Perkloretylen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Perkloretylen
Strukturformel3D-modell
Systematiskt namn Tetrakloreten
Övriga namn Klorkarbon
Kemisk formel C2Cl4
Molmassa 165,83 g/mol
Utseende Klar, färglös vätska
CAS-nummer 127-18-4
SMILES Cl/C(Cl)=C(/Cl)Cl
Egenskaper
Densitet 1,622 g/cm³
Löslighet (vatten) 0,15 g/l (20 °C)
Smältpunkt -19 °C
Kokpunkt 121,1 °C
Faror
Huvudfara Cancerogen, miljöfarlig
NFPA 704

NFPA 704.svg

0
2
0
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Perkloretylen (tetrakloreten), C2Cl4, är en tung (densitet 1,62 g/ml) färglös vätska med skarp och sötaktig lukt. Den är svårlöslig i vatten, men lättlöslig i alkohol och löser med lätthet alla oljor, fettämnen o d.

Framställning[redigera | redigera wikitext]

Perkloretylen upptäcktes första gången av Michael Faraday år 1821 genom termisk sönderdelning av hexakloretan.

Den framställs genom att klorgas får reagera med 1,2-dikloretan i närvaro av katalysator (kaliumklorid och aluminiumklorid) vid temperaturer runt 400 °C, enligt processen

ClCH2CH2Cl + 3 Cl2 → Cl2C=CCl2 + 4 HCl.

Biprodukt blir trikloretylen, som separeras genom destillation.

Användning[redigera | redigera wikitext]

Perkloretylen kan användas som extraktionsmedel, då det är fråga om lösning av fettämnen vid höga temperaturer.

På grund av att den ej är brandfarlig och dess goda lösningsmedelsegenskaper har den kommit att användas som tvättvätska i kemtvätt. Dessvärre är den cancerframkallande (klass 3), mutagen, reproduktionsstörande och miljöfarlig.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Meyers varulexikon, Forum, 1952


Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia