Politik i Stockholms kommun

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Stockholms kommunfullmäktiges sammanträdessal Rådssalen i Stockholms stadshus med möbler formgivna av Carl Malmsten.

Politiken i Stockholms kommun utövas genom Stockholms kommunfullmäktige (1863-1970 stadsfullmäktige[1]). Fullmäktige sammanträder i Stockholms stadshus och har 101 ledamöter, vilka väljs i kommunalval anordnade i Stockholms kommun samtidigt med ordinarie riksdagsval.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Stockholms roll som förvaltningscentrum och huvudstad befästes av 1634 års regeringsform, då kungahus, regering, riksdag och centralförvaltning samlades till staden. Från 1634 till 1967 var Överståthållarämbetet den högsta civila förvaltningsmyndigheten under Kungl. Maj:t för Stockholms stad. Ämbetet leddes av en överståthållare (motsvarande landshövding) med en underståthållare som sin ställföreträdare och närmaste medarbetare. Staden blev en egen kommun 1863[2] då Sveriges kommunsystem infördes och Stockholm fick sin första stadsfullmäktigeförsamling. Fram till 1904 fungerade överståthållaren som Stockholms stadsfullmäktiges ordförande.

Stockholms författningsreform 1920 innebar att staden övergick från ett rent lekmannastyre till att styras av tjänstemän genom en verklig regering i form av stadskollegium och borgarråd. Reformen utformades av sedermera borgarrådet Yngve Larsson, och hade föregåtts av debatter och utredningar under hela 1910-