Piton de la Fournaise

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Piton de la Fournaise
Berg och Vulkan
Piton de la Fournaise
Piton de la Fournaise
Land Réunion, Frankrike
Läge 21°14′33″S 55°42′38.16″Ö / 21.24250°S 55.7106000°Ö / -21.24250; 55.7106000
 - höjdläge 2 631 m ö.h.

Piton de la Fournaise (franska): "Peak of the Furnace" är en sköldvulkan på östra sidan av ön Réunion i Indiska Oceanen. Den är för närvarande en av de mest aktiva vulkanerna i världen, tillsammans med Kilauea i Hawaii (Stilla havet), Stromboli, Etna (Italien) och Mount Erebus i Antarktis. Ett av de senaste utbrottet skedde i augusti 2006 och pågick till januari 2007. Vulkanen fick åter utbrott i februari 2007, och 21 september 2008. Senaste utbrottet skedde 2 januari 2010 och pågick i tio dagar[1]. Piton de la Fournaise är lokalt känt som le Volcan (Vulkanen) och är en stor turistattraktion i Réunion.

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Topografisk karta som visar vulkanen och den omkringliggande terrängen.

Vulkanens toppområde utgörs av Enclos Fouché, en kaldera som är åtta km i diameter. Höga klippor kända som tinnar utgör kalderans kant. Kalderan är bruten i sydost ner till havet. Den är även instabil och i första steget till att rämna och kommer i framtiden rasa ner i Indiska oceanen. Huruvida den kommer skapa en så kallad "megatsunami" är omtvistat[källa behövs]. Det finns tecken på de delar som står under vatten på tidigare ras. De lägre sluttningarna kallas Grand Brûlé ("Stora brända"). De flesta lavautbrotten är begränsade till kalderan. Inne i kalderan ligger en 400 meter hög lavasköld känd som Dolomieu. Ovanpå lavaskölden ligger Borykratern (Cratère Bory) och Dolomieukratern (Cratère Dolomieu), som är betydligt bredare av den förstnämnda.

Många kratrar och stänkkoner finns inne i kalderan och de yttre delarna av vulkanen. I början av gångvägen som leder till toppen, ligger en tydlig liten krater känd som formica leo, som fått sitt namn för att dess form liknar en fallgrop som byggts av ett myrlejon. Några av stränderna har en grönaktig färg, vilket beror på olivinsanden som skapats ur pikritbasaltlavan. Grand Brûlé bildas av stelnade lavaflöden som samlats under hundratusentals år; de nyaste är ofta de mörkaste och mest fria från växtlighet, medan äldre kan vara täckta med tät växtlighet. Iridium kastas ut genom dessa ventiler. Vulkanen är över 530 000 år gammal, och under större delen av dess historia, har dess flöden blandats med de från Piton des Neiges, en större, äldre och kraftigt eroderad utslocknad vulkan som utgör den nordvästra tredjedelen av ön Réunion.

Kalderan har kollapsat tre gånger, för 250 000 år sedan, för 65 000 år sedan och senast för 5 000 år sedan. Vulkanen formades av Réunions hotspot, som tros ha varit aktiv de senaste 65 miljoner åren. Det finns bevis för explosiva utbrott i gångna tider. Ett explosivt utbrott omkring 4 700 år sedan kan ha uppnått 5 på VEI-skalan, vilket är samma som utbrottet 18 maj 1980 på Mount St. Helens[2].

Utbrott[redigera | redigera wikitext]

Flödande lava möter vattnet i Indiska Oceanen under utbrottet i augusti 2004.
Utbrottet 2004
Animerad karta av senaste tidens utbrott (1972 till 2000).

De flesta av Piton de la Fournaises utbrott är av samma stil som de i Hawaii: flytande basaltisk lava som flödar ut och med eldfontäner vid ventilerna. Då och då uppstår freatiska utbrott (utbrott genererade av grundvattenånga). Lavaflöden korsar Grand Brûlé och når ibland ända ner till havet med spektakulära resultat. Piton de la Fournaise är en av de mest aktiva vulkanerna, med fler än 150 dokumenterade utbrott sedan 1600-talet.

Utbrott inne i kalderan orsakar inte mycket förstörelse, då kalderan är obebodd och väldigt lite infrastruktur finns bortom huvudvägen. Lavaflödena håller sig normalt inne i kalderan. Dock, har en del lavaflöden korsat huvudväg N2; områden där vägen förstördes av utbrottet är markerade med skyltar med årtalet för utbrottet då vägen återuppbyggdes. I början av 2000-talet, blev vägen förstörd en eller två gånger per år; vägbyggarna väntar efter ett utbrott på att lavan ska svalna och bygger därefter en ny vägsträckning. Det är värt att notera att flera månader efter utbrottet, kan lavaflödenas inre vara varma nog att förånga regnvatten.

Utbrott utanför kalderan kan medföra allvarliga risker för befolkningen, men är ovanliga. Endast sex utbrott utanför kalderan har skett, det senaste 1986. Byn Piton-Sainte-Rose evakuerades 1977 och var dränkt av lavaflöden som förstörde flera byggnader. Lavaflödet korsade huvudvägen och omringade kyrkan, kom in genom huvudporten och stoppade sedan utan att förstöra byggnaden. Ingången rensades sedan och kyrkan kom åter i bruk under namnet Notre-Dame des Laves ("Vår fru av Lavor").

Övervakning[redigera | redigera wikitext]

Vulkanisk aktivitet övervakas ständigt av geofysiska sensorer (tiltmetrar, extensometrar, olika GPSmottagare och andra mätare). Data från dessa olika sensorer sänds till Piton de la Fournaise vulkanobservatorium i Bourg-Murat, nordväst om vulkanen. Observatoriet, grundat 1978 efter Piton-Sainte-Roseflödet, sköts av Institut de Physique du Globe de Paris (Globala geofysiska institutet i Paris), i samarbete med CNRS och Réunions universitet.

Procedurer specificerar flera larmnivåer, som bestäms av Réunions prefekt utifrån från vetenskapliga rapporter:

  • För-larm: Varningar om möjliga utbrott, vandrare till kalderan varnas om möjliga utvecklingar.
  • Nivå 1: Ett utbrott kommer snart ske; allmänheten får ej besöka kalderan till dess specialister har undersökt situationen och beslutat om gångvägar för dem som önskar beundra utbrottet.
  • Nivå 2: Ett utbrott kommer att ske inne i kalderan. Kalderan får endast besökas av behörig personal.
  • Nivå 3: Ett utbrott sker eller kommer att ske snart utanför kalderan; några byar kan behöva evakueras av säkerhetsskäl.

Piton de la Fournaise har nyligen haft utbrott den 2 januari 2010.

Besök[redigera | redigera wikitext]

En högkvalitativ skogsväg, följd av ett hyfsat spår, kopplar samman huvudvägen på slätten i Bourg-Murat med pas de Bellecombe (Bellcombepasset), där en parkeringsplats och ett gatukök finns för besökare. Pas de Bellecombe ligger över kalderans kantklippor och erbjuder en god vy över nordöstra delen av kalderan. En bra gångväg med trappsteg går från passet ner till kalderans golv. Denna gångväg är stängd av säkerhetsskäl under seismiska händelser som kan föregå utbrott och under utbrott. Målade vita streck över klipporna avgränsar ett antal gångvägar upp till lavaskölden inne i kalderan.

Besökare som utforskar kalderan ska vara i god fysisk kondition, med vandringskängor och ett lager med dricksvatten och mat. De måste vara beredda att iakkta försikighet, för vädret kan snabbt förändras och gå från starkt solljus och hetta (met risk för värmeslag) till tät dimma med kyla och regn. I tät dimma, är det farligt att överge gångvägarna. Besökare rekommenderas att vidta nödvändiga försiktighetsåtgärder mot sol, hetta, kyla och regn och inte avvika från markerade gångvägar.

En utmärkt, om än dyr, väg att få en god vy över vulkanen är att ta en helikoptertur, vilket erbjuds av kommersiella företag på ön. De lägre delarna av Grand Brûlé kan besökas från huvudväg N2. Lavaflödena som har korsat vägen är markerade med skyltar.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
  1. ^ ”Le volcan du Piton de la Fournaise sur l'ile de la Réunion” (på engelska). fournaise.info. http://www.fournaise.info/. Läst 2010-07-12. 
  2. ^ ”Piton de la Fournaise” (på engelska). Global Volcanism Program. http://www.volcano.si.edu/world/volcano.cfm?vnum=0303-02=. Läst 2010-07-12. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]