, under det att han stannade kvar i Paris. Samma år tilldelades han Vasaorden och Hederslegionens kors.

På grund av sina förnäma kunder flyttade Wickenberg sin ateljé till en hyrd, stor ateljé vid Rue de la Bienfaisance. Han insjuknade dock snart i tuberkulos. Vintern 1843-44 uppehöll han sig i Pau, för att kurera sig, men förgäves, och 1846 avled han där, bara 34 år gammal.


Källor[redigera | redigera wikitext]