Politikåret 1976
Från Wikipedia
| Politikåret 1976 | |
 |
|
| Lista över politikår | |
| 1975 · 1976 · 1977 | |
| Humaniora och kultur | |
|---|---|
| Datorspel · Film · Konst · Litteratur · Musik · Radio · Serier · Teater · TV | |
| Samhällsvetenskap och samhälle | |
| Ekonomi · Krig · Politik · Sport | |
| Teknik och vetenskap | |
| Meteorologi · Teknik · Vetenskap |
Innehåll |
Händelser [redigera]
Januari [redigera]
- 7 januari
- Iran kallar hem sina ambassadörer från Saudiarabien, Irak, Kuwait, Bahrain. Förenade arabemiraten, Qatar och Oman för att dessa använt begreppet "Arabiska viken" snarare än "Persiska viken".[1]
- Italien drabbas av regeringskris då Italiens socialistiska parti förklarat sig ej vilja stödja Aldo Moros kristdemokratiska regering.[1]
- 9 januari - Odvar Nordli ersätter Tryggve Bratteli som norsk statsminister.[1]
- 12 januari - Spaniens flagga halas för sista gången i Villa Cineros i Västsahara.[1]
- 24 januari - Spanien och USA sluter i Madrid avtal om ekonomisk och militär hjälp på motsvarande drygt fem miljarder SEK från USA till Spanien.[1]
Februari [redigera]
- 4 februari - Per Ahlmark medverkar för första gången som leedre för Folkpartiet vid den allmänpolitiska debatten i Sveriges riksdag.[1]
- 8 februari - Från Kina meddelas att Hua Kuo-Feng utnämnts till fungerande premiärminister efter avlidne Chou En-lai.[1]
- 12 februari - Kristdemokraten Aldo Moro bildar Italiens 37:e regering sedan 1945.[1]
- 18 februari - Sverige erkänner MPLA-regimen i Angola.[1]
- 24 februari - USA:s president Richard Nixton avslutar ett åtta dagar långt besök i Kina.[1]
Mars [redigera]
- 6 mars - Marocko avbryter diplomatin med Algeriet då Marocko menar att Algeriet hotar Marockos nationella enhet och territoriella integritet.[1]
- 10 mars – Med sagan om häxan Pomperipossa i Monismanien som får skatt på 102 procent angriper Astrid Lindgren det svenska skattesystemet och Pomperipossaskatt blir ett begrepp.
- 12 mars - Västtysklands förbundsråd godkänner de polsk-västtyska avtalen.[1]
- 14 mars - Egypten avbryter diplomatin med Sovjetunionen efter en tid av relationsproblem. Egypten menar att Sovjet inte uppfyllt avtalslöften, bland annat vapenleveranser.[1]
- 16 mars - Harold Wilson avgår som brittisk premiärminister.[1]
- 24 mars – En militärjunta i Argentina störtar president Isabel Perón och griper makten. General Jorge Videla utses till ny president.[1]
- 29 mars - Jugoslaviens president Josip Broz Tito besöker Sverige.[1]
April [redigera]
- 7 april – Kinas regeringschef Deng Xiaoping fråntas alla sina poster, anklagad för "högeravvikelser".
- 9 april - Sveriges statsminister Olof Palme avslutar sitt nio dagar långa besök i Sovjetunionen, men träffar inte Leonid Brezjnev.[1]
- 23 april - ISA:s utrikesminister Henry Kissinger inleder en 14 dagars rundresa i Afrika, och angriper Apartheidsystemet.[1]
Maj [redigera]
- 8 maj - Elias Sarkis väljs till ny president i Libanon efter Suleman Franjieh.[1]
- 13 maj – Pol Pot tillträder som premiärminister i Kambodja.
Juni [redigera]
- 24 juni – Nord- och Sydvietnam förenas i ett enat Vietnam med Hanoi som huvudstad.
- 28 juni – Seychellerna utropas till självständig republik.[1]
Juli [redigera]
- 1 juli - PCI:s Pietro Ingaro väljs till talman i Italiens parlament.[1]
- 4 juli - USA firar 200 år som självständig stat.[1]
- 7 juli - 43-årige Adolfo Suarez Gonzales blir ny premiärminister i Spanien.[1]
- 12 juli - EG:s statschefer möts i Bryssel och enas om att upprätta Europaparlamentet.[1]
- 14 juli - Spaniens parlament ändrar strafflagen, och möjliggör ökad politisk aktivitet.[1]
- 23 juli - Socialistledaren Mario Soares bildar Portugals första parlamentariska regering på 50 år.[1]
- 28 juli - Storbritannien avbryter diplomatin med Uganda då Uganda anklagas för att ha hindrat den brittiska beskickningen i Kampala.[1]
- 30 juli - I Italien bildar kristdemokraten Guilio Andreotti Italiens 30:e regering sedan 1945. 49-åriga arbetsministern Tina Anselmi blir Italiens första kvinnliga regeringsmedlem.[1]
Augusti [redigera]
- 1 augusti – Trinidad och Tobago blir republik.
- 4 augusti - Spanien inleder amnestiprocessen för politiska fångar.[1]
- 5 augusti - Finlands president Urho Kekkonnen avslutar sitt besök USA efter att bland annat ha träffat president Gerald Ford.[1]
- 6 augusti - John Stonehouse döms av en domstol i London till sju års fängelese, skyldig för att ha stulit pengar från egna affärsföretag och gömt dem på bankkonton under falskt namn i Australien.[1]
- 10 augusti - Portugals tidigare president Antonio de Spinola återvänter till Portugal efter exil i Brasilien, dit han flytt efter ett kuppförsök i mars föregående år.[1]
- 25 augusti - 52-årige Raymond Barre blir ny fransk premiärminister efter Jacques Chirac.[1]
September [redigera]
- 2 september - 71-årige industrispecialisten Nikolaj Tichonov utses till ena vice premiärministern i Sovjetunionen.[1]
- 17 september - Finlands regering under Martti Mietunen avgår efter oenighet i budgetfrågan.[1]
- 23 september - 52-årige Elias Sarkis tillträder som president i Syrien.[1]
- 26 september - Indonesien toppar Amnesty Internationals lista över vilket land som har flest politiska fångar. Nästan 100 000 av dem har suttit inlåsta i elva år.[1]
- 29 september - Finlands president Urho Kekkonnen utnämner en minoritetsregering baserad på Centern, Liberala folkpartiet och Svenska folkpartiet.[1]
Oktober [redigera]
- 7 oktober – Sveriges riksdag väljer Thorbjörn Fälldin (C) till Sveriges nye statsminister. Därmed bryts det socialdemokratiska innehav av statsministerämbetet som rått i Sverige sedan 1936.[1]
- 29 oktober – Erich Honecker väljs till ny statschef i Östtyskland.[1]
November [redigera]
- 7 november – SIFO-undersökningar visar att inga påtagliga förändringar visats i den svenska väljaropinionen.[1]
December [redigera]
- 1 december – José Lopez Portillo tillträder som president i Mexiko.[1]
- 3 december – 59-årige Cyrus Vance utses till Jimmy Carters utrikesminister i USA, med tillträde 20 januari 1977.[1]
- 5 december
- Gaullistpartiet ombildas i Paris.[1]
- Mogens Glistrups Fremskridtspartiet tappar väljarstöet visar opinionsundersökning i Danmark, med 15. 9 % mot 21.3 % under föregående månad.[1]
- 12 december – CDU-CSU enas på ett möte i Bonn om att återskapa sin gemensamma partigrupp.[1]
- 30 december – Spanske kommunistpartiledaren Santiago Carrilo friges mot borgen, efter att ha suttit häktad på Carabanchelfängelset i Madrid i en veckas tid för att ha ha vistats illegalt i Spanien.[1]
Val och folkomröstningar [redigera]
- 12 april – Jordanien går till parlamentsval, som innebär seger för radikaler.[1]
- 25 april – Portugal går till sina första fria parlamentsval på 50 år. Valutgången blir dock oklart.[1]
- 20 juni – Italien går till parlamentsval, där kristdemokraterna behåller försprånget.[1]
- 27 juni - Antolio Ramalho Eanes vinner presidentvalet i Portugal.[1]
- 19 september – Borgerlig seger i riksdagsvalet i Sverige. Vid kommunal- och landstingsvalen röstar för första gången invandrare, på villkoret att de varit bokförda i Sverige i knappt tre år, vilket innebär första gången i världen som utländska medborgare röstar i ett invandrarland. En annnan nyhet detta år är att rösträttsåldern sänkts till 18 år.[1]
- 3 oktober – Västtyskland går till Förbundsdagsval. Koalitionen SPD-FDP sitter kvar.[1]
- 2 november – Demokraternas Jimmy Carter vinner presidentvalet i USA.[1]
- 5 december – Japan går till parlamentsval, som innebär framgång för mittenpartierna.[1]
Organisationshändelser [redigera]
- 5 mars - Leonid Brezjnev väljs om som statssekreterare för Sovjetunionens kommunistiska parti.[1]
- 14 mars - Ett internationellt socialistmöte avslutas i Porto.[1]
- 5 april - James Callaghan väljs till ny brittisk Labourledare.[1]
- 7 juli - 38-årige David Steel väljs till ny ledare för Storbritanniens liberala parti.[1]
- 8 juli – Europeiska folkpartiet bildas.
- 14 juli - Jimmy Carter utses i New York till Demokratiska partiets kandidat inför presidentvalet i USA.[1]
- 19 augusti - Gerald Ford besegrar Ronald Reagan med röstsiffrorna 1187-1070 vid Republikanska partiets konvent i Kansas City inför presidentvalet i USA.[1]
- 9 oktober - 56-årige Hua Kuo-feng väljs till ny ordförande för Kinas kommunistiska parti.[1]
- 21 november – Kommunistisk Arbejderparti bildas i Danmark.
- 22 november – Israel inträder i UNESCo.[1]
- 23 december – Takeo Fukuda väljs ny ny ordförande för Japans liberaldemokratiska parti.[1]
- 28 november – Willy Brandt väljs till ordförande för Socialistinternationalen.[1]
- 8 december – 34-årige advokaten Felipe Gonzales väljs till generalsekreterare för Spanska socialistiska arbetarpartiet, då partiet håller kongress inuti Spanien för första gången sedan 1932.[1]
Födda [redigera]
- 29 januari – Antonio Milošoski, Makedoniens utrikesminister 2006–2011.
- 1 februari – Katrín Jakobsdóttir, Islands utbildningsminister sedan 2009.
- 6 juni – Ola Borten Moe, Norges olje- och energiminister sedan 2011.
- 13 december – Paavo Arhinmäki, Finlands kultur- och idrottsminister sedan 2011.
Avlidna [redigera]
- 8 januari – Chou En-lai, Kinas preimärminister.[1]
- 13 februari – Murtala Rufaye, Nigerias president (mördad).[1]
- 31 mars – Sven Wedén, svensk politiker, Folkpartiets ledare 1967-1969.[1]
- 3 juni – Viggo Kampmann, Danmarks statsminister 1960–1962.
- 7 juli – Gustav Heinemann, Tysklands förbundspresident 1969–1974.
- 28 juli – Karin Koch, svensk politiker, Sveriges första kvinnliga statsråd.[1]
- 22 augusti – Juscelino Kubitschek, Brasiliens president 1956–1961.
- 17 september – Gunnar Lange, svensk politiker.[1]
- 4 oktober – Juan Maria de Arluce Villar, spansk parlamentsledamot (mördad).[1]
- 9 september – Mao Zedong, Kinas kommunistpartiordförande, Kinas förste president 1954–1959.[1]
- 6 december – João Goulart, Brasiliens president 1961–1964.
Källor [redigera]
Fotnoter [redigera]
- ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa ab ac ad ae af ag ah ai aj ak al am an ao ap aq ar as at au av aw ax ay az ba bb bc bd be bf bg bh bi bj bk bl bm bn bo bp bq br bs bt bu] Horisont 1976. Bertmarks
Externa länkar [redigera]
- Wikimedia Commons har media som rör Politikåret 1976.
