Plankorsning

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Korsning mellan väg och järnväg i Sverige.

En plankorsning är en vägkorsning där vägar korsar varandra i samma plan, i motsats till en planskild korsning. Ordet används särskilt om korsningar mellan bilväg och järn- eller spårväg.

Plankorsning med järnväg[redigera | redigera wikitext]

Se även: Järnvägskorsning

Plankorsningar förekommer ofta när man talar om en korsning där bilväg och järnväg korsar varandra i samma plan. Enligt förordningen (2001:651) om vägtrafikdefinitioner är en plankorsning "En korsning i samma plan mellan en väg och en sådan järnväg eller spårväg som är anlagd på en särskild banvall". Knappt 3000 är försedda med någon typ av vägskyddsanläggning för att förhindra vägtrafikanterna från att korsa järnvägen när ett tåg närmar sig.

I Sverige finns 8 500 plankorsningar (förutom Inlandsbanan och museijärnvägar, de ingår inte i Banverkets ansvar och statistik). Banverket planerar inom de närmaste tio åren halvera antalet och låta de som blir kvar vara säkrare genom att förses med helbommar, ljud- och ljussignaler med mera.

Bygge av plankorsning[redigera | redigera wikitext]

Enligt Banverkets handbok BVH 701, får i Sverige nya plankorsningar bara byggas om det leder till bättre trafiksäkerhet, det vill säga ersätter en eller flera andra plankorsningar. För nybyggda järnvägar får inte plankorsningar byggas alls, utom vid måttliga tåghastigheter, vilket för nya järnvägar bara gäller godsbanor.

För befintliga plankorsningar finns i Sverige inget krav på att bygga om dem till planskilda. Det finns en beräkningsmetod för att räkna ut vilka skyddsanordningar som krävs. Man bygger om plankorsningar till planskilda beroende på hur mycket pengar som finns till det. I Sverige är regeln om största tåghastighet förbi plankorsningar: 140 km/h i plankorsningar utan bommar, 160 km/h med bommar, 200 km/h med bommar och hinderdetektor. I Tyskland och flera andra länder är det 160 km/h med bommar och inte mer. I Ryssland förekommer 250 km/h över plankorsningar. För bilar gäller i Sverige högst 90 km/h med bommar och 70 utan.

I princip har svenska regler krävt planskild korsning vid nybygge, där järnväg och lite större väg korsat, sedan början av 1900-talet. Exempelvis har Bohusbanan som byggdes 1900–1907 planskilda korsningar med de flesta allmänna vägar, om än plankorsningar med många privata vägar. Undantag var för Inlandsbanan norr om Östersund. Så en plankorsning mellan en huvudväg och en järnväg visar att vägen gått likadant som före järnvägen byggdes, i princip sedan 1800-talet.

Att köra i plankorsningar[redigera | redigera wikitext]

Viktigt vid plankorsningar är att inte köra över om det inte kan ske utan fara. Om plankorsningen har flera spår, kan det komma flera tåg nära inpå varandra, även från samma håll. Rött sken, fällda bommar, röd flagga och/eller annalkande tåg betyder stopp. Vitt sken betyder inte att det är klart att korsa spåret, utan det varnar för att det finns en plankorsning där.

Bommar vid plankorsningar är gjorda av trä. Om man skulle fastna mellan bommarna, går det enkelt att köra rakt igenom dem. Tågen har absolut förkörsrätt och kan normalt inte stanna i tid på grund av sina mycket långa bromssträckor. Vid nödbroms är bromssträckan ungefär 1,1 kilometer vid hastigheten 160 km/h.

Man får inte stanna eller parkera i en plankorsning. Strax före eller i plankorsningar som saknar bommar och/eller trafikljus råder även omkörningsförbud. Tvåhjuliga fordon får dock köras om. Om signalen tänds när man är så nära att man inte kan bromsa på ett bra sätt, ska man fortsätta köra. Om man bromsar ändå och blir stående på spåret ska man alltid köra vidare genast, genom bommarna om så krävs. De är av trä och ger vika för en bil. Det finns ett rättsfall i Sverige, järnvägsolyckan i Nosaby, där en lastbilsförare hamnade mellan bommarna och klev ur lastbilen utan att köra vidare. Två personer på tåget dödades och han dömdes den 19 december 2005 till 14 månaders fängelse för bl.a. grov vårdslöshet i trafiken.

