Pokémon Röd och Blå version

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Pokémon Red och Blue)
Pokémon Röd och Blå
Pokémon RB logo 2.png
Information
Originaltitelポケットモンスター 赤 (Pocket Monsters Röd),
ポケットモンスター 緑 (Pocket Monsters Grön),
ポケットモンスター 青 (Pocket Monsters Blå)
UtvecklareGame Freak
UtgivareNintendo
GenreDatorrollspel
Antal spelareEnspelare, Flerspelare
FormatGame Boy
Arbetslag
RegissörSatoshi Tajiri
ProducentShigeru Miyamoto
SpeldesignSatoshi Tajiri
SpelfigursdesignKen Sugimori
MusikJunichi Masuda
ProgrammeringShigeki Morimoto
Junichi Masuda
Spelserie
SpelseriePokémon
UppföljarePokémon Gul version
Distribution
Europa1 oktober 1999
Japan27 februari 1996 (Aka & Midori)
USA1 september 1998

Pokémon Röd och Blå version[1] (engelska: Pokémon Red and Blue version) är de internationella utgåvorna av första generationens Pokémon-huvudseriespel, lanserade i USA hösten 1998 och Europa vintern 1999 för den handhållna spelkonsolen Game Boy. Spelen är raffinerade versioner av två ursprungliga versioner släppta i Japan våren 1996, kallade Pocket Monsters Röd/Grön (japanska: ポケットモンスター 赤・緑), där Pocket Monsters Grön motsvarar Pokémon Blå version). Den internationellt raffinerade versionen släpptes även senare i Japan under namnet Pocket Monsters Blå, och efter populariteten av Pokémon-TV-serien (med japansk start 1997) släpptes ytterligare en version, Pokémon Gul version (även kallad Special Pikachu Edition efter seriens maskot, Pikachu, som är gul), vilken ersatte diverse grafik och element för att likna TV-serien och kom att se både internationell och japansk lansering.

Spelen, som är av genren datorrollspel, går ut på att färdas runt i ett landskap baserat på den japanska regionen Kanto (under samma namn) och fånga vilda övernaturliga elementmonster kallade Pokémon i små kapslar kallade Pokébollar, vilka därefter blir dina "lagkamrater", ungefär som husdjur, och du deras "Pokémontränare". I Pokémonuniversumet används Pokémon för att tävlingsstrida med, en sport i regi med hundkamp, fast med fokus på taktisk dressyr och elementstrid istället för vadslagning om blodpengar. Pokémonstrider, i likgiltighet med kampsporter, tar plats under reglerade former och förlorar en Pokémon blir den enbart "utslagen" (avtuppad/fainted), ej dödad, och kan återupplivas genom snabbverkande avancerad sjukvård hos flertalet avsedda sjukcentraler runt om landet, kallade Pokémoncenter. När en Pokémon vinner i strid får den så kallade erfarenhetspoäng (experience points), förkortat xp, som gör den starkare och används för att gå upp i "level", förkortat lvl, ett individuellt nivåsystem som indikerar en Pokémons erfarenhet och därmed potentiell styrka. Maxlevel är 100, från lvl.1 som lägsta möjliga. Ju högre nivå, ju mer XP behövs för att ranka upp. Under spelets gång möter spelaren diverse Pokémontränare i strid och berättelsens mål är att besegra den mytomspunna Pokémonligan, ett regionalt mästerskap som drivs av de kraftfullaste tränarna i regionen, samt att fånga alla 150 tillgängliga Pokémon genom vildfångst och byteshandel.

2004 gjordes spelen om till Game Boy Advance, där grafiken har förbättrats rejält och extra uppdrag lagts till. Dessa spel döptes till Pokémon FireRed och LeafGreen.

Handling[redigera | redigera wikitext]

Karta över Kantoregionen (höger) och Johtoregionen (vänster), den senare introducerad för andra generationens Pokémon-huvudseriespel, Pokémon Guld och Silver. Regionerna Kanto och Johto ligger direkt bredvid varann i Pokémon-universumet (ungefär som Uppland och Sörmland för Stockholms län) och delar regional Pokémonliga, vilken ligger belägen på Indigoplatån (engelska: Indigo Plateau) och därmed kallas Indigoligan.

I början av spelet får spelaren möjligheten att hos Professor Oak välja mellan 3 olika Pokémon; Bulbasaur, Charmander eller Squirtle som sin första Pokémon. När man gjort sitt val så kan man inte erhålla någon av de två andra senare i spelet.

Målet med spelet är att fånga alla 151 Pokémon, samt att bli den bästa Pokémontränaren i Kantoregionen. Detta gör man genom att uppfostra Pokémon och sedan besegra de åtta Pokémongymmen i regionen, var ledd av en så kallad gymledare, en kraftig tränare som specialiserar sig på en Pokémontyp (stentyp, grästyp, vattentyp, etc). Idén är att var gym ska agera prov för spelarens kunskap om typverkan, då var Pokémontyp är stark mot vissa typer och svag mot andra typer (till exempel att vatten spräcker sten men har hög ledningsförmåga mot elektricitet). Efter att ha besegrat ett gym erhåller spelaren en så kallad gymnål, en brosch som agerar medalj för vinsten.

När alla åtta gymnålar har erhållits ges spelaren tillgång till Pokémonligan, regionens mästerskap, vars segrare blir hyllad som Pokémonmästare (engelska: Pokémon Champion) och intagen i Mästarmuséet (Hall of Fame). Pokémonligan består av 5 tränare, de första fyra kallade Elitfyran (Elite Four), några av regionens absolut starkaste tränare, och den femte och sista tränaren bestående av den regerande Pokémonmästaren, som visar sig vara spelarens rival genom spelet. Spelaren får även under spelets gång slåss mot det onda Team Rocket; en kriminell organisation som använder Pokémon med onda uppsåt.

Spelaren har en rival sen hans barndom, som råkar vara Professor Oaks barnbarn. Han stöter man på lite då och då under spelets gång för att man ska få chansen att testa hur bra ens Pokémon är. I början av spelet väljer han alltid den Pokémon som har fördel mot den Pokémon du väljer; om spelaren exempelvis väljer Charmander, som är en eldpokémon, så kommer rivalen att välja Squirtle; en vattentyp som är effektiv mot eld.

Vissa Pokémon finns inte i Pokémon Röd, utan kan bara hittas i Pokémon Blå, och vice versa. På grund av detta måste spelaren byta med andra spelare genom en Link Cable för att kunna fånga alla.

Byteshandel (Gotta Catch 'Em All)[redigera | redigera wikitext]

Två Game Boy-handkonsoler hopkopplade med länkkabel för till exempel Pokémonbyte.

Slogan för Pokémon-franchisen är frasen Måste fånga fler (engelska: Gotta Catch 'Em All) och spelen går i längden ut på att fånga så många olika Pokémontyper som möjligt för att fylla ut ens Pokédex (en digital samlarbok). I Pokémon Röd och Blå version existerar 151 olika Pokémon, varav enbart 150 går att få tag på normalt. Pokémon nummer #151, Mew, går endast att få via byten med andra tränare, via Nintendo-arrangemang eller via en bugg i spelet. Det finns inget "regelrätt" sätt att få en Mew i något av dessa spel, förutom genom Nintendo-arrangemang eller byte med en existerande ägare.

Av de 150 Pokémon som går att få tag på kan en viss andel dock ej fångas genom att spela spelet för sig själv, utan kräver att spelaren utför byteshandel med andra spelare. Av de få skillnaderna färgversionerna emellan är den huvudsakliga skillnaden att var färgversion (Röd mot Blå/Grön) har ett register versionsexklusiva Pokémon mot den andre, vilket betyder att var version har ett antal Pokémon som enbart kan stötas på i det vilda i den versionen. Man kan fortfarande stöta på dessa Pokémon i den andra versionen i samband med tränarstrider, men då ej fånga dem. För att få tag i motsvarande versionsexklusiva Pokémon, och därmed alla 150 möjliga, behöver spelaren byta till sig dessa genom att utföra Pokémonbyte med motsvarande färgversion. Utöver byte mellan versioner kräver vissa Pokémon ett byte för att kunna utvecklas, oavsett version, så kallat "bytesutveckling".

För byte krävs en länkkabel som kopplar ihop två Game Boy-konsoler så de kan utbyta data. Länkkabeln, släppt 1990 som Game Link Cable, var egentligen avsedd för flerspelarlägen där två Game Boy-spelare beroende på spel kunde spela mot eller med varandra, men Pokémons popularitet tillsammans med nödvändigheten för byteshandel förändrade detta, och Nintendos konsollänkning fick ett bredare användningsområde för framtiden, ofta specialanpassat just för Pokémonspelen. Game Boys uppföljare, Game Boy Color, var försedda med en infraröd sensor på toppen som kunde användas istället för länkkabel. För funktion behövde var konsol ligga direkt mot varandras sensor utan att rubbas, vilket gjordes funktionen värdelös för annat än Pokémonbyten.

Pokémongym (Gymledare)[redigera | redigera wikitext]

I spelet finns åtta gymledare som spelaren måste besegra för att kunna klara ut spelet. Nedan följer bland annat vilka de är, i vilken stad de håller till och vilka Pokémon de använder:

Gymledare Gymstad Typspecialisering Pokémonuppsättning Gymnålar (sv) Gymnålar (en)
Brock Pewterstaden sten L12 Geodude, L14 Onix Bumlingsnålen Boulder Badge
Misty Ceruleanstaden vatten L18 Staryu, L21 Starmie Kaskadnålen Cascade Badge
Lt. Surge Vermilionstaden elektrisk L21 Voltorb, L18 Pikachu, L24 Raichu Åsknålen Thunder Badge
Erika Celadonstaden gräs L29 Victreebel, L24 Tangela, L29 Vileplume Regnbågenålen Rainbow Badge
Sabrina Saffronstaden psykisk L38 Kadabra, L37 Mr. Mime, L38 Venomoth, L43 Alakazam Guldnålen Marsh Badge
Koga Fuchsiastaden gift L37 Koffing, L39 Muk, L37 Koffing, L43 Weezing Själsnålen Soul Badge
Blaine Cinnabarön eld L42 Growlithe, L40 Ponyta, L42 Rapidash, L47 Arcanine Vulkannålen Volcano Badge
Giovanni Viridianstaden jord L45 Rhyhorn, L42 Dugtrio, L43 Nidoqueen, L45 Nidoking, L50 Rhydon Jordnålen Earth Badge

Pokémonligan (Elitfyran)[redigera | redigera wikitext]

Efter att ha besegrat de åtta Pokémongymmen kan spelaren komma in i Pokémonligan och möta den ökända Elitfyran (engelska: Elite Four), bestående av fyra av de bästa Pokémontränarna i Kantoregionen. Elitfyran, likt gymledarna, har specialiserat sig på Pokémon av en viss typ, men i deras lag finns även inslag av andra typer. Efter att Elitfyran är besegrade möter spelaren den regerande Pokémonmästaren, vilket utgörs av sin rival genom spelet.

Elitfyran består av följande:

Motståndare Typspecialisering Pokémonuppsättning
Lorelei is L54 Dewgong, L53 Cloyster, L54 Slowbro, L56 Jynx, L56 Lapras
Bruno strid L53 Onix, L55 Hitmonchan, L55 Hitmonlee, L56 Onix, L58 Machamp
Agatha spöke/gift L56 Gengar, L56 Golbat, L55 Haunter, L58 Arbok, L60 Gengar
Lance drake L58 Gyarados, L56 Dragonair, L56 Dragonair, L60 Aerodactyl, L62 Dragonite
Spelarens rival ingen specialisering L61 Pidgeot, L59 Alakazam, L61 Rhydon, L61 Arcanine, L63 Exeggutor, samt en av följande:

L65 Blastoise om spelaren valde Charmander i början av spelet, L65 Charizard om spelaren valde Bulbasaur eller L65 Venusaur om spelaren valde Squirtle.

Pocket Monsters Röd/Grön[redigera | redigera wikitext]

Den japanska utgåvan Pocket Monsters Grön (緑) i originalförpackning på Stockholms Spelmuseum, 2019.

Pocket Monsters Röd och Grön (japanska: ポケットモンスター 赤・緑) är titlarna på de ursprungliga versionerna utvecklade av det japanska företaget Game Freak för den japanska marknaden, släppta 1996. Dessa versioner av spelet är endast släppt i Japan och skiljer sig från de senare internationella utgåvorna (1998–1999) i att lanseras med färgduon "Röd och Grön" istället för "Röd och Blå". De använder även annorlunda spritekonst för alla Pokémon och varierande andra objekt, samt att de innehar flertalet buggar som kom att tas bort inför lanseringen av de senare raffinerade internationella versionerna Röd och Blå.

Den raffinerade internationella versionen kom senare även att släppas i Japan under namnet Pocket Monsters Blå, då med något annat register av Pokémon som kan fångas vilt.

MissingNo.[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: MissingNo.

MissingNo. är en bugg en så kallad "glitchad" Pokémon utan nummer (därav namnet "MissingNo.", som kan förenklas till "Missing Number"). Om man möter en MissingNo. kommer spelarens Hall of Fame att bli glitchad och visa olika pixlar och tecken och om man fångar den kommer de Pokémon man möter att vara spegelvända och bilder kan vara förvrängda (halvt förstörda). Bilden av en MissingNo. är vanligen ett blockliknande bakåtvänt L.

När man ser en MissingNo. kopieras ens sjätte ägodel uppifrån i Item-listan. Detta är väldigt användbart för kopiering av Rare Candy och Master Ball. MissingNo.:s attacker är:

  • Water Gun
  • Sky Attack
  • Sky Attack (igen)

Eller också kombinationen:

  • Water Gun
  • Water Gun
  • Sky Attack

Den utvecklas till Kangashkan när den får föremålet Rare Candy (under förutsättning att det är en nivå 0 MissingNo. eller M). Detta är det enda sättet att få en Kangashkan att lära sig attacken Fly (om man inte använder sig av en GameShark). Egentligen är MissingNo. och M i spelet två helt skilda Pokémon eller "buggar". Denna "Pokémon" har även varit synlig i senare Pokémonspel.

Mottagande och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

I Guinness World Records 2009: Gamer's Edition hamnade Röd och Blå på plats 26 över de 50 bästa konsolspelen genom tiderna.[2] WatchMojo.com placerade spelen på plats 6 på deras lista "Top 10 Video Games of the 4th Generation".[3]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Pokemon Röd & Blå – Officiell Strategiguide” (Fram-/baksida av officiella strategiguiden (SV)). Nintendo, Bergsala. archive.org. 1999. https://archive.org/details/pokemon-rod-bla-officiell-strategiguide-bergsala/guide016.jpg. Läst 20 juni 2023. 
  2. ^ Glenday 2009, s. 189.
  3. ^ Paradis, Dan (27 augusti 2014). ”Top 10 Video Games of the 4th Generation” (på engelska). WatchMojo.com. Arkiverad från originalet den 30 augusti 2014. https://web.archive.org/web/20140830081901/http://www.watchmojo.com/video/id/12763/. Läst 30 augusti 2014. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Glenday, Craig (2009). Guinness World Records 2009: Gamer's Edition. Stockholm: Bonnier Fakta. ISBN 9789174240139