Polarhare

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Polarhare
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Polarhare (Lepus arcticus) i vinterpäls
Polarhare (Lepus arcticus) i vinterpäls
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Hardjur
Lagomorpha
Familj Harar och kaniner
Leporidae
Släkte Harar
Lepus
Art Polarhare
L. arcticus
Vetenskapligt namn
§ Lepus arcticus
Auktor Ross, 1819
Utbredning
Utbredningsområde
Utbredningsområde
Polarhare i sommarpäls
Polarhare i sommarpäls
Hitta fler artiklar om djur med

Polarhare (Lepus arcticus) är ett däggdjur i släktet harar som förekommer på Grönland och i norra Kanada. Populationen räknades länge som underart till skogshare men klassificeras idag som självständig art.

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Polarharar är bra anpassade till levnadsområdet i den norra polarregionen. Hane och hona blir ungefär lika stora och har bortsett från könsdelarna likadant utseende. Under vintern har de en helt vit päls, bara vid öronens spets finns ett svart ställe kvar. Sommarpälsens färg är beroende på utbredningsområde. Hos individer som lever på norra Grönland och på Ellesmere Island är pälsen hela året vit. Längre söderut byter de på sommaren till en blågrå päls, bara svansen är alltid vit.

Vuxna polarharar har en vikt mellan 2,5 och 6,8 kilogram, individer i norra regioner är tyngre. Kroppslängden varierar mellan 56 och 63 centimeter. Fötterna, särskild de främre, är påfallande långa och används för att gräva efter växtdelar som är gömda under snön. Även framtänderna är långa och används för samma syfte.

Utbredning och habitat[redigera | redigera wikitext]

Utbredningsområdet sträcker sig över norra Kanadas och Grönlands tundra. Polarharen når höjder upp till 900 meter över havet. Den föredrar ställen som under sommaren är täckta av växtlighet och som under vintern har ett tunt snötäcke.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Parningstiden styrs av hannarnas könskörtlar. De blir större under våren (vanligen april) och minskar på hösten (mitten av september). Parningsakten sker därför i april eller maj. Beroende på utbredningsområde föds ungarna mellan slutet av maj och juli. Honornas mjölkkörtlar producerar fram till slutet av augusti mjölk, i vissa fall är alltså två kullar per år möjliga.

Hannen lämnar vanligen sin hona när ungarna är födda, den kan sedan para sig med en annan hona. Per kull föds 2 till 8 ungdjur. Boet är vanligen gömt i bergssprickor eller mellan buskar. Det polstras med gräs, mossa, andra växtdelar och hår från honan. Honan stannar i alla fall tre dagar hos ungarna, sedan har ungarna förmåga att gömma sig självständigt från fiender. Modern diar sina ungar cirka två månader. Under september är ungarna nästan lika stora som vuxna individer. Könsmognaden infaller efter första året.

Socialt beteende, aktivitet och rörelse[redigera | redigera wikitext]

Vanligen lever varje individ ensam. Under vissa tider bildas grupper med upp till 300 individer. Av dessa är alltid några individer vakna som kan varna sina sovande artfränder.

Polarharar håller ingen vinterdvala. Ibland sitter de tätt invid varandra för att hålla sig varma. De är vanligen aktiva mellan skymningen och gryningen, under midnattssolen även på dagen. Polarharar letar vanligen i ett begränsat område efter föda. Ibland strider de mot varandra, de slår med fötterna men biter inte.

Polarharen når en topphastighet på 65 km/h. Den kan även simma genom smalare floder.

Föda[redigera | redigera wikitext]

Polarharen äter främst förvedade växtdelar. Annars har den mossa, lav, knopp, blommor, bär och gräs som föda. Ibland äter den kött från djurfällor.

Polarharens relationer till andra djur[redigera | redigera wikitext]

Unga polarharar är ett vanligt byte för vesslor, fjällrävar, fjällugglor, pilgrims- samt jaktfalkar och duvhökar. Vuxna djur är vanligen för snabba och rörliga för dessa fiender. Människan jagar polarharar för köttets och pälsens skull. Populationen listas av IUCN som livskraftig (least concern)[1].

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 23 augusti 2010. med följande källor:
  • A. W. F. Banfield: The Mammals of Canada. University of Toronto Press, Toronto/Buffalo 1974 (2 upplaga 1977, ISBN 0-8020-2137-9).
  • Troy L. Best, Travis Hill Henry: Mammalian Species. Nummer 457. The American Society of Mammalogists, 1994, ISSN 0076-3519.
  1. ^ [a b] Lepus arcticusIUCN:s rödlista, auktor: Murray, D. & Smith, A.T. 2008, besökt 25 augusti 2010.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]