Pierre Backman
| Pierre Backman | |
.jpg) | |
| Född | 20 juli 1892[1] Kalmar, Sverige |
|---|---|
| Död | 5 november 1969[1] (77 år) |
| Begravd | Uppsala gamla kyrkogård[1] kartor |
| Medborgare i | Sverige |
| Sysselsättning | Författare |
| Föräldrar | Alfred Backman |
| Släktingar | Gaston Backman (syskon) Louis Backman (syskon) |
| Redigera Wikidata | |
Charles Pierre Backman, född 20 juli 1892 i Kalmar, död 5 november 1969 i Helga Trefaldighets församling i Uppsala, var en svensk chefredaktör.
Backman, som var son till regementsläkaren Alfred Backman och Ida Nyberg, blev juris kandidat i Uppsala 1917 och studerade vid Münchens universitet 1918. Han blev medarbetare i Stockholms-Tidningen 1919, chefredaktör och ansvarig utgivare av Sydsvenska Dagbladet Snällposten 1931, dess Londonredaktör 1935, för Göteborgs-Posten 1940, för Dagen 1945 och chefredaktör för sistnämnda tidning 1952–1957.
Backman var medarbetare i BBC:s europeiska sändningar 1940, assistant programme organizer 1945, företog studieresor till de flesta europeiska länder och anordnade för Stockholms-Tidningen de första offentliga rundradiodemonstrationerna i Stockholm 1922. Han var medlem av utställningskommittéerna för bland annat svenska konstutställningen i Budapest 1926, ungerska konstutställningen på Liljevalchs konsthall 1928 och silverutställningen på Malmöhus 1932.
Backman var Publicistklubbens representant vid journalistmötena i Tallinn 1928 och i Riga 1930. Han var medstiftare av Svenska radioklubben, svensk-ungerska, svensk-polska, svensk-estniska och svensk-lettiska föreningarna, styrelseledamot av bland annat Svenska aeroklubben i Skåne, Skånes turisttrafikförbund och Malmö museum, utländsk ledamot av Académie Lafontaine i Budapest 1925, Estlands journalistförbund 1928, Lettlands författar- och journalistförbund 1930. Han var redaktör för Stockholms-Tidningens jubileumsnummer 1926.
Backman är begravd på Uppsala gamla kyrkogård.
Bibliografi i urval[redigera | redigera wikitext]
- Några minnen från det gamla Kalmar (1913)
- Ungern i kultur och historia (tillsammans med Béla Leffler, 1924)
- Den norska förbudsomröstningen 1926 (1926)
- Britter och bomber (tillsammans med Hedvig Thorburn, 1941)
- Här är London (tillsammans med Lars-Henrik Ottoson, 1948)
- London under Big Ben (1950)
- Dåd och dröm (dikter, 1952)
Källor[redigera | redigera wikitext]
- Backman, Charles Pierre i Vem är det 1957
- Backman, Charles Pierre på SvenskaGravar.se
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c] Svenskagravar, läs onlineläs online.[källa från Wikidata]
|