Peter Hanneberg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Kjell Erik Jan Peter Hanneberg, född 1 november 1950 i Norrbotten,[1] är en svensk författare, journalist och fotograf med inriktning på miljöfrågor, ansvarsfull turism och skildringar av främmande länder. Peter Hanneberg har länge varit engagerad i kultur- och naturskydd och hans författarskap består ofta av reseskildringar från skyddsvärd natur och kultur som han besökt i ett hundratal länder på alla kontinenter. Han är en av landets mest erfarna resejournalister och miljöjournalister och har vunnit priset Årets Pandabok, som utdelas av Världsnaturfonden, tre gånger för sina naturböcker.

Hanneberg är uppvuxen i Haparanda i Tornedalen, men bosatt i Nacka utanför Stockholm sedan 1980.

Journalist och författare[redigera | redigera wikitext]

Med en naturvetenskaplig och journalistisk utbildning vid Stockholms universitet i botten hade Peter Hanneberg i mitten av 1980-talet vunnit renommé som miljö- och vetenskapsjournalist, samt som författare efter sin första bok Seychellerna – fristad i oceanen 1984. Han har förmedlat upplevelser av och engagemang för skyddsvärd natur och kultur från hela världen genom medverkan i ett 25-tal böcker och hundratals artiklar i Sveriges största tidningar.[2] Dagens Nyheter anlitar honom som frilansmedarbetare sedan 1980 för hans speciella kombination av miljöjournalistik, reseskildringar, kulturhistoria och professionell fotografi.

På miljösidan har Hanneberg som journalist och författare koncentrerat sig på vattenfrågor, områdesskydd, internationell naturvård och hållbar turism, och han hjälpte under många år Naturvårdsverket att nå ut i dessa frågor. Som miljödebattör och undersökande journalist verkade han på 1980-talet för fjällurskogarnas, nationalparkernas och norrlandsälvarnas bevarande. I en serie stort uppslagna reportage i Dagens Nyheter 1980, och i Naturskyddsföreningens årsbok 1982, visade han hur en rad smygande exploateringshot hade gjort intrång i de lagskyddade nationalparkerna i fjällkedjan. Han hade 1986 en avgörande roll för att Råneälven kunde räddas från vattenkraftsutbyggnad.[3] Hanneberg avslöjade fakta om kvicksilverutlakning och andra miljöeffekter av en utbyggnad, som Vattenfall medvetet hade försökt undanhålla allmänheten.[4] För det erhöll han Stiftelsen Älvräddarnas första stipendium 1987.[5] Ett år före Råneälven gjorde han liknande framgångsrika insatser i debatten för den hotade Edängeforsen i Hälsingland.[6][7][8] Åren därefter återvände han till barndomens Norrbotten, följde den orörda Kalixälven från källorna på Kebnekajse till Bottenviken och skrev boken Levande älv – längs Kalixälven från fjäll till hav. Han var också medproducent till TV-filmen Floden 1990. Både boken och filmen blev uppmärksammade inlägg i debatten kring bevarandet av de fyra stora norrlandsälvarna.

Peter Hanneberg har under tolv år varit chefredaktör för flera internationella publikationer om miljö och hållbart samhälle, producerade i Sverige och distribuerade inom EU och till andra kontinenter. Dels Tomorrow – Global Sustainable Business, ett magasin riktat till företag, dels Enviro – International Magazine on the Environment, som han utvecklade åt Naturvårdsverket och ansvarade för 1990-1999.[9]

Under 2000-talet har Hanneberg arbetat på sitt stora verk om hundra av jordens främsta kulturvärldsarv. Det utgavs hösten 2012 inför 40-årsjubileet av FN:s Världsarvskonvention. 1996-2003 var han, på inbjudan av Seychellernas president France Albert René, en av de internationella experterna i Seychelles Islands Foundation, ett förvaltningsråd för landets två naturvärldsarv, atollen Aldabra och den unika palmskogen Vallée de Mai.

Peter Hanneberg har besökt omkring 200 av FN:s världsarv och skrivit två böcker och många artiklar i ämnet. Hans specialintresse för nationalparker[10] ledde till att han 1997 producerade boken Nationalparkerna i Sverige för Naturvårdsverket, för vilken han engagerade tolv olika författare ur sitt kontaktnät.

2000 blev Hanneberg den förste författaren att erhålla Världsnaturfondens naturbokspris Årets Pandabok för tredje gången. 2001 vann han det prestigefyllda Civilingenjörsförbundets miljöpris för media (omdöpt 2007 till Sveriges Ingenjörers miljöpris), motiverat med hans "förmåga att kombinera engagemang mot miljöförstöringen med beskrivningar i ord och bild av vackra och unika platser på jorden. Som journalist och fotograf uppnår han ett kraftfullt genomslag."[11][12]

Fotograf[redigera | redigera wikitext]

Som fotograf har Peter Hanneberg bidragit till att förstärka miljöjournalistiken och resejournalistiken med en bildmässig dimension.[13] Hanneberg har två gånger, bland annat i det hittills största svenska guideboksprojektet, Upplev Sverige, rest genom hela landet för att dokumentera tusentals av landets mest framstående sevärdheter fotografiskt.[14]FN-dagen år 2000 invigde miljöminister Kjell Larsson och kung Carl XVI Gustaf Peter Hannebergs och Claes Grundstens fotografiska utställning om jordens naturvärldsarv på Galleri Kontrast i Stockholm.[15] I en recension 2012 av Världsarv – människans mästerverk skrev Dagens Nyheter att "Peter Hanneberg är en gudabenådad fotograf", som i boken "visar världen när den är som vackrast, och även mänsklighetens storhet". [16] Hanneberg är "en av få svenskar som presenterats med bildreportage i National Geographic". [17][18]

