Persiska kungsvägen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Historisk väg
Persiska kungsvägen
Karta över Akemenidiska riket och den del av vägen som var nedtecknad av Herodotos.
Map achaemenid empire en.png
Basfakta
Längd 2  400 – 2  700 km[1] km
Geografiska fakta
Börjar i Sardis (några mil öster om dagens Izmir, Turkiet)
Via Nineve (idag Mosul, Irak) och till Babylon
Slutar i en sträckning till Ecbatana och längs Sidenvägen och en annan sträckning till Persepolis via Susa (2  400 – 2  700 km[1] km)

Den persiska kungsvägen var en antik väg som byggdes av den persiske kungen Dareios I400-talet f.Kr..[2] Vägen effektiviserade kommunikationen mellan olika landsdelar och användes flitigt av de persiska budbärarna, pirradaziš.

Sträckning[redigera | redigera wikitext]

Vägens dragning har rekonstruerats med utgångspunkt från Herodotos skrifter[3], arkeologiska undersökningar[4] och andra historiska källor. Den började i Sardis (några mil öster om dagens Izmir, Turkiet) och fortsatte österut till assyriernas forna huvudstad Nineve (idag Mosul, Irak) och därifrån till Babylon. Från Babylon antas det att vägen hade två sträckningar vidare österut: en sträckning till Ecbatana och vidare längs Sidenvägen och en annan sträckning till Persepolis via Susa.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Eftersom vägen varken följde den kortaste eller den lättaste vägen mellan de viktiga städerna i det persiska imperiet tror arkeologer att dess västligaste del byggdes av akemenidiska kungar, eftersom vägen gick igenom hjärtat av deras gamla imperium. Flera segment i öst gick ihop med Sidenvägen.[5]

Dareios insats för vägens utveckling var att förbättra den och sammanbinda de olika delarna till en helhet. Vägens kvalitet var sådan att den kunde användas in i romartiden. Vid Diyarbakir i Turkiet står fortfarande en bro, som byggdes under Dareios tid, kvar.[6]

Vägen var en garant för Persiens utveckling av handeln med fjärran länder, när den nådde sin höjdpunkt under Alexander den stores tid.[7]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Royal Road, 2 januari 2015.


  1. ^ ”Persian Royal Road” (på engelska). Encyclopedia Britannica. http://global.britannica.com/EBchecked/topic/452858/Persian-Royal-Road. Läst 20 januari 2015. 
  2. ^ D. F. Graf (red. Heleen Sancisi-Weerdenburg, Amélie Kurht och Margaret Cool Root) (på engelska). The Persian Royal Road System i Achaemenid History VIII Continuity and Change. Nederlands Instituut vor het Nabije Oosten, Leiden 
  3. ^ Herodotos (red. A. D. Godley) (på engelska). Histories kapitel 52-54 viii.98;. Harvard University, Cambridge. http://www.perseus.tufts.edu/hopper/text?doc=Perseus%3Atext%3A1999.01.0126%3Abook%3D5%3Achapter%3D52%3Asection%3D1. Läst 20 januari 2015 
  4. ^ W. M. Calder. ”The Royal Road in Herodotus” (på engelska). Cambridge Journals "39" (1-2): sid. 7-11. http://journals.cambridge.org/action/displayAbstract?fromPage=online&aid=3627980&fileId=S0009840X0003448X. Läst 20 januari 2015. 
  5. ^ Rodney S. Young. ”Gordion on the Royal Road” (på engelska). Proceedings of the American Philosophical Society (Institute for the Study of English in Africa, Rhodes University) "107" (4): sid. 348-364. http://www.jstor.org/discover/10.2307/985675?sid=21105110589921&uid=2129&uid=2&uid=3738984&uid=4&uid=70. Läst 20 januari 2015. 
  6. ^ Starr, S. F. (1962). ”he Persian Royal Road in Turkey” (på engelska). Yearbook of the American Philosophical Society: sid. 629-632. 
  7. ^ Debra Skelton, Pamela Dell (2009) (på engelska). Empire of Alexander the Great – Great empires of the past. Infobase Publishing. ISBN 978-1-60-413162-8. https://books.google.se/books?id=QcJuRH89a8UC&pg=PA84&lpg=PA84&dq=alexander+the+great+royal+road&source=bl&ots=KLzHVv_guN&sig=hhnU4IV5dvgyYkymzmzmkNjiJDk&hl=sv&sa=X&ei=ARG-VIGpIuWAywPmqYAQ&sqi=2&ved=0CGEQ6AEwCA#v=onepage&q=alexander%20the%20great%20royal%20road&f=false. Läst 20 januari 2015