Storfotssparv

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Pezopetes)
Storfotssparv
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljAmerikanska sparvar
Passerellidae
SläktePezopetes
ArtStorfotssparv
P. capitalis
Vetenskapligt namn
§ Pezopetes capitalis
AuktorCabanis, 1861
Utbredning
Synonymer
Långtåfink
Storfotsparv

Storfotssparv[2] (Pezopetes capitalis) är en fågel i familjen amerikanska sparvar inom ordningen tättingar.[3]

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Storfotssparven är en stor och långstjärtad sparv med mycket kraftiga ben och fötter (därav namnet) men oproportionerligt tunn näbb. Fjäderdräkten är olivgrön med konstrasterande grått huvud och svart ansikte. Undersidan är ljusare och mer gulaktig. Dess ljudliga sång hörs i gryningen.[4]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Storfotssparven förekommer i regnskogar i Costa Rica och västra Panama.[3] Fågeln placeras som enda art i släktet Pezopetes och behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Familjetillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Tidigare fördes de amerikanska sparvarna till familjen fältsparvar (Emberizidae) som omfattar liknande arter i Eurasien och Afrika. Flera genetiska studier visar dock att de utgör en distinkt grupp[5][6][7][8] som sannolikt står närmare skogssångare (Parulidae), trupialer (Icteridae) och flera artfattiga familjer endemiska för Karibien.[8]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Storfotssparven hittas i undervegetation i skog, i ungskog och i snåriga igenväxta betesmarker, på mellan 2150 och 3350 meters höjd. De stora fötterna använder den för att krafsa efter frön och insekter på marken, men kan också ta frukt. Fågeln påträffas ofta i par eller små familjegrupper. Den är generellt vanlig, men kan vara svår att få syn på i den täta växtligheten.[4]

Status[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett relativt litet utbredningsområde, men beståndet anses vara stabilt. IUCN kategoriserar arten som livskraftig.[1] Världspopulationen uppskattas till mellan 20 000 och 50 000 vuxna individer.[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Pezopetes capitalis Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  4. ^ [a b] Baldwin, J. W. (2020). Large-footed Finch (Pezopetes capitalis), version 1.0. In Birds of the World (T. S. Schulenberg, Editor). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.laffin1.01
  5. ^ Yuri, T. & Mindell, D.P. (2002). Molecular phylogenetic analysis of Fringillidae, “New World nine-primaried oscines” (Aves: Passeriformes). Molecular Phylogenetics and Evolution 23(2): 229–243.
  6. ^ Klicka, J., R.M. Zenk, and K. Winker (2003), Longspurs and snow buntings: Phylogeny and biogeography of a high-latitude clade (Calcarius), Mol. Phylogenet. Evol. 26, 165-175.
  7. ^ Alström, P., Olsson, U., Lei, F., Wang, H.T., Gao, W. & Sundberg, P. (2008). Phylogeny and classification of the Old World Emberizini (Aves, Passeriformes). Molecular Phylogenetics and Evolution 47(3): 960–973.
  8. ^ [a b] Barker, F.K., Burns, K.J., Klicka, J., Lanyon, S.M. & Lovette, I.J. (2013). Going to extremes: contrasting rates of diversification in a recent radiation of new world passerine birds. Systematic Biology 62(2): 298–320.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]