Petsamo

Petsamo. Grönt område är den del av Fiskarhalvön (Rybatjihalvön) som Finland fick avträda till Sovjetunionen efter finska vinterkriget, medan resterande del avträddes efter fortsättningskriget, utom det röda området, Jäniskoski och Niskakoski, som Finland sålde till Sovjetunionen 1947 i utbyte mot av ryssarna konfiskerade tyska tillgångar i Finland

Petsamo, Ishavsfinland, (på ryska Petjenga (Печенга), finska Petsamo, skoltsamiska Peäccam, nordsamiska Beahcán), är en ort och område i Ryssland vid Barents hav. Under åren 1920-1944 tillhörde området Finland. År 1941 utgjorde området 10 480 km² och hade 4 750 invånare. År 2002 hade det 46.404 invånare med Nikel som största stad.

Ursprungligen bodde skoltsamer i området. År 1533 grundades ett ryskt kloster vid Petsamo. Det brann ned och byggdes upp ett par gånger men övergavs 1764. Det återuppbyggdes igen 1886. En anledning till klostrets placering var förutom att markera rysk närvaro att kristna skoltsamerna, som än idag har rysk-ortodox religion. Under finska fortsättningskriget evakuerades klostret till Nya Valamo kloster i Savolax.

Sovjet-Ryssland avträdde området till Finland vid freden i Dorpat 1920. År 1921 fann man stora nickelfyndigheter i området, och dessa började exploateras av det kanadensiska gruvbolaget Inco (numera Vale S.A.) 1935, där gruvstaden Kolosjoki bildades (av ryssarna kallad Nikel). En väg, Ishavsvägen/Riksväg 4 (nu väg 969) byggdes under svåra förhållanden från Sodankylä i finska Lappland till Petsamo.

Under finska vinterkriget stod slaget om Petsamo, som avslutades 11 februari 1940. Det kördes under en tid 1940-41 mycket lastbilstrafik Haparanda-Petsamo (Petsamotrafiken), som då var den enda importhamnen för både Sverige och Finland.

Petsamo ockuperades av sovjetiska trupper under Lapplandskriget och avträddes formellt till Sovjetunionen som en följd av freden i Paris 1947.

Se även

• Finlands gränsförändringar
• Petsamotrafiken