Plutos naturliga satelliter

Från Wikipedia
Version från den 9 mars 2017 kl. 17.11 av Plumbum208 (Diskussion | Bidrag) (Pluto(n) är primärt en grekisk gud. Ändrat Internationella Astronomföreningen till IAU)
Bild av Plutosystemet taget av Rymdteleskopet Hubble

Dvärgplaneten Plutos fem kända månar är Charon, Nix, Hydra, Styx och Kerberos.[1] Den fjärde månen upptäcktes av Hubbleteleskopet den 20 juli 2011 och den femte i juni/juli 2012. Samtliga namn anknyter till Plutos roll som härskare över underjorden i den grekiska och romerska mytologin. Räknat efter avståndet från Pluto är månarnas ordning Charon, Styx, Nix, Kerberos och Hydra.

Charon

Charon fotograferad av New Horizons
Huvudartikel: Charon (måne)

Plutos största måne Charon upptäcktes 1978 av James W Christy. Charon befinner sig på ett tämligen stort avstånd från Pluto. Pluto och Charon betraktas ofta som ett system av dvärgplaneter, eftersom storleksskillnaden dem emellan är så liten att deras masscentrum ligger mellan de två himlakropparna. Internationella Astronomiska Unionen (IAU) har dock inte formaliserat kriterier för dvärgplanetspar, varför Charons officiella status fortfarande är måne.

Nix och Hydra

Nix fotograferad av New Horizons
Hydra fotograferad av New Horizons
Huvudartiklar: Nix (måne) och Hydra (måne)

Plutos två yttre månar Nix och Hydra upptäcktes 2005 med hjälp av Hubbleteleskopet. Dessa månar, som är alltför små för att kunna ses med annat än Hubbleteleskopet, befinner sig i banor på mycket långt avstånd från Pluto. De namngavs officiellt i juni 2006 av IAU efter förslag från upptäckarna. Innan dess användes beteckningarna S/2005 P1 respektive S/2005 P2.

Plutos fjärde måne

Huvudartikel: Kerberos (måne)
Kerberos fotograferad av New Horizons

Den 20 juli 2011 observerade Hubbleteleskopet en fjärde måne. Månen, som är mellan 13 och 34 kilometer i diameter, ligger mellan månarna Nix och Hydras banor. Månen heter Kerberos eller S/2011 P 1, eller P4, och fullbordar en omloppsbana runt Pluto på ungefär 31 dagar. Månen sågs först i ett foto taget med Hubbles Wide Field Camera 3 den 28 juni 2011. Iakttagelsen bekräftades i uppföljande Hubbleobservationer gjorda mellan 3 juli och 18 juli 2011.

Plutos femte måne

Huvudartikel: Styx (måne)
Styx fotograferad av New Horizons

På bilder tagna i juni och juli 2012 av Hubbleteleskopet har en femte måne, Styx, i bana runt Pluto upptäckts. Den betecknas även S/2012 (134340) 1, eller P5.[2] och dess bana ligger mellan Charon och de yttre satelliterna.

Rymdsond mot Pluto

Pluto och dess satelliter fick 2015 besök av rymdfarkosten New Horizons, som sändes iväg 19 januari 2006. Den nådde fram den 14 juli 2015.[3] Den landade inte på Pluto och dess satelliter, utan tog endast närbilder av dem. Inga nya månar upptäcktes. [4] [5]

Tabell

Namn Upptäckt Storlek
(km)
Omloppstid
(dygn)
Rotationstid
(dygn)
Halv storaxel
(km)
Charon 1978/06/22 1208 ±3 6,3872 6,3872 17 536
Styx 2012/06/26 16 × 9 × 8 20,1616 3,24 ±0.07 42 656
Nix 2005/06/15 50 × 35 × 33 24,8546 1,829 ±0.009 48 694
Kerberos 2011/06/28 19 × 10 × 9 32,1676 5,31 ±0.10 57 783
Hydra 2005/06/15 65 × 45 × 25 38,2018 0,4295 ±0.0008 64 738

För Charon som är sfärisk är den angivna storleken diametern. De små månarna är approximerade med tredimensionella ellipsoider.[4][5]. Notera att de små månarnas omloppstider approximativt är heltalsmultipler 3:4:5:6 av Charons omloppstid.[5] Halva storaxeln anges relativt Pluto–Charonsystemets gemensamma masscentrum.[5]

Referenser

  1. ^ ”Moons dance around Pluto” (på engelska). Smithsonian Institution. 9 juni 2015. http://www.tweentribune.com/article/tween56/moons-dance-around-pluto/?page=4. Läst 9 april 2016. 
  2. ^ Hubble discovers new Pluto moon, BBC den 11 juli 2012 (på engelska).
  3. ^ Hasse Burström, Petter Sundsten (14 juli 2015). ”Jubel på Nasa efter historiska Pluto-resan”. Sveriges Television. http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/rymdsond-sveper-forbi-pluto-i-eftermiddag. Läst 15 juli 2015. 
  4. ^ [a b] S. A. Stern et al (2015). ”The Pluto system: Initial results from its exploration by New Horizons” (på engelska). Science 350. doi:10.1126/science.aad1815. https://arxiv.org/abs/1510.07704. Läst 4 mars 2017. 
  5. ^ [a b c d] H. A. Weaver et al (2016). ”The Small Satellites of Pluto as Observed by New Horizons” (på engelska). Science 351. doi:10.1126/science.aae0030. https://arxiv.org/abs/1604.05366. Läst 4 mars 2017. 

Externa länkar