Permanent vissningsgräns

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Permanent vissningsgräns definieras som den nivå av tension (undertryck) i jord, vid vilken de flesta växter vissnar ner och dör. Den permanenta vissningsgränsen anses ligga på ett undertryck av 150 meter vattenpelare (1,5 MPa) i marken. Vattenhalten vid den permanenta vissningsgränsen framgår av markens pF-kurva.

Ibland används också uttrycket biologisk vissningsgräns, som dock inträffar vid en något högre markvattenpotential än den permanenta vissningsgränsen.

Skillnaden i vattenhalt mellan fältkapacitet och permanent vissningsgräns i rotzonen anses vara det växttillgängliga vattnet.

Se även[redigera | redigera wikitext]