Skyddsanordningar[redigera | redigera wikitext]

En amerikansk plankorsning med kryssmärke. Denna plankorsning har bara passiva skyddsanordningar.
Svenskt kryssmärke.

Plankorsningsskyddsanordningar kan delas in i två kategorier, aktiva anordningar och passiva anordningarna.[1] Huruvida en plankorsning bör förses med passiva eller aktiva skyddsanordningar kan utvärderas med hjälp av verktyg såsom Australian Level Crossing Assessment Model.

Till aktiva skyddsanordningar hör apparater som blir verksamma när ett tåg närmar sig plankorsningen, bland dessa finns bommar (så väl hel- som halvbommar) samt ljus- och ljudsignaler.[1] Plankorsningar där aktiva skyddsanordningar används kan även förses med hinderdetektorer. En hinderdetektor är en anordning som känner av vägfordon i plankorsningar och hindrar bommar att fällas helt så att vägfordon som annars skulle bli instängda i korsningen kan köra ut. Samtidigt visas även stoppsignal till närmande tåg. Det har bara inträffat en enda riktig olycka i Sverige där sådan funnits sedan runt 1990, och det var en bil som körde rakt in i de fällda bommarna alldeles framför tåget.[2] Det kan även användas spärrar som fysiskt förhindrar vägfordon från att komma i plankorsningar, dessa är vanliga i Ryssland.[3]

Passiva skyddsanordningar utgörs av vägskyltar, bland dem kryssmärken, stoppskyltar eller väjningspliktsskyltar.[1]

Vägmärken[redigera | redigera wikitext]

Plankorsningar märks ut cirka 130-320 meter före korsningen, beroende på hastigheten vägfordon brukar köra mot plankorsningen.[4]

Vid själva plankorsningen används kryssmärken, alltså ett vägmärke i form av ett Andreaskors. Svenska vägmärken uppfyller kraven i Wienkonventionen som Sverige i likhet med de flesta länder har förbundit sig att följa. Wienkonventionen medger olika färgval på vägmärken. De svenska vägmärkena finns i Vägmärkesförordningen, SFS 2007:90.

Om korsningen ligger på en avtagsväg markeras detta med en tilläggstavla med pil under varningsmärket.

Det råder parkeringsförbud 30 meter före och efter en plankorsning i Sverige.

Signaler i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Ljussignalerna vid plankorsningar är utformade med två eller tre lyktor i en V-formation. De båda övre lyktorna är röda och blinkar växelvis för att visa "stopp". Den undre lyktan blink vitt när inget tåg närmar sig plankorsningen, men den saknar juridisk betydelse.

Signalerna är alltid på höger sida av vägen sett i färdriktningen. Beroende på trafikmiljön och vägbredden kan ljussignaler även finnas på vänster sida. På vänster sida saknar signalen vanligen den vita ljusöppningen. Om plankorsningen är försedd med bommar sitter det även en röd lykta på den högra bommen.

Signalerna vid plankorsningar gäller samtliga trafikanter, inklusive cyklister och fotgängare. Se även optiska signaler vid järnvägar.

Järnvägssignal, rött.svg Blinkande rött ljus betyder alltid stopp. Man får inte passera korsningen, även om bommarna inte är fällda. Om farten är så hög att man riskerar att bli stående på korsningen skall man dock fortsätta. (Om man blir inlåst mellan bommarna skall man omedelbart köra rakt fram genom bommen.)
Järnvägssignal, vitt.svg Blinkande vitt ljus betyder indirekt att korsningen får passeras. Det är inte detsamma som grönt, utan betyder att man måste hålla uppmärksamhet på spåret. Anledningen är att järnvägsfordon i vissa fall kan komma trots blinkande vitt sken. Normalt har de i så fall en maxfart på 20 km/h (stoppsträcka för tågen är cirka 20 m).

Den vita signalen blinkar långsammare än det röda växelljuset för stopp.

