Polisväsen

Polisväsen är den sammanfattande benämningen på de offentliga myndigheter som har till huvuduppgift att upprätthålla allmän ordning och säkerhet samt bekämpa brott i en stat. Polisen är den huvudsaklige utövaren av statens inre våldsmonopol, det vill säga den maktutövning – ytterst med dödligt våld – som riktas mot inre fiender, medan försvarsmakten är den som utövar statens våldsmonopol mot yttre fiender.

Historik

Antiken

I antikens Grekland användes bland annat statsägda slavar. Aten hade 300 skytiska slavar som stadsvakter. I det romerska riket var det armén som hade ansvar för allmän ordning. I staden Rom fungerade cohortes urbanae som polisstyrka. Augustus införde en vaktkår som kallades Vigiles Urbani. Även Praetoriangardet kunde kallas in för att upprätthålla allmän ordning.

Västvärlden

Parispoliser vid världsutställningen 1900.

I Europa finns det två polisiära traditioner. Dels en tradition med en lokalt förankrad, civil polis, som från sitt medeltida ursprung var kommunal, men med tiden allt oftare blev förstatligad. Dels en tradition med en centraliserad, militärt organiserad, statlig polis. Nästan alla utomeuropeiska länder har upptagit en eller bägge av de europeiska traditionerna vid utformningen av sina polisväsenden.

Den första poliskår jämförbar med dagens polis inrättades 1667 under kung Ludvig XIV i Frankrike, även om den moderna polisen brukar spåra sina rötter till 1800-talets inrättande av marinpolisen i London, polisen i Glasgow, och Napoleons poliskår i Paris. Heliga hermandad från mitten av 1500-talet brukar också ses som en av de första poliskårerna. Den första moderna civila polisstyrkan sägs allmänt vara London Metropolitan Police, som inrättades 1829, och som främjat polisens förebyggande roll som ett avskräckande medel mot urbana brott och oordning.

Den första militärt organiserade polisen hade också sitt ursprung i Frankrike, det var maréchaussée, gendarmeriets föregångare. Prévôts des maréchaux, marskalkämbetets fogdar, hade till uppgift att upprätthålla ordning bland de stora skaror civila som alltid medföljde de medeltida arméerna. Under 1300- och 1400-talen utökades deras jurisdiktion till att gälla även grova våldsbrott utanför armén och alla brott som begåtts av återfallsförbrytare. Hela denna organisation med fogdar och väblar kallades Maréchaussée de France och utvecklades till en kunglig landsortspolis. År 1720 ställdes maréchaussée under gendarmeriets, det tunga adelsrytteriets, administration. Vid den franska revolutionen avskaffades maréchaussée för att under Napoleon I återuppstå under namnet Gendarmerie Nationale.

Det franska gendarmeriets paramilitära modell för landsortspolis spreds i Europa under Napoleonkrigen och kom att införas i en lång rad europeiska länder. Först i länder där en napoleonsk samhällsordning hade funnits, som i Belgien, Nederländerna och Italien, sedan även i andra som Österrike-Ungern och dess efterföljarstater, till exempel Österrike och Tjeckoslovakien. Genom det franska kolonialväldet spreds det till stora delar av världen. Modellens globala spridning skedde dock framförallt genom det brittiska imperiet. Royal Irish Constabulary upprättades som en engelsk gendarmeriorganisation för att pacificera en fattig och revoltbenägen inhemsk befolkning. Från Irland spred sig organisationsmodellen till en lång rad brittiska kolonier. Den mest kända av dessa koloniala gendarmerikårer var Northwest Mounted Police, den kanadensiska ridande polisen, föregångare till dagens Royal Canadian Mounted Police.

Polis i världen

• Polis efter land
  • Polis i Amerika
    • Polisen i Kanada
    • Polisen i Mexiko
    • Polisen i Peru
    • Polisen i USA
  • Polis i Europa
    • Polis i Danmark
    • Polisen i Frankrike
    • Polis i Republiken Irland
    • Polisen i Italien
    • Polisen i Kosovo
    • Polisen i Nederländerna
    • Polisen i Norge
    • Polisen i Spanien
    • Polisen i Storbritannien
    • Polisen i Sverige
    • Ålands polismyndighet
  • Polis i Sydafrika