Peter Singer

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Peter Singer 2007

Peter Albert David Singer, född 6 juli 1946 i Melbourne, är en australisk filosof och professor i praktisk etik vid Princeton University med inriktningen etiska frågor ur ett utilitaristiskt perspektiv.

Singer har haft en professur på Monash University i Melbourne, där han grundade Center for Human Bioethics. År 1996 kandiderade han som representant för The Greens (Australiens motsvarighet till miljöparti) till den australiensiska senaten, men blev inte invald. År 1999 flyttade han till USA då han utnämndes till "Ira W. DeCamp Professor of Bioethics" på Princeton University's Center for Human Values.

Djurens frigörelse[redigera | redigera wikitext]

Boken Djurens frigörelse (publicerades ursprungligen 1975, andra upplagan 1990, svensk översättning 1992) har kallats för djurrättsrörelsens bibel. I boken argumenterar han mot speciesism, det vill säga diskrimineringen av vissa varelser grundad på dess arttillhörighet. Han anser att alla varelser som är kapabla att känna smärta ska ges lika omsorg. Med det resonemanget drar han slutsatsen att användandet av djur som mat, då det inte är nödvändigt, är oförsvarbart då det ger upphov till onödigt lidande. Singer anser således att om vi inte kan garantera att vår mat producerats utan lidande är veganism den enda försvarbara kosthållningen. Han fördömer också djurförsök, dock anser han att ett fåtal djurförsök kan accepteras om vinsten (till exempel förbättrad sjukvård) överväger skadan djuren utsatts för.

Praktisk etik[redigera | redigera wikitext]

Peter Singers mest omfattande verk, Praktisk etik (först utgiven 1979, andra upplagan 1993), analyserar i detalj varför och hur varelsers intressen bör värderas. Han konstaterar att varelsernas intressen alltid ska vägas mot dess egenskaper, inte mot tillhörandet av en abstrakt grupp.

Filosofisk grund[redigera | redigera wikitext]

Singer bekänner sig till preferensutilitarismen och menar således att den handling är god som tillfredsställer flest intressen. Han grundar sin praktiska etik på R.M. Hares metaetik.

Intresse kan ses som både behov och preferens (önskan). Alla varelser som kan känna smärta och lust har därmed också intressen, nämligen intressena att undvika smärta och uppleva lust. Alla varelser med intressen måste visas moralisk hänsyn. Det finns dock en skiljelinje mellan varelser som är blott medvetna och självmedvetna, rationella varelser. De senare kallar Singer för personer och här inkluderas de flesta människor (inte spädbarn eller gravt mentalt handikappade) samt vissa djur. Personer bör visas större moralisk hänsyn än blott medvetna varelser eftersom personer har ett intresse av att fortsätta leva; detta intresse har ingen blott medveten varelse.

En viktig princip som Singer ansluter sig till är jämlikhetsprincipen som lyder "lika hänsyn till intressen". Inget intresse ska alltså visas mer hänsyn än något annat.

Abort, barmhärtighetsmord och spädbarnsmord[redigera | redigera wikitext]

I enlighet med Singers etiska teori i allmänhet hävdar han att rätten till fysisk integritet baseras på en varelses möjlighet att känna smärta. Rätten till liv baseras på möjligheten att planera och förutsäga sin framtid. Eftersom ofödda, spädbarn och människor med grav utvecklingsstörning saknar den senare möjligheten (men inte den första), anser han att abort, spädbarnsmord utan lidande och barmhärtighetsmord kan vara försvarbara under specifika omständigheter, till exempel spädbarn med så grava funktionsnedsättningar, att deras liv skulle orsaka lidande både för dem själva och dess föräldrar.

Global fattigdom[redigera | redigera wikitext]

I Famine, Affluence and Morality, en av Singers mest kända filosofiska essäer, konstaterar han det oacceptabla i att vissa människor lever i överflöd medan andra svälter. Detta är också ett tema i Praktiskt etik. Singer hävdar att alla som har möjligheten att hjälpa fattiga ska donera åtminstone 10% av sin inkomst till fattigdomshjälp och liknande ansträngningar. Singer resonerar så att ett ytterligare köp för att höja sin redan höga levnadsstandard istället för att hjälpa dem med låg, är en handling lika omoralisk som den att undlåta en människa hjälp för att rädda dess liv. Singer donerar själv 25% av sin lön till bland annat Oxfam och UNICEF.[1]

Mål och medel[redigera | redigera wikitext]

I ett kapitel i Praktisk etik resonerar Singer kring sådana ämnen som laglydighet, civil olydnad, att följa majoritetens beslut och liknande. Han menar att det finns två sorters illegalitet. Den första är civil olydnad vilket rättfärdigas av att man har befolkningsmajoriteten bakom sig och endast lagen emot sig. Den andra sorten är ett brytande mot både lagen och mot majoritetens syn. Singer menar att den senare sorten är mer problematisk än civil olydnad men att det finns fall där det kan vara berättigat att gå emot majoritetens vilja, om denna vilja klart strider mot ens egna moraliska övertygelser.