Järnvägssignal, äldre.svg
Vissa järnvägsövergångar har en äldre signaltyp. Denna signaltyp har ett rött blinkande ljus med en enda lampa. När man får köra slocknar denna, och något vitt sken finns inte. Rött blinkande ljus betyder alltid stopp. När denna slocknar gäller samma regler som när den normala typen blinkar vitt.

På mindre så kallade ägovägar kan det förekomma att det finns en lykta vid korsningen som slocknar när ett tåg närmar sig. Signalen är försedd med en skylt med texten "Passera ej spåret då lampan är släckt". Detta är en signaltyp som inte tillåts på allmänna vägar.

Plankorsningar med europavägar i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Korsning med spårväg[redigera | redigera wikitext]

Korsning med spårväg

Plankorsningar mellan väg och spårväg skyltas och signaleras i Sverige i princip likadant som mellan två vägar. Det finns inte några kryssmärken (dock för Lidingöbanan som 2009 omdefinierades från järnväg till spårväg). Däremot förekommer en särskild varningsskylt före korsningarna. Spårvagnar har fullt ut företräde före vägfordon, men håller relativt låg hastighet.

Tunnelbanor har i Sverige, Norge och Tyskland ungefär samma status som spårvägar. Plankorsningar mellan väg och tunnelbana finns inte i Sverige, däremot i Oslo, Norge (Holmenkollbanan) och i Frankfurt, Tyskland.

Korsning i plan mellan vägar[redigera | redigera wikitext]

Plankorsningar är också ett begrepp som används när två vägar korsar varandra i samma plan. Detta är den absolut vanligaste formen av korsningar när två vägar möter varandra. Det är också den form av korsningar som både är enklast och billigast att bygga för två vägar som korsar varandra eller ansluter till varandra.

På vägar med mycket trafik är plankorsningar oftast försedda med trafiksignaler, annars skapas köer på de vägar som har väjningsplikt. De har dock nackdelen att de kan bli mer trafikfarliga på vägar med höga hastigheter, och särskilt högtrafikerade vägar. I Sverige tillåts max 70 km/h förbi trafiksignaler, vilket många dock tar med en nypa salt på huvudvägar. Därför eftersträvar man ofta att ta bort plankorsningar på större och mer trafikerade vägar. På motorväg och motortrafikled finns aldrig plankorsningar utan bara planskilda korsningar.

Många traditionella vägkorsningar har också byggts om till cirkulationsplatser (rondeller). Dessa är trafiksäkrare mot personskador eftersom hastigheterna är låga på grund av skarp sväng. Däremot är mindre krockar med plåtskador vanliga där.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] ”Rail Safety Investigation Report: Fatal Level Crossing Collision, Nundah, 4 May 2012” (på engelska). The Office of Transport Safety Investigations. 2013. sid. 19. http://www.otsi.nsw.gov.au/rail/120504_QN_Nundah_Level_crossing_collision_Final.pdf. Läst 6 maj 2013. 
  2. ^ Mornell 2006, s. 49
  3. ^ ”Railway Technical Society of Australasia Submission to the Road Safety Committee on “existing, new and developing technologies for implementation to improve safety at level crossings”.” (på engelska). Railway Technical Society of Australasia. sid. 8. Arkiverad från originalet den 10 april 2013. http://web.archive.org/web/20130410194804/http://rtsa.com.au/assets/2008/03/rtsa-level-crossing-technologies-submission.pdf. Läst 11 maj 2013. 
  4. ^ ”Collision involving a motor vehicle and train 4460S, 10 km south of Port Germein, SA, 19 March 2012” (på engelska). Australian Transport Safety Bureau. 19 april 2013. sid. 5. http://www.atsb.gov.au/media/4116634/ro-2012-003_final.pdf. Läst 13 maj 2013. 

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Mornell, Olle (30 juni 2006). ”Kartläggning av plankorsningar”. Banverket. Arkiverad från originalet den 10 mars 2012. http://web.archive.org/web/20120310004001/http://www.trafikverket.se/PageFiles/10137/Kartlaggning_av_plankorsningar_2006.pdf. Läst 11 maj 2013.