Planetarisk nebulosa

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ringnebulosan (M57).

En planetarisk nebulosa är ett astronomiskt objekt som består av materia som tunga och medeltunga stjärnor[1] i slutfasen av sitt liv stöter ut. En stjärna balanseras hela sin livstid av två krafter, gravitationen som försöker komprimera stjärnan och det mottryck som kärnreaktionen i stjärnans centrum skapar. Kärnreaktionen uppstår när väte under gravitationens tryck upphettas och övergår i helium. När vätet i stjärnans centrum tar slut, kommer stjärnan i obalans och börjar pulsera och under dessa konvulsioner kastas en stor del av stjärnans massa ut i rymden. Den återstående varma och ljusstarka kärnan avger ultraviolett strålning som joniserar de utkastade delarna, vilka då strålar som en planetarisk nebulosa.

I en stor stjärna fortsätter däremot kärnreaktionen förbi väte/helium-stadiet och den slutar sina dagar som en supernovaexplosion.

Namnet "planetarisk" fick denna nebulosatyp när de först upptäcktes på 1700-talet, eftersom deras utseende påminner om gasjättar då de observeras genom ett mindre optiskt teleskop, någon annan koppling till planeter finns inte.

Exempel på planetariska nebulosor är

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://sv.wikipedia.org/wiki/R%C3%B6d_j%C3%A4tte