Miljöengagemang[redigera | redigera wikitext]

Peter Hanneberg har haft en drivande funktion i flera organisationer med miljöinriktning. 1990 grundade han Naturvårdsverkets stipendium Årets Naturfotograf, tillsammans med fotografen Claes Grundsten, och Hanneberg var priskommitténs koordinator och föredragande de första tio åren 1990-1999. Priset fick en högre status och prissumma 1992 med Rolf Annerbergs tillträde som generaldirektör för Naturvårdsverket. 1990 deltog Hanneberg också i grundandet av Miljöjournalisternas förening, och tio år före det av Svensk-Seychelliska föreningen. 1992 deltog han i FN:s konferens om miljö och fattigdom (UNCED) i Rio de Janeiro, och han deltog även vid uppföljningarna 1994 i Nassau, 1997 i New York och vid tioårsjubileet 2002 (WSSD) i Johannesburg.

1996 grundade Hanneberg Svenska Ekoturismföreningen i samarbete med Jens Wahlstedt (generalsekreterare för Världsnaturfonden), som också blev dess förste ordförande. Det var en direkt följd av att de drygt två år tidigare tillsammans hade initierat Världsnaturfondens Projekt Ekoturism med Hanneberg som ordförande, och till detta handplockat en arbetsgrupp som representerade myndigheter och organisationer. Hanneberg var i den perioden avdelningsdirektör och chefredaktör vid Naturvårdsverket. Han kallade till det konstituerande mötet den 8 maj 1996 efter att ha givit ut debattboken Ekoturism eller ekoterrorism, författat stadgar samt gått ut med ett upprop. Hannebergs två förslag i boken, dels om ekoturism som potentiellt verktyg i biståndet, dels om miljömärkning av turism, var de första i sitt slag i Sverige och uppmärksammades därför brett i media.[19][20][21][22][23][24] Ekoturismföreningen utvecklade senare Naturens Bästa under ledning av bland andra Staffan Widstrand, som Hanneberg haft som en resurs i Världsnaturfondens Projekt Ekoturism. Naturens Bästa blev en helt ny kvalitetsmärkning av ekoturism som sedan vuxit och vunnit uppmärksamhet även internationellt.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Seychellerna – fristad i oceanen 1984
  • Sylarna 1988
  • Svenska naturbilder 1989 (med Claes Grundsten)
  • Levande älv – längs Kalixälven från fjäll till hav 1991
  • Ekoturism eller ekoterrorism? 1996
  • Nationalparkerna i Sverige 1997, 2001, 2010
  • Världsarv – naturens mästerverk 2000 (utgiven på åtta språk)(med Claes Grundsten)
  • Our Struggle for Water 2000
  • Sverige 2005 (fotograf)
  • Upplev Sverige 2008, 2010, 2011 (fotograf) (med Mats och Åsa Ottosson)
  • Världsarv – människans mästerverk 2012

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges befolkning 1990: Hanneberg, Kjell Erik Peter
  2. ^ ProffsInfo, nr 3/86 sid 1, 4-8.
  3. ^ Sveriges Natur 2/86, sid. 14-15, och 3/86 sid 52-54.
  4. ^ Journalisten, Svenska Journalistförbundets tidning, nr 32/2000, sid 1, 15-16.
  5. ^ Älvräddaren, nr 3/87 sid. 2.
  6. ^ Sveriges Natur 4/85, sid 24-27; 5/85, sid 37.
  7. ^ Hälsinglands Tidning, 12 sept 1987, sid 1, Kultur sid 4.
  8. ^ MiljöAktuellt, 8/87, sid 7.
  9. ^ Natur & Retur, Naturvårdsverket, 6/99, sid 10-12.
  10. ^ Dagens Nyheter, 23 maj 1999, Resor sid 1, 3-5
  11. ^ Dagens Nyheter, Kultur, 26 oktober 2001, sid B6.
  12. ^ Civilingenjörsförbundet, pressmeddelande 18 oktober 2001, "CF:s miljöpris till Peter Hanneberg".
  13. ^ Cision Wire/Waymaker, CF:s pressmeddelande 18 oktober 2001.
  14. ^ Upplev Sverige, Bonnier Fakta, 2008, 2011.
  15. ^ Sydsvenskan 24 oktober 2000, sid. B4
  16. ^ Dagens Nyheter 24 november 2012, DN Kultur sid. 17
  17. ^ Nacka Värmdö Posten 11 december 2012, sid. 36-37, "Han skildrar hela världens arv"
  18. ^ National Geographic Nordic oktober 2012, sid. 12-15.
  19. ^ Aftonbladet, Resor, 5 maj 1996.
  20. ^ Dagens Nyheter, Fem frågor till, 15 februari 1996.
  21. ^ Norrländska Socialdemokraten, 20 februari 1996.
  22. ^ Vi Bilägare, nr 5/96, sid 50-51.
  23. ^ Stand By, september 1996, sid 32.
  24. ^ Kretslopp nr 2/96, sid. 16-17.