Peter Bogdanovich

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Peter Bogdanovich 2008.

Peter Bogdanovich, född 30 juli 1939 i Kingston, New York, är en amerikansk regissör. Hans mor var född i Österrike och jude, medan hans far var av serbisk börd och östortodox kristen.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Bodanovich utvecklade tidigt ett enormt intresse för film och arbetade till en början på biografer och senare med film på Metropolitan. För museets räkning skrev han bl.a. en biografi över Orson Welles. Han gifte sig 1962 kostymören Polly Platt som delade hans intresse för film. De följande åren tillbringade makarna all sin lediga tid med att se och studera film och Bogdanovich skaffade sig under samma period även magsår p.g.a. usel diet och för mycket alkohol. Han återhämtade sig men fick dras med dålig mage under resten av sitt liv. Han är numera vegetarian.

I juni 1964 åkte makarna Bogdanovich bil från New York till Los Angeles, fast beslutna om att ta sig in i filmens värld. Bogdanovichs och Platts entusiasm för, och stora kunskap om, film gjorde honom till en populär gäst hos de gamla regissörer han så beundrade, namn som Howard Hawks och John Ford. Regissören Roger Corman anlitade Bogdanovich som regiassistent vid inspelningen av De vilda änglarna (med Peter Fonda) och erbjöd honom att regissera filmen Targets, vilken spelades in i april 1967.

Bob Rafelson och Bert Schneider på det då hippa produktionsbolaget BBS fick upp ögonen för Bogdanovich och erbjöd honom att göra film hos dem. Bogdanovich föreslog en filmatisering av romanen Den sista föreställningen och fick i stort sett fria händer. Hans hustru assisterade honom mycket under inspelningen (bl.a. med kostymering) och var i realiteten en slags medregissör. Det var Platt som föreslog den då okända modellen Cybill Shepherd för en av de kvinnliga huvudrollerna. Inspelningen av Den sista föreställningen ledde dock till att Bogdanovichs och Platts äktenskap kollapsade eftersom Bogdanovich inledde en relation med Shepherd. Filmen blev en framgång hos både publik och kritiker och gjorde Bogdanovich känd samtidigt som den även lanserade Shepherd som skådespelerska. Därefter fick Bogdanovich regissera komedin Go'dag yxskaft? med Barbra Streisand i huvudrollen, även den en framgång.

I början av 1973 blev Bogdanovich uppringd (medan han låg till sängs med svår feber) av Paramounts VD Frank Yablans och mer eller mindre tvingad av göra Paper Moon. Bogdanovich hade stor hjälp av sin före detta maka Polly (med kostymering och många goda råd) och filmen, som hade premiär 16 maj 1973, blev ännu en stor framgång för honom, eller snarast teamet Bogdanovich - Platt. Platt accepterade att hjälpa sin ex-man så länge hon slapp se Shepherd under inspelningen. Paramounts producent Bob Evans motsatte sig länge att Ryan O’Neal skulle spela huvudrollen eftersom denne haft en affär med Evans maka Ali MacGraw.

Många vittnen uppger att Bogdanovich efter Paper Moon tappade omdömet en smula och blev mer och mer uppblåst. Bogdanovich magi bröts dock i och med Daisy Miller, en filmatisering av en roman av Henry James där Shepherd spelade huvudrollen. Filmen, som hade premiär 22 maj 1974, slaktades av kritikerna. Det hette bland annat att Shepherd, som särskilt kritiserades, hade ”utstrålning som en död hamster.” Nästa film, Nä, nu blommar de'!, som hade premiär 1 mars 1975, blev likaså en flopp hos både kritiker och publik. Bogdanovich synnerligen lojala ex-fru Platt har beskrivit den sorg hon kände då hon med sina barn såg filmen på en biograf och de var de enda besökande. Allt som allt gick Bogdanovich karriär därefter utför även om han haft smärre framgångar med bl.a. filmen Mask (1985) samt produktionen av Sopranos där han även medverkade som skådespelare. Privat gick Bogdanovich bankrutt två gånger under 90-talet och levde på vänner.

Filmografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Biskind, Peter: Easy Riders, Raging Bulls. Simon & Schuster 1998.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]