Kritik[redigera | redigera wikitext]

Singers ståndpunkt har kritiserats hårt av flera olika grupper som anser den vara en attack mot människans värdighet. Kritiken kommer bland annat från religiösa grupper och grupper som företräder personer med funktionsnedsättningar. De hävdar bland annat att Singer inte är i position att bedöma livskvaliteten hos personer med funktionsnedsättningar. Ståndpunkten har också jämförts med de mord som nationalsocialisterna utförde på människor som enligt dem hade "ovärdiga liv" och hans föreläsningar har vid flera tillfällen störts. Somliga hävdar att Singers utilitaristiska idéer leder till eugenik - ofta grundas dessa anklagelser på en annan tolkning av utilitarismen än den Singer och andra utilitaristiska författare har (till exempel Jeremy Bentham, John Stuart Mill, Henry Sidgwick och R.M. Hare). Singers grundläggande principer delas med dessa filosofer men hans slutsatser inom kontroversiella områden som abort, barmhärtighetsmord och spädbarnsmord är ovanliga. Detta är ett av skälen till varför just hans arbete dragit till sig så mycket uppmärksamhet.

Förespråkare för andra etiska synsätt, som deontologi och dygdetik, använder Singers arbete som ammunition mot utilitarismen. De hävdar att hans slutsatser är bevis i sig själv att ett konsekvent etiskt synsätt leder till eugenik, spädbarnsmord och till och med försvar av tortyr under vissa omständigheter.

I Sverige[redigera | redigera wikitext]

Singer har besökt Sverige flera gånger. År 2001 hade Singer blivit inbjuden att tala inför Sveriges riksdag om djurens rättigheter men förbjöds att tala av dåvarande talman Birgitta Dahl. År 2008 bjöds dock Singer in på nytt, denna gång av Humanisterna. Han deltog då bland annat i ett panelsamtal med Georg Klein, Ann Heberlein och Christer Sturmark.[2] Fyra av Singers böcker – Djurens frigörelse, Praktisk etik, En värld - globaliseringens etik och Det liv du kan rädda - agera nu och stoppa fattigdomen – har getts ut på svenska.

År 2014 uruppförde Södra Latins kammarkör under ledning av Jan Risberg ett körstycke av Gustav Alexandrie med text hämtad ur Singers bok The Life You Can Save.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Animal Liberation: A New Ethics for our Treatment of Animals, New York Review/Random House, New York, 1975; Cape, London, 1976; Avon, New York, 1977; Paladin, London, 1977; Thorsons, London, 1983. Harper Perennial Modern Classics, New York, 2009.
  • Democracy and Disobedience, Clarendon Press, Oxford, 1973; Oxford University Press, New York, 1974; Gregg Revivals, Aldershot, Hampshire, 1994
  • Practical Ethics, Cambridge University Press, Cambridge, 1979; second edition, 1993; third edition, 2011. ISBN 0-521-22920-0ISBN 0-521-29720-6ISBN 978-0-521-70768-8
  • Marx, Oxford University Press, Oxford, 1980; Hill & Wang, New York, 1980; reissued as Marx: A Very Short Introduction, Oxford University Press, 2000; also included in full in K. Thomas (ed.), Great Political Thinkers: Machiavelli, Hobbes, Mill and Marx, Oxford University Press, Oxford, 1992
  • The Expanding Circle: Ethics and Sociobiology, Farrar, Straus and Giroux, New York, 1981; Oxford University Press, Oxford, 1981; New American Library, New York, 1982. ISBN 0-19-283038-4
  • Hegel, Oxford University Press, Oxford and New York, 1982; reissued as Hegel: A Very Short Introduction, Oxford University Press, 2001; also included in full inGerman Philosophers: Kant, Hegel, Schopenhauer, Nietzsche, Oxford University Press, Oxford, 1997
  • How Are We to Live? Ethics in an Age of Self-interest, Text Publishing, Melbourne, 1993; Mandarin, London, 1995; Prometheus, Buffalo, NY, 1995; Oxford University Press, Oxford, 1997
  • Rethinking Life and Death: The Collapse of Our Traditional Ethics, Text Publishing, Melbourne, 1994; St Martin's Press, New York, 1995; reprint 2008. ISBN 0-312-11880-5 Oxford University Press, Oxford, 1995
  • Ethics into Action: Henry Spira and the Animal Rights Movement, Rowman and Littlefield, Lanham, Maryland, 1998; Melbourne University Press, Melbourne, 1999
  • A Darwinian Left, Weidenfeld and Nicolson, London, 1999; Yale University Press, New Haven, 2000. ISBN 0-300-08323-8
  • One World: The Ethics of Globalisation, Yale University Press, New Haven, 2002; Text Publishing, Melbourne, 2002; 2nd edition, pb, Yale University Press, 2004; Oxford Longman, Hyderabad, 2004. ISBN 0-300-09686-0
  • Pushing Time Away: My Grandfather and the Tragedy of Jewish Vienna, Ecco Press, New York, 2003; HarperCollins Australia, Melbourne, 2003; Granta, London, 2004
  • The President of Good and Evil: The Ethics of George W. Bush, Dutton, New York, 2004; Granta, London, 2004; Text, Melbourne, 2004. ISBN 0-525-94813-9
  • The Life You Can Save: Acting Now to End World Poverty. New York: Random House 2009. (see also thelifeyoucansave.com)[76]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.princeton.edu/~psinger/faq.html
  2. ^ http://www.kyrkanstidning.se/nyhet/religionen-forblindar-oss

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]