Personalism
Från Wikipedia
Personalism är en filosofisk riktning som betraktar personen som en oreducerbar realitet och framhäver personens moraliska värde och det faktum att personen har en fri vilja. Personalismen har främst varit viktig inom den katolska filosofin samt inom den kristdemokratiska ideologin och filosofin.
Personalismen framhäver till skillnad från individualismen de gemenskaper eller grupper som personen är en del av som en viktig del av personens vara och som den främsta källan till den personliga utvecklingen. Ett annat särskiljande område är personalismens fokusering på människans ontologiska natur och det därav tillhörande försvaret för de naturliga rättigheterna. Personalismen har aldrig fått något större genomslag i den svenska debatten och de flesta personalistiska klassikerna finns följaktligen inte heller översatta till svenska.
[redigera] Viktiga personalister
Viktiga personalistiska filosofer och författare i urval:
- Jan Olof Bengtsson
- Christopher Jacob Boström
- Martin Heidegger
- Etienne Gilson
- Jacques Maritain
- Emmanuel Mounier
- Edith Stein
Aristoteles och Thomas av Aquino är inte direkt personalistiska filosofer, men deras filosofi har haft ett stort inflytande på det personalistiska tänkandet.
[redigera] Se även
[redigera] Källor
- Jan Olof Bengtsson: The worldview of personalism: origins and early development. ISBN 0-19-929719-3; ISBN 978-0-19-929719-1
