Pipkrage

Erik XIV i pipkrage på 1560-talet.

Margaretha de Geer, målad cirka 1660, med en så kallad "kvarnstenskrage". Bland puritaner inom protestantismen ansåg färgade kläder, knappar, exklusiva tyger och mycket annat som synd. En av de få modedetaljer religionen inte förbjöd var spetsarna – det ledde till att kvarnstenskragarna i dessa grupper – främst i Nederländerna – levde kvar långt efter att kragen i övrigt kommit ur modet.

"Om thett Stora krussett" Teckning ur Joen Petri Klints Om the tekn och widunder som föregingo thet liturgiske owäsendet. Näcken hade 1599 visat sig i Stockholms ström med en stor pipkrage om halsen, som en järtecken över det sedesförfall med överdådigt mode som höll på att sprida sig i landet.

Pipkrage är en typ av krage som tillverkas av stärkt tyg och läggs i täta rundade veck så att den ser ut som en krans av rör som står ut från halsen. De största varianterna kallas också kvarnstenskrage.

Pipkragen bars av den europeiska överklassens män och kvinnor från cirka 1550 till cirka 1625. Till en början är kragarna tämligen små, men framåt sekelskiftet 1600 blir de stora varianter som kallas kvarnstenskrage. Kragtypen förbjöds vid Spanska hovet 1620. Då hade redan de franska spetskragarna slagit igenom i modet. Den har därefter levt kvar som en del av ämbetsdräkten för protestantiska präster i Norge och Danmark. I Norge avskaffades denna sed 1980.

Pipkragen uppstod som en gradvis vidareutveckling av en sammandragen kragkant på skjortor.

Källor

• R. Broby-Johanssen : Kropp och kläder. Klädedräktens historia (1994)
• Wikimedia Commons har media som rör Pipkrage
  Bilder & media