Planerat åldrande

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök


Planerat åldrande eller inbyggt åldrande är det svenska begreppet för engelskans planned obsolescence och är inom industridesign den medvetna process som syftar till att göra en vara obsolet för att hålla konsumtionen uppe. Det innebär att en varas livslängd begränsas och därigenom går sönder efter en viss tid eller att den inte längre anses önskvärd — även om den annars fortfarande skulle kunna fungera felfritt.[1]

Ursprung[redigera | redigera wikitext]

Begreppet planerat åldrande (planned obsolescence) går åtminstone tillbaka till 1932Bernard London skrev Ending the Depression Through Planned Obsolescence[2] där han föreslog att alla produkter skulle förses med ett bäst-före-datum och alla konsumenter genom lag skulle vara tvungna att lämna tillbaka eller skrota produkten före det datumet, även om produkten fortfarande fungerade. Förslaget var menat att motverka den ekonomiska depressionen.

Glödlampskonspirationen[redigera | redigera wikitext]

Det svenska TV-programmet Dokument utifrånSVT visade i maj 2012 den franska dokumentären Glödlampskonspirationen där planerat åldrande beskrivs som en "illa dold hemlighet".[3] I dokumentären, som döpts efter konspirationen med samma namn, beskrivs hur bland annat glödlampstillverkare medvetet förkortat livslängden på lampor i syfte att få fler lampor sålda. Överenskommelsen, kallad Phoebuskartellen, slöts mellan de stora lamptillverkarna på 1920-talet och innebar att ingen glödlampa skulle hålla mer än 1 000 timmar. Vid tiden när överenskommelsen slöts hade en genomsnittlig lampa 2 500 timmars livslängd. Inom loppet av två år hade företagen lyckats minska livslängden för en lampa från 2 500 timmar till 1 500 timmar.

Medan de vanliga glödlamporna idag går sönder med jämna mellanrum finns det en glödlampa, The Centennial Light, upphängd i brandstationen Livermore-Pleasanton Fire Department på East Avenue i Livermore, Kalifornien, USA som har lyst i över 110 år.[4][5] I Östtyskland (DDR) började det planekonomiska systemet där tillverka produkter som medvetet skulle hålla länge. I DDR fanns inget konsumtionssamhälle och därför inte heller något incitament som medförde att produkter ska gå sönder för att tvinga fram ny konsumtion som det marknadsekonomiska systemet behöver. I DDR tillverkades lampor som hade mycket längre livslängd än lampor i Västeuropa men DDR förvägrades sälja dessa i väst, eftersom det skulle innebära stora ekonomiska kostnader för lamptillverkare när människor inte längre behövde köpa nya lampor lika ofta.

Datorskrivare har enligt SVT-dokumentären ett planerat åldrande inprogrammerat i hårdvaran. Skrivaren ska gå sönder efter ett visst antal tusen utskrivna sidor eller ett visst antal år skrivaren varit i bruk. När mikrochipet i skrivaren uppnått ett visst antal räknade sidor skickar den signaler till datorn som meddelar ägaren att skrivaren behöver service. I dokumentären nollställs chipets räknare och skrivaren börjar fungera igen.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Computer Electronics: Blu-Ray”. ComputerInfoWeb.com. 2008. http://www.computerinfoweb.com/computer_electronics/Blu_Ray.php. Läst 20 september 2008. 
  2. ^ London, Bernard (1932). Ending the depression through planned obsolescence 
  3. ^ SVT: SVT Dokument utifrån — Glödlampskonspirationen av Cosima Dannoritzer. Sett: 13 maj 2012. (IMDb: The Light Bulb Conspiracy
  4. ^ ”Century Light Bulb”. National Public Radio. 10 juni 2001. http://www.npr.org/templates/story/story.php?storyId=1124201. Läst 15 januari 2007. 
  5. ^ Longest burning light bulb, Guiness World Records, http://www.guinnessworldrecords.com/records-4000/longest-burning-light-bulb/ .

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]