Platåskor

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Platåsko med korksula och plastdetaljer

Platåskor, skor med så tjock sula att foten befinner sig på en "platå" en bit ovanför marken. Sulan kan även vara kombinerad med en ännu högre klack. Även stövlar kan ha platåsula, de kallas då följaktligen platåstövlar.

Historik[redigera | redigera wikitext]

1900-talet[redigera | redigera wikitext]

Skor med breda klackar eller kilklackar var mycket populärt under slutet av 1930-talet och en bit in på 1940-talet. Modet föreskrev en bekvämare bredare sko. Materialen som användes var på grund av ransonering av läder och andra klassiska skomaterial hänvisade till nya innovationer. Exempel på dessa material som kunde användas var tyg, papp, fiskfjäll, kork, trä och nymodigheten plast. Ett typiskt exempel på hur en sådan sko gjord av alternativa material kunde se ut är sandaletten till höger tillverkad under 1940-talets senare hälft på Hästens Skofabrik i Uppsala. Genomskinlig plast harmonierade utmärkt med idealet av exponerad solbränd hud som var populär under denna period. Exempel på en stor skodesigner vars skomodeller fick en bred spridning under 1930-1940- talet är Salvatore Ferragamos skapelser.[1]

Platåskor var moderna under 1970-talet för såväl kvinnor som män och återkom också kortvarigt i modet på 1990-talet.

Platåskor är populärt i Japan i Gothic Lolita- och/eller Gothic Aristocrat-modet. Både män och kvinnor använder dessa.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Linderoth, Helena, Skor, 2000 Nordiska museets förlag s.83-90