Pioneer 6, 7, 8 och 9

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Pioneer 6
Konstnärs vision av Pioneersonderna
Konstnärs vision av Pioneersonderna
Status uppdraget slutfört
Organisation Nasa
Större entreprenör TRW
Typ Kretsare
Satellit till Solen
Uppskjutning 16 december 1965
Uppskjutningsfarkost Delta E
NSSDC-ID 1965-105A
Massa 61,14 kg
Pioneer 7
Status uppdraget slutfört
Organisation Nasa
Större entreprenör TRW
Typ Kretsare
Satellit till Solen
Uppskjutning 17 augusti 1966
Uppskjutningsfarkost Delta E
NSSDC-ID 1966-075A
Massa 138 kg
Omloppsbanans egenskaper
Apoapsis 1,01 AE
Periapsis 1,125 AE
Pioneer 8
Status uppdraget slutfört
Organisation Nasa
Större entreprenör TRW
Typ Kretsare
Satellit till Solen
Uppskjutning 13 december 1967
Uppskjutningsfarkost Delta E
NSSDC-ID 1967-123A
Massa 65,36 kg
Omloppsbanans egenskaper
Apoapsis 1 AE
Periapsis 1,1 AE
Pioneer 9
Status uppdraget slutfört
Organisation Nasa
Större entreprenör TRW
Typ Kretsare
Satellit till Solen
Uppskjutning 8 november 1968
Uppskjutningsfarkost Delta E
NSSDC-ID 1968-100A
Massa 65.36 kg
Omloppsbanans egenskaper
Omloppstid 297,5 dagar
Apoapsis 0,99 AE
Periapsis 0,754 AE

Pioneer 6, 7 , 8 och 9 är rymdsonder som är del av Pioneerprogrammet. De sköts upp mellan december 1965 och november 1968. En femte sond, Pioneer E förstördes vid start.

Pioneer 6[redigera | redigera wikitext]

Lyfte den 16 december 1965 och gick in i en heliocentrisk omloppsbana med ett medelavstånd till solen på 0,8 AU. I mars 2006 beskrevs den som 'existerande' och är den äldsta fungerande rymdsonden. Sonden beräknades till en början ha en livslängd på 6 månader.

Pioneer 7[redigera | redigera wikitext]

Lyfte den 17 augusti 1966 och gick in i en heliocentrisk omloppsbana med ett medelavstånd till solen på 1,1 AU. Satelliten kunde fortfarande kontaktas så sent som mars 1995, då farkosten och ett av de ombordvarande instrumenten fortfarande fungerade. Kontakt med sonden kan fortfarande vara möjlig.

Pioneer 8[redigera | redigera wikitext]

Lyfte den 13 december 1967 och gick in i en heliocentrisk omloppsbana med ett medelavstånd till solen på 1,1 AU. Satelliten kunde fortfarande kontaktas så sent som augusti 1995, då farkosten och ett av de ombordvarande instrumenten fortfarande fungerade. I juni 2001 fungerade en detektor för elektriska fält fortfarande. Kontakt med sonden kan fortfarande vara möjlig.

Pioneer 9[redigera | redigera wikitext]

Lyfte den 8 november 1968 och gick in i en heliocentrisk omloppsbana med ett medelavstånd till solen på 0,8 AU. Satelliten kunde inte längre kontaktas efter 1983.

Pioneer E[redigera | redigera wikitext]

Lyfte den 27 augusti 1969, men förstördes kort efter start.