Periodiska systemet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Periodiska systemet, även kallat grundämnenas ordning,[1] är en tabell över grundämne/element som är uppställd efter deras kemiska och fysikaliska egenskaper, vilka varierar periodiskt med atomvikten och styrs av elektronkonfigurationen. Den första versionen av periodiska systemet uppställdes 1869 av ryssen Dmitrij Mendelejev (som var först med att publicera sina resultat) och tysken Lothar Meyer, men allteftersom nya grundämnen upptäckts och kunskapen om den teoretiska grundvalen för systemet fördjupats har det sedan modifierats och förfinats.

I periodiska systemet är grundämnena ordnade efter stigande atomnummer, det vill säga antalet protoner i atomernas kärna. De är uppställda i rader, kallade perioder, och kolumner, kallade grupper.

Grupp 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18
Period
1 1
H

2
He
2 3
Li
4
Be

5
B
6
C
7
N
8
O
9
F
10
Ne
3 11
Na
12
Mg

13
Al
14
Si
15
P
16
S
17
Cl
18
Ar
4 19
K
20
Ca
21
Sc
22
Ti
23
V
24
Cr
25
Mn
26
Fe
27
Co
28
Ni
29
Cu
30
Zn
31
Ga
32
Ge
33
As
34
Se
35
Br
36
Kr
5 37
Rb
38
Sr
39
Y
40
Zr
41
Nb
42
Mo
43
Tc
44
Ru
45
Rh
46
Pd
47
Ag
48
Cd
49
In
50
Sn
51
Sb
52
Te
53
I
54
Xe
6 55
Cs
56
Ba
*
72
Hf
73
Ta
74
W
75
Re
76
Os
77
Ir
78
Pt
79
Au
80
Hg
81
Tl
82
Pb
83
Bi
84
Po
85
At
86
Rn
7 87
 Fr 
88
Ra
**
104
Rf
105
Db
106
Sg
107
Bh
108
Hs
109
Mt
110
Ds
111
Rg
112
Cn
113
Uut
114
Fl
115
Uup
116
Lv
117
Uus
118
Uuo

* Lantanoider 57
La
58
Ce
59
Pr
60
Nd
61
Pm
62
Sm
63
Eu
64
Gd
65
Tb
66
Dy
67
Ho
68
Er
69
Tm
70
Yb
71
Lu
** Aktinoider 89
Ac
90
Th
91
Pa
92
U
93
Np
94
Pu
95
Am
96
Cm
97
Bk
98
Cf
99
Es
100
Fm
101
Md
102
No
103
Lr
Bakgrundsfärg

Bakgrundsfärg betecknar ämnesklass

   Alkalimetaller
   Alkaliska jordartsmetaller
   Lantanoider
   Aktinoider
   Övergångsmetaller
   Övriga metaller
   Halvmetaller
   Icke-metaller
   Halogener
   Ädelgaser
   Okända egenskaper / ej upptäckt
Textfärg

Atomnummer. Teckenfärgen anger ämnets tillstånd (vid rumstemperatur och normalt tryck)

• Gasformigt
• Flytande
• Fast, naturligt ämne
• Fast, konstgjort ämne
Tecken

Li, Be, He, Ag, Sn etc: Kemiskt tecken

Ramfärg och stil

Ramen betecknar metaller / halvmetaller / icke-metaller

   Metaller
   Halvmetaller
   Icke-metaller

Indelningar[redigera | redigera wikitext]

Det här diagrammet visar grupper och block i det periodiska systemet.

Grupper[redigera | redigera wikitext]

En grupp är en lodrät kolumn i det periodiska systemet. Grupper anses vara en av de viktigaste metoderna för att klassificera grundämnen. I en del grupper har grundämnena väldigt lika egenskaper och påvisar en klar trend för egenskaperna inom gruppen. Dessa grupper brukar tilldelas triviala (osystematiska) namn, som exempelvis alkalimetaller, alkaliska jordmetaller, halogener och ädelgaser. Vissa andra grupper i det periodiska systemet påvisar färre likheter och/eller lodräta trender (exempelvis grupperna 4 och 5) och dessa har därför inte tilldelats något trivialt namn utan benämns endast utifrån sitt gruppnummer.

Perioder[redigera | redigera wikitext]

En period är en vågrät rad i det periodiska systemet. Även om grupper är det vanligaste sättet att klassificera grundämnen så finns det vissa områden där de vågräta trenderna och likheterna är viktigare än de lodräta grupptrenderna. Detta gäller bland annat d-blocket liksom f-blocket där lantanoiderna och aktinoiderna bildar två viktiga vågräta serier av grundämnen. Lantaniderna och aktiniderna placeras under varandra utanför den övriga delen av det periodiska systemet av det praktiska skälet att systemets bredd därmed minskas avsevärt.[2]

Block[redigera | redigera wikitext]

Ett block är en familj av angränsande grupper. Dessa områden får sina namn från atomernas elektronskal. Det finns fyra block: s-, p-, d- och f-blocket.

Övriga[redigera | redigera wikitext]

Grundämnena kan även delas in och grupperas på andra sätt. Några sådana indelningar som ofta ritas in det periodiska systemet är övergångsmetaller och metalloider. Det finns även mer inofficiella indelningar såsom platinagruppen och ädelmetallerna.

Historik[redigera | redigera wikitext]

John Alexander Reina Newlands periodiska system från 1866
Dmitrij Mendelejevs system från 1871 med luckor (-) för ytterligare ämnen

De tidigaste försöken att ordna och gruppera grundämnena gjordes utan någon kunskap om atomernas struktur och uppbyggnad. Den tyske kemisten Johann Wolfgang Döbereiner försökte hitta samband mellan olika ämnens atomvikt och deras kemiska egenskaper, och på 1820-talet fann han flera grupper av tre likartade ämnen där ett av ämnena kemiskt var en blandning av de båda andra och hade en atomvikt som låg mitt emellan de båda andras. Han kallade dem för triader.

Periodiska systemet 1909

Newlands tabell[redigera | redigera wikitext]

Under flera decennier betraktas Döbereiners upptäckt som en oväsentlig kuriositet, vad vetenskapshistorikern Stephen Toulmin kallar för ett "naket faktum", men när nya och riktigare uppgifter om olika ämnens atomvikter kommit fram på 1860-talet intresserade sig flera olika forskare för nya samband mellan atomvikt och kemiska egenskaper. 1866 uppställde den brittiske kemisten John Alexander Reina Newlands en tabell med 62 av de då 63 kända grundämnena ordnade efter stigande atomvikt. Tabellen visade att ämnen med liknande egenskaper återkom med en periodicitet 7 eller 14 ämnen, ungefär som oktaver i musiken.

Lothar Meyer
Periodiska systemet 1924

Mendelejevs och Meyers system[redigera | redigera wikitext]

Slutligen sammanställde 1869 ryssen Dmitrij Mendelejev och tysken Lothar Meyer oberoende av varandra tabeller med horisontella perioder och vertikala grupper på samma sätt som vi nu är vana att visa systemet. Mendelejev publicerade sitt arbete samma år medan Meyer publicerade sina resultat först 1870. Mendelejevs tabell hade luckor för ytterligare 31 ämnen där inga av de då kända ämnena passade in. Hans idéer fick därför stor uppmärksamhet när det 1875 upptäckta ämnet gallium passade in i en av dessa luckor. När även ämnena strontium, som upptäcktes 1879, och germanium, upptäckt 1886, passade in i mönstret fick systemet stor acceptans bland övriga vetenskapsmän.

Efter Mendelejev[redigera | redigera wikitext]

Under 1920-talet, efter Mendelejev och Meyer, har systemet tydliggjorts. Fler och fler luckor i systemet har fortsatt att fyllas allt eftersom ytterligare grundämnen har upptäckts.

Andra sätt att ordna grundämnen[redigera | redigera wikitext]

En nackdel med periodiska systemet är att det inte skiljer mellan isotoper av samma element (det vill säga element med samma antal protoner, men olika antal neutroner), eftersom dessa i regel inte skiljer sig åt kemiskt (De kan däremot ha olika egenskaper med avseende på stabilitet och radioaktivitet). Ett alternativt sätt att tabellera grundämnen, som skiljer på olika isotoper, är en nuklidkarta (alternativt isotoptabell). En nuklidkarta ger bättre förståelse för olika isotopers karaktär än det periodiska systemet, men ger å andra sidan inte samma överblick över de kemiska egenskaperna.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Tweed, Matt (2003). Kemins värld: en titt på periodiska systemet. Svenska förlaget. ISBN 9789177386469 
  2. ^ ”Periodiska systemet”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/lang/periodiska-systemet. Läst 2009-12-16.