Pierre Richard
| Pierre Richard | |
 Pierre Richard på Filmfestivalen i Cannes 2015. | |
| Född | Pierre Richard Maurice Charles Léopold Defays[1] 16 augusti 1934 Valenciennes, Nord, Frankrike |
|---|---|
| Andra namn | "Le Grand Blond" |
| Utbildad vid | Lycée Henri-Wallon |
| Aktiva år | 1967–idag |
| Webbplats | www.pierre-richard.fr |
| Betydande roller | |
| Pierre Malaquet i Le Distrait Alfred Dhumonttyé i Les Malheurs d'Alfred Pierre Gastié-Leroy i Je sais rien, mais je dirai tout François Perrin i Den långe blonde med en svart doja och Le Retour du grand blond Pierre Durois i Galen till tusen! François Perrin i Le Jouet François Perrin i La Chèvre François Pignon i Les Compères François Pignon i Ett rån för mycket | |
| IMDb SFDb | |
Pierre Richard, född Pierre Richard Maurice Charles Léopold Defays den 16 augusti 1934 i Valenciennes, Nord, Frankrike, är en fransk skådespelare, filmregissör, manusförfattare och filmproducent. Efter att ha blivit en berömd komisk skådespelare av fransk film i början av 1970-talet, är han välkänd och framgångsrik för att spela burleska, distraherade och klumpiga karaktärer. Han spelade flera gånger karaktärerna François Pignon eller François Perrin i filmer av Francis Veber. Han bär ofta smeknamnet "Le Grand Blond" sedan filmen Den långe blonde med en svart doja.
Tidigt liv[redigera | redigera wikitext]
Pierre Richard Defays föddes i en borgerlig familj från Valenciennes. Han är sonson till entreprenören Léopold Defays.[2] Han tillbringar sin barndom och tonåren i sin födelsestad.[3] Uppmuntrad av sin familj på att lära sig ett yrke, studerade han kinesiterapi utan att avstå från att bli skådespelare.
Skådespelarkarriär[redigera | redigera wikitext]
Han började sin filmkarriär 1968 i filmen Alexandre le bienheureux i regi av Yves Robert. Han sedan regisserade 1970 sin första film Le Distrait, följt av Les Malheurs d'Alfred (1972) och Je sais rien, mais je dirai tout (1973). Han spelade sedan i filmen Den långe blonde med en svart doja (1973) och i uppföljaren Le Retour du grand blond (1974), båda i regi av Yves Robert och skriven av Francis Veber, som gav honom huvudrollen i filmen Le Jouet (1976), hans första film som regissör. Han spelade också huvudrollen tillsammans med Jane Birkin i filmerna Galen till tusen! (1974) och Det brinner i knutarna (1975), båda i regi och skriven av Claude Zidi.
Han spelade huvudrollen i filmerna Nu sticker vi (1978) och Le Coup du parapluie (1980), båda i regi och skriven av Gérard Oury. Han spelade samma år huvudrollen i två av hans filmer, Blyg man gör så gott han kan (1978) och C'est pas moi, c'est lui (1980). Pierre Richard och Francis Veber sedan började i 1980-talet ett samarbete med framgångsrika filmerna La Chèvre (1981), Les Compères (1983) och Ett rån för mycket (1986), där Pierre Richard spelade huvudrollen med Gérard Depardieu.
Återkommande namn[redigera | redigera wikitext]
Bland hans största filmroller har Pierre Richard spelat flera karaktärer med samma namn, men utan någon koppling mellan dem.
François Perrin i filmerna :
- Den långe blonde med en svart doja och Le Retour du grand blond, en violinist används som "fälla för dåre" och tagen för en hemlig agent,
- Intet nytt under kjolen, en fotograf som skriver ett manus och säljer det till en pornografisk filmproducent,
- Le Jouet, en arbetslös journalist köpas som en leksak i en stor butik av sonen till en mäktig affärsman,
- La Chèvre, en otroligt olycklig revisor skickas till Mexiko och som assisteras av en privat detektiv.
Pierre Renaud i filmerna :
- Blyg man gör så gott han kan, en hotellkassör som lider av en sjuklig blyghet och försöker att förföra en rik kund med hjälp av en äktenskaplig agent,
- C'est pas moi, c'est lui, en spökskrivare som skriver för den samma författare och som har lycka att arbeta med en känd producent.
François Pignon i filmerna :
- Les Compères, en arbetslös och deprimerad lärare i uppdrag att undersöka med en journalist,
- Ett rån för mycket, en arbetslös manager, far till en fem år gammal flicka, som misslyckas en hold-up och tvingades lämna med en tidigare inbrottstjuv.
Privatliv[redigera | redigera wikitext]
Pierre Richard är gift och skilt sig tre gånger. Han har två söner, Olivier och Christophe Defays, som är både skådespelare och musiker. Han är också morfar och en av hans tre barnbarn Arthur Defays är en modell.
Filmografi i urval[redigera | redigera wikitext]
Pierre Richard spelade i alla filmer han regisserat.
| År | Titel | Roll | Regissör |
|---|---|---|---|
| 1967 | Un idiot à Paris | polis | Serge Korber |
| 1968 | Alexandre le bienheureux | Colibert | Yves Robert |
| 1969 | Trois hommes sur un cheval | målaren | Marcel Moussy |
| 1970 | Le Distrait | Pierre Malaquet | Pierre Richard |
| 1971 | La Coqueluche | Pierre | Christian-Paul Arrighi |
| 1972 | Les Malheurs d'Alfred | Alfred Dhumonttyé | Pierre Richard |
| 1973 | Den långe blonde med en svart doja | François Perrin | Yves Robert |
| 1973 | Je sais rien, mais je dirai tout | Pierre Gastié-Leroy | Pierre Richard |
| 1974 | Juliette et Juliette | Bob Rozenec | Remo Forlani |
| 1974 | Un nuage entre les dents | Prévot | Marco Pico |
| 1974 | Galen till tusen! | Pierre Durois | Claude Zidi |
| 1974 | Le Retour du grand blond | François Perrin | Yves Robert |
| 1975 | Det brinner i knutarna | Pierre Vidal | Claude Zidi |
| 1976 | Intet nytt under kjolen | François Perrin | Georges Lautner |
| 1976 | Les Naufragés de l'île de la Tortue | Jean-Arthur Bonaventure | Jacques Rozier |
| 1976 | Le Jouet | François Perrin | Francis Veber |
| 1978 | Blyg man gör så gott han kan | Pierre Renaud | Pierre Richard |
| 1978 | Nu sticker vi | Jean-Philippe Duroc | Gérard Oury |
| 1979 | C'est pas moi, c'est lui | Pierre Renaud | Pierre Richard |
| 1980 | Le Coup du parapluie | Grégoire Lecomte | Gérard Oury |
| 1981 | La Chèvre | François Perrin | Francis Veber |
| 1983 | Un chien dans un jeu de quilles | Pierre Cohen | Bernard Guillou |
| 1983 | Les Compères | François Pignon | Francis Veber |
| 1984 | Le Jumeau | Matthias och Mathieu Duval | Yves Robert |
| 1985 | Les Rois du gag | själv | Claude Zidi |
| 1986 | Ett rån för mycket | François Pignon | Francis Veber |
| 1988 | À gauche en sortant de l'ascenseur | Yann Ducoudray | Édouard Molinaro |
| 1990 | Promotion canapé | angivaren | Didier Kaminka |
| 1990 | Bienvenue à bord ! | liftaren | Jean-Louis Leconte |
| 1991 | On peut toujours rêver | Charles de Boisleve, som kallas "L'Empereur" | Pierre Richard |
| 1992 | Vieille Canaille | Charlie | Gérard Jourd'hui |
| 1993 | La Cavale des fous | Bertrand Daumale | Marco Pico |
| 1994 | La partie d'échecs | Ambroise, pastorn | Yves Hanchar |
| 1997 | Droit dans le mur | Romain | Pierre Richard |
| 2003 | Mariées mais pas trop | Maurice Donnay | Catherine Corsini |
| 2003 | Les Clefs de bagnole | själv | Laurent Baffie |
| 2005 | En attendant le déluge | Jean-René | Damien Odoul |
| 2005 | Le Cactus | Christian | Gérard Bitton och Michel Munz |
| 2007 | Le Serpent | Maître Gilles Cendras | Éric Barbier |
| 2008 | Paris 36 | Max, som kallas "Monsieur TSF" | Christophe Barratier |
| 2009 | King Guillaume | William-Fernand | Pierre-François Martin-Laval |
| 2009 | Victor | Victor Corbin | Thomas Gilou |
| 2009 | Le Bonheur de Pierre | Pierre Martin | Robert Ménard |
| 2010 | Et si on vivait tous ensemble ? | Albert | Stéphane Robelin |
| 2012 | Mina päron | Jean | Éric Besnard |
| 2013 | Les Âmes de papier | Victor | Vincent Lannoo |
Bibliografi[redigera | redigera wikitext]
- Pierre Richard (1989). Olivier Orban. red (på franska). Le petit blond dans un grand parc
- Pierre Richard (2003). Cherche-Midi. red (på franska). Comme un poisson sans eau, détournement de mémoire
- Pierre Richard; Gwendal Le Bec (2010). Gallimard Jeunesse Giboulées. red (på franska). Le petit blond avec un mouton blanc. Paris. sid. 75. ISBN 978-2-07-062104-0
- Pierre Richard; Jérémie Imbert (2015). Flammarion. red (på franska). Je sais rien mais je dirai tout. sid. 340. ISBN 978-2-0813-4314-6
Andra aktiviteter[redigera | redigera wikitext]
Sedan 1986 är Pierre Richard också en vinmakare. Han äger 50 hektar vingårdar som producerar omkring 80,000 flaskor per år (rött och rosévin) under namnet Château Bel Évêque i Gruissan, Aude.[4]
Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]
- Filmfestivalen i Karlovy Vary 1996, Bästa Skådespelare för filmen Les Mille et Une Recettes du cuisinier amoureux
- Festivalen Just for Laughs i Montréal 2004 : hyllning pris
- Césarpriset 2006 : hederspris
- Magrittepriset 2015 : hederspris (Belgien)
- Chevalier av Hederslegionen
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ ”Pierre Richard : tendre inadapté”. Les Échos. 7 maj 2015. Arkiverad från originalet den 19 september 2015. https://web.archive.org/web/20150919003533/http://www.lesechos.fr/week-end/culture/02136455980-pierre-richard-tendre-inadapte-1117628.php. Läst 9 november 2016. (franska)
- ^ ”L'école buissonnière a réussi à Pierre Richard”. La Voix du Nord. 25 april 2010. Arkiverad från originalet den 2 november 2013. https://web.archive.org/web/20131102054736/http://www.lavoixdunord.fr/Region/actualite/Secteur_Region/2010/04/25/article_l-ecole-buissonniere-a-reussi-a-pierre-richard.shtml. (franska)
- ^ Biografi av Pierre Richard på hans officiella hemsida Arkiverad 31 december 2012 hämtat från the Wayback Machine. (franska)
- ^ ”Château Bel Évêque”. Gault Millau. Arkiverad från originalet den 11 oktober 2016. https://web.archive.org/web/20161011192431/http://www.gaultmillau.fr/vin/France/Languedoc/Corbieres/Chateau-Bel-Eveque/Chateau-Bel-Eveque-Corbieres-2008-Rouge/. Läst 5 augusti 2016. (franska)
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Pierre Richard.- Officiella hemsida (franska)
- Officiella webb-TV (franska)
- Vins Pierre Richard (franska)
- Pierre Richard på Svensk Filmdatabas
- Pierre Richard på Internet Movie Database (engelska)
