Pinakoteket i São Paulo

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Pinakoteket i São Paulo (Pinacoteca do Estado de São Paulo) är en kulturell institution i Brasilien, underordnad São Paulos kultursekretariat. Institutionen ligger i Jardim da Laz i São Paulo. Utöver detta, ingår en utställningsplats som kallas ’’Estação Pinacoteca’’ (”Station Pinakoteket”), tidigare tillhörande DOPS, och en byggnad i Ibirapueraparken.

Museet grundades 1905 och är ett av de viktigaste i landet. Samlingen omfattar mer än sextusen verk: främst brasiliansk målning från 1800-talet och 1900-talet, men även andra tavlor, skulpturer, collage, teckningar, gobelänger, porslin och keramik.

Antalet besökare är cirka 397 000 personer per år.

Huvudbyggnaden efter renovering av Paulo Mendes da Rocha
Bakre fasaden

Byggnaden[redigera | redigera wikitext]

Byggnaden, som planerades av Ramos de Azevedo och Domiciano Rossi, hans viktigaste medarbetare, har en monumental stil i stark överensstämmelse med den eklektiska italienska stilen. Den består av tre våningar, med två inre gårdar för att säkerställa god ventilation och ljus. I mitten, på första våningen ligger den centrala hallen, med ett stort avstånd mellan golv och tak och fönster med utsikt över interiören, som förutsåg en kupol, som dock aldrig slutfördes. I konstruktionen användes byggmaterial som trä från Riga och keramik från Frankrike. I projektet försökte ingenjörerna integrera byggnaden och Jardim da Luz , varför balkonger och fönster skapades med utsikt över parken. Byggnaden invigdes delvis 1900, när några kurser startade på grundskolenivå med konstnärligt inslag. Men byggnaden blev aldrig färdig, vilket framgår av de exponerade tegelväggarna på fasaden och på de inre gårdarna och avsaknad av den ovan nämnda kupolen, som var en del av det ursprungliga förslaget.

Skyddet av byggnaden som regeringen utfärdade 1982, i syfte att bevara en av de arkitektoniska delarna av Bairro da Luz , typiskt för perioden 1800- och 1900-talet i San Paulo, där man bland andra byggnader även inkluderar Estação da Luz, Estação Júlio Prestes och Museo de Art Sacro de São Paulo.

Mellan 1993 och 1998, utsattes huvudbyggnaden för omfattande reformer under ledning av arkitekten Paulo Mendes da Rocha, tillsammans med arkitekterna Weliton Ricoy Torres och Eduardo Argenton Colonelli, vilket skapade ett museum anpassat efter behovet av stora internationella utställningar, vilket gör att detta statliga galleri blivit en lämplig plats för de flesta av de konstverk som kommit till San Paulo. Den föreslagna reformen belönades med priset Mies van der Rohe för Latinamerika till de tre arkitekterna.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från portugisiskspråkiga Wikipedia, Pinacoteca do Estado de São Paulo, 1 januari 2009.
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från spanskspråkiga Wikipedia, Pinacoteca del Estado de São Paulo, 1 januari 2009.