Personligt pronomen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Ett personligt pronomen är en typ av pronomen som representerar en person eller ett föremål i en sats. Vanligtvis har personen eller föremålet redan omnämnts tidigare i sammanhanget.

Innehåll

[redigera] Personliga pronomen i svenskan

I svenskan har personliga pronomen två kasusliknande former: subjektsform och objektsform, som används när ett pronomen fungerar som subjekt respektive objekt i satsen. Dessutom finns plural- och singularformer, som anger om det representerade är en eller flera, och i tredje person olika genusformer, dels efter historiska genus, dels efter biologisk könstillhörighet. De pronomen som uttrycker ägande (mitt, deras) räknas normalt inte som personliga pronomen, utan som possessiva pronomen; de possessivpronomen som inte kongruensböjs på samma sätt som adjektiv (alltså hans, hennes, dess, deras) uppfattas dock ibland som genitivformer av motsvarande personliga pronomen.

  Subjektsform Objektsform
Numerus Singular Plural Singular Plural
Första person jag vi mig oss
Andra person du ni dig er
Tredje person han, hon, den, det, man   de (dom) honom, henne, den, det, en dem (dom)

Det finns grundläggande likheter mellan personliga pronomen i de flesta indoeuropeiska språk, även om de kan indelas annorlunda än i svenskan. Till exempel har många indoeuropeiska och semitiska språk könsneutrala pronomen, vilket svenskan saknar.

[redigera] Artighetsformer

I modern svenska finns inget riktigt etablerat artighetspronomen, på samma sätt som i till exempel spanska eller tyska. Den helt dominerande tilltalsformen vid tilltal till en enda person är du, även om personerna ifråga inte känner varandra eller om de har olika social status. Fram till 1960-talet användes du för personer i den närmare bekantskapskretsen, samtidigt som det allmänt accepterade sättet att på ett artigt sätt tilltala en främmande eller mindre bekant person var att använda personens titel och efternamn. Bruket blev mer och mer opraktiskt, och omkring 1970 började det försvinna mer och mer, särskilt efter du-reformen inom dåvarande Medicinalstyrelsen. Pronomenet ni användes vid tilltal "till mindre bekanta personer eller af ringare stånd än den talande", och att tilltala en person man "var du med" med ni uppfattades som ett kraftigt avståndstagande och en direkt förolämpning. Sedan 1990-talet har emellertid ni åter kommit i bruk som tilltal till enskilda personer i vissa sammanhang, till exempel av servicepersonal vid kontakt med kunder, och utan att den talande avser att uttrycka ringaktning.[1]

[redigera] Se även

[redigera] Noter

  1. ^ * Hultman, Tor G. (2003). Svenska Akademiens språklära. Stockholm: Norstedts ordbok (distr.). sid. 101. ISBN 91-7227-351-8 
Personliga verktyg
Namnrymder

Varianter
Åtgärder
Navigering
Skriv ut/exportera
Verktygslåda
På andra språk