Poitou

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Poitou är en av Frankrikes trettiotre historiska provinser. Poitou låg i västra Frankrike men utgjorde på medeltiden en del av Akvitanien och hade Poitiers som huvudstad där grevarna av Poitiers residerade. Från Poitou kom huset Lusignan.

Det första kända folket i Poitou var de galliska pictavi, vilka år 56 f.Kr. besegrades av romarna, som införlivade området i Aquitania. Romarna bildade städer som till exempel Saintes, där det också finns fornlämningar från denna tid. År 418 erövrade visigoterna området, och hundra år senare frankerna. Karl Martel besegrade morerna vid slaget vid Poitiers på 730-talet. Hertigarna av Aquitaine var under medeltiden även grevar av Poitiers, varmed stadens betydelse växte. Det finns flera byggnader från medeltiden i hela regionen, bland annat grevepalatset i Poitiers.

1152 blev området engelskt, i och med att Eleonora av Akvitanien gifte sig med Henrik II av England. Frankrike återtog regionen 1416. Under 1500- och 1600-talet sökte sig många protestanter (hugenotter) till regionens kuststäder, undan religionskrigen. Sedan Richelieu belägrat La Rochelle och dess omgivningar 1628 emigrerade större delen av dessa hugenotter, bland annat till dagens Québec, New Brunswick och Louisiana. Vid franska revolutionen delades området i tre departement: Vienne, Deux-Sèvres och Vendée.