Piaggio Ciao

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Piaggio Ciao

Ciao är en moped som producerades av Piaggio från 1967 till 2006. Cirka 3,5 miljoner exemplar producerades under den nära fyrtio år långa produktionsperioden. Ciao är italienska för “hej” och “hej då”.

Handelsbeteckningar[redigera | redigera wikitext]

Ett flertal handelsbeteckningar har använts genom produktionen. De allra första hette endast Ciao men kom sedan att få beteckningen Ciao A för att skilja dem från efterföljande modeller. I många fall har handelsbeteckningen visats som en eller flera dekaler på stänkskärmar, ram eller sidokåpor.

Ciao kan delas upp i huvudsak två produktionsperioder. Den första från 1967 till 1979 där utseendet var i princip lika för alla varianter. Till den andra perioden från 1980 till 2006 bestod i huvudsak designförändringar i att göra mopeden mer tidsenlig. Ciao från andra perioden identifieras enklast med att baklyktan sitter baktill på pakethållaren istället för på nedre delen av bakskärmen. Även om första perioden slutade 1979 så fortsatte dessa att produceras för vissa marknader, inkluderande den svenska, så sent som till 1981.

Beteckningar i kronologisk ordning mellan 1969 och 1979: 

  • Ciao (A) första modellen av Ciao (1967-1970)
  • Ciao Special med till exempel kromat avgasrör och vita däcksidor (1969-1970)
  • Ciao R för Rinnovato, dvs. italienska för “förnyad” (1970-1972)
  • Ciao L för Lusso, dvs. “lyx” där stänkskärmarna är av rostfritt stål (1970-1971)
  • Ciao SC för Super Confort där sadelstolpen är avfjädrad (1971-1972)
  • Ciao Arcobaleno/Arcobaleno SC, dvs. italienska för “regnbåge” (1972-1974)
  • Ciao R2 och R2 SC, en omarbetning av Ciao R (1976-1979)

Från 1979 och framåt har i huvudsak följande beteckningar använts:

  • P för enväxlad med bottenlänksfjädring fram
  • PX för enväxlad med bottenlänksfjädring fram, stänkskärmar i rostfritt stål och avfjädrad sadelstolpe
  • PV för variator med bottenlänksfjädring fram
  • PXV för variator med bottenlänksfjädring fram, stänkskärmar i rostfritt stål och avfjädrad sadelstolpe

Andra senare beteckningar är i huvudsak specialvarianter av grundvarianterna, till exempel Ciao Teen, Ciao FL, PX Ecology system, Ciao Mix (med separat oljetank) och Ciao Kat med oreglerad katalysator motsvarande EU2-norm.

Typbeteckning och ramnummer[redigera | redigera wikitext]

Ciao är i Sverige en klass 2-moped med typintyg utfärdat före 2003-06-17. Det betyder att mopeden får ha en maximal hastighet på 30 km/h och en motoreffekt på högst 1 hk (0,74kW). Om effekten ökas genom trimning betraktas mopeden som lätt motorcykel och behöver därför registreringsbesiktas som sådan och föraren ha körkortsbehörighet för motsvarande fordonstyp.

Typbeteckning och ramnummer finns instansade i ramen, bakom höger sidokåpa intill bakhjulet. Typbeteckningen följer ett i huvudsak fyrställigt format, till exempel C7E1. 

  • Första tecknet anger vilken Piaggioprodukt som avses och är alltid ett C för Ciao.
  • Andra tecknet är alltid en siffra och anger storleken på hjulen. Vanligast är 7 för 17 tum men även 9, för 19 tum, samt 6 för 16 tum finns.
  • Tredje tecknet anger i huvudsak framhjulets fjädringssystem. Här finns N (Normale) för ofjädrad framgaffel, E (Elastica) för bottenlänksfjädrad framhjul, samt V (Variatore) för bottenlänksfjädrad framhjul och steglös automatisk växellåda.
  • Fjärde tecknet är alltid en siffra och räknas upp för varje ny variant av de tre tidigare teckenkombinationerna.
  • Ett femte tecken kan ibland förekomma och är alltid ett T, t.ex. C7V3T.

På svensksålda Ciao fanns före 1972 även det svenska typintygsnumret instansat intill typbeteckningen. Det lyder “VoV 1392” för Ciao och “VoV 1394” för den trehjuliga transportmopeden Ciao Porter. Från 1972 återfanns typintygsnumret som en metallskylt eller vinyldekal placerad på vanligtvis den främre delen av bakre stänkskärmen.

Motor[redigera | redigera wikitext]

Ciao har en encylindrig, horisontal tvåtaktsmotor med slidmatning på 49,3 kcm (borrning 38,2 mm och slaglängd 43 mm) och en kompression på 1:7,6.  Motorn använder 2% oljeinblandad bensin på 95 oktan. Kylning sker genom forcerad luft från fläktblad på svänghjulet till cylinder samt fartvind för cylinderlock.

Motorn stängs av med ett handtag på styrets vänstra sida och som påverkar en dekompressionsventil på cylinderlocket. I vissa fall, då motorn har elektronisk tändning, är dekompressionsventilen ersatt med en knapp, placerad på höger handtag, och som jordar tändningen.

Demontera motor[redigera | redigera wikitext]

För att demontera motorn från ramen behöver följande saker tas bort: luftfilterbox, förgasare, dekompressionsventilens vajerinfästning på cylinderlocket, tändhatt, elektriska kontakter på motorblock (jord, matning till elsystem samt matning av tändspolens sekundärlindning), kopplingsklocka (eller primärvariator) på motorns utgående vevaxel samt avgassystem. De tre skruvarna som håller motorn i ramen tas sedan bort, motorn vrids nedåt i framkant ca 45 grader och vickas sedan i underkant svagt åt vänster för att slutligen vridas tillbaka i horisontalplanet samtidigt som motorn vrids så att vevaxeln pekar uppåt.

Tändsystem[redigera | redigera wikitext]

Tändsystemet består av tändstift (till exempel NGK B5HS) med elektrodavstånd 0,5 mm, tändhatt, tändkabel, kondensator, brytarspetsar med brytaravstånd 0,35-0,45 mm, kamnock (med tändningen fast inställd på 20 graders förtändning), magnetiserat svänghjul och en tändspole som är uppdelad på primärlindning, som sitter innanför svänghjulet, och sekundärlindningen som vanligtvis är placerad på ramens vänstra sida längst fram under sidokåpan. Tidiga Ciao kunde ha sekundärlindningen placerad bakom höger sidokåpa eller, som de allra första, fäst i ramen strax under förgasaren. Sällsynt är Boschsystemet där både primär- och sekundärlindningen är integrerad och är då monterad innanför svänghjulet. Sena Ciao har brytarlös tändning. Enklaste sättet att se det är att svänghjulet saknar en gummitäckt öppning för att justera brytarspetsarna.

Bränslesystem och smörjning[redigera | redigera wikitext]

Bränslesystemet består av bränsletank, inbyggd i ramen, bränslekran och förgasare. Förgasaren är en Dell’Orto SHA 12/10 horisontalförgasare med ett 39-munstycke, inbyggt bränslefilter, choke och ställskruv för tomgångsvarv. På förgasaren monteras en platt luftfilerbox med inoljat metallfilter. Oljeinblandningen i bränslet förser alla delar som behöver smörjas i motorn med smörjning.

Kraftöverföring[redigera | redigera wikitext]

Ciao har två huvudsakliga drivsystem där båda använder kilrem och centrifugalkoppling samt en reduktionsväxel inbyggd i baknavet. Navet smörjs med ca 1 dl växelhusolja av SAE EP90 kvalitet. 

Enväxlad kraftöverföring[redigera | redigera wikitext]

Det enkla systemet har centrifugalkopplingen på motorns utgående vevaxel samt fasta remskivor, en integrerad i kopplingsklockan och en remskiva på baknavet.

Automatisk växellåda med primärvariator[redigera | redigera wikitext]

Det andra drivsystemet är en steglös, automatisk växellåda med primärvariator placerad på motorns utgående vevaxel och sekundärvariator på baknavets drivaxel. Sekundärvariatorn är sammanbyggd med centrifugalkopplingen. Till Sverige importerades aldrig officiellt detta drivsystem. Dock visades 1984 en vit Ciao PXV med blinkers på motorcykelmässan i Stockholm och som senare kom i trafik.

Koppling[redigera | redigera wikitext]

Centrifugalkopplingen består av två uppsättningar av centrifugalvikter. Den inre, fastsatt på kopplingsklockan, består av två smala backar med svaga kopplingsfjädrar och används för att starta motorn. Den andra uppsättningen yttre, som roterar med vevaxeln, består av tre backar med hårdare fjädrar och står för framdrivningen och kommer i bruk vid högre varvtal, dvs. när motorn har högre varvtal än tomgångsvarv.

Att starta motorn[redigera | redigera wikitext]

Motorn på enväxlade Ciao startas genom att startkraften går från pedalerna genom kedjan, transmissionen, drivremmen till kopplingsklockan där centrifugalkraften får startbackarna att slungas ut och som därmed får motorn att börja rotera.

Använda Ciao som trampcykel[redigera | redigera wikitext]

Genom en tryckknapp på baknavets vänstra sida kan transmissionen kopplas bort och därmed kan Ciao användas som en cykel med hjälp av kedjan placerad på ramens högra sida. En hävarm intill tryckknappen kopplar åter in transmissionen. Växling mellan dessa två lägen kräver att motorn är avstängd.

Avgassystem[redigera | redigera wikitext]

Avgassystemet är en helsvetsat system utan möjlighet att öppnas för rengöring. Avsotning kan dock ske genom att lägga avgassystemet i öppen eld så att sot och oljeavlagringar bränns bort.

Ram[redigera | redigera wikitext]

Ramen är U-formad och består av pressad och svetsad plåt där bensintanken är inbyggd i främre delen av ramen. Centralstöd, kabelhållarplåt, pakethållare, bakre stänkskärm och dess stag är sedan skruvade på ramen. En verktygskassett sitter under bakre delen av pakethållaren och innehåller tändstiftsnyckel samt ett kombinationsverktyg inlindade i en skumgummiark på cirka 10*20 cm. En fotplatta sitter fastskruvad  ovanför motorn. På en del Ciao har tanklocket en fastsatt mätsticka för att kontrollera bränslenivån.

Ett styrlås finns på de flesta Ciao. I Sverige var låset godkänt av Polistekniska Rådfrågningsbyrån (nuvarande Svenska stöldskyddsföreningen).

På ramens vänstra sida sitter drivsystemet för motorn och i de flesta fall tändspolen (sekundärlindningen). På höger sida sitter bränslekranen och kedjan för att starta motorn och för att kunna trampa Ciao som en cykel. I vissa fall finns här även tändspole (sekundärlindningen), blinkersrelä och däckpump.

Ramens nedre del täcks av sidokåpor i plast. De sätts fast med vardera tre fjäderbelastade kåpskruvar som trycks in något och sedan roteras ett kvarts varv för att sättas fast eller lossas. På höger sida måste bränslekranen stå framåtriktad för att få bort kåpan. Mittenskruvens placering skiljer sig mellan tidiga och senare Ciao, vilket gör att sidokåpor inte passar mellan dem.

Fjädring[redigera | redigera wikitext]

Fjädringen består av att framgaffeln har en framåtriktad bottenlänksfjädring med skruvfjädrar och att sadelns bakre del är fjädrad med en centralt placerad fjäder mellan sadel och den fyrkantiga sadelstolpen. Vissa modeller har även sadelstolpen avfjädrad och som då är rund istället för fyrkantig. Tidiga varianter av Ciao kunde sakna fjädring på framhjulet.

Hjul och bromsar[redigera | redigera wikitext]

Ciaos hjuldimension är i huvudsak 2*17 tum för både fram- och bakhjul men vissa tidiga Ciao har också haft 19 tums hjul och på den tyska marknaden även ibland 16 tum. Typbeteckningens andra tecken anger hjuldimensionen. Trycket i ett avfjädrat framdäck är 1,4 bar och 2,5 bar för bakdäcket. Fälgarna är ekrade och i kromat stål men på vissa senare Ciao fanns även gjutna aluminiumfälgar. Man kan inte använda någon av systermodellernas framhjul till Ciao då fästpunkten för bromsskölden mot bottenlänken är specifik.

Ciao har Trumbromsar fram och bak. Frambromsen har dubbla bromsbackar och bakbromsen, som är inbyggd i baknavet, använder en bromsback. Vissa tidiga Ciao kunde istället för trumbroms ha U-fälgbroms på framhjulet.

Bromsarna aktiveras med vajer från handtag på styret, vänster handtag för bakbromsen och höger handtag för framhjulen på samma sätt som för de flesta motorcyklar. Svenska regler krävde även att pedalerna skulle kunna agera som färdbroms. Därför har tidiga Ciao ett speciellt vevparti där en dragstång går till baknavets hävarm för bromsbacken. Kravet försvann i mitten av sjuttiotalet, vilket gör att senare Ciao endast har handtagsaktiverade bromsar.

Elektriskt system[redigera | redigera wikitext]

Belysningen tar sin ström från en belysningsspole placerad innanför det magnetiserade svänghjulet och är på 6 volt växelström. Strömmen matas direkt till det elektriska systemet. 

Under produktionsperioden har ett stort antal strålkastare använts där några också har haft en elektrisk tuta inbyggd. Reglage för belysningen har funnits både direkt på strålkastarhuset och/eller med en strömställare på styrets vänstra sida. Strålkastaren är vanligtvis på 15 Watt för både halvljus och helljus om sådant finns.

Baklyktan på vanligtvis 3-5 Watt är placerad på bakskärmen på tidiga Ciao för att sedan placeras baktill på pakethållaren. Vissa modeller har även bromsljus med kontakter för detta i båda bromshandtagen men också vid pedalerna om mopeden är utrustad med pedalaktiverad färdbroms. Vissa länder kräver registreringsskylt och dessa kan då ha en belysning av denna inbyggd i bakljuset.

Vissa modeller har blinkers, som drivs med antingen ett batteri placerat i en metallbehållare intill pakethållaren eller direkt med hjälp av en tredje belysningsspole som på de som såldes i Sverige. Blinkerslamporna är på 12 volt även om belysningsspolen producerar 6 volt.

Vikt och dimensioner[redigera | redigera wikitext]

Beroende på tillbehör och transmissionssystem kan Ciao väga lite olika. En enväxlad och fulltankad Ciao väger ca 38 kilo. Bränsletanken rymmer 2,8 liter, varav reserv om 0,5 liter. Räckvidden är ca 200 kilometer. Totallängd 157 mm, hjulbas 1000 mm, styrstångens bredd 630 mm samt totalhöjd 1015 mm (med 17 tums hjul och utan backspegel).

Eftermarknadstillbehör[redigera | redigera wikitext]

Originaltillbehör omfattade i huvudsak hastighetsmätare, backspeglar, elektrisk tuta eller ringklocka, påbyggnadspakethållare och lås till bakhjulet. Övriga tillverkare koncentrerade sig på slitdetaljer och effekthöjningar. Kända tillverkare är i huvudsak Malossi, Polini, Gianelli, Pinasco, Deganello och Simonini.

Syskon[redigera | redigera wikitext]

Ett flertal modeller med likartad teknisk lösning har tillverkats av Piaggio. De gemensamma komponenterna är i huvudsak motor och drivsystem.

  • Piaggio Boxer (1969-1983)
  • Piaggio Bravo (1973-2001) med teleskopgaffel fram och dubbla bakfjädrar
  • Piaggio Si (1979-2001) med teleskopgaffel fram och centralfjädring till bakhjulet
  • Piaggio Boss (1988-1989) i huvudsak en Piaggio Si med vissa förbättringar
  • Piaggio Grillo (1989-1996) med teleskopgaffel fram och centralfjädring till bakhjulet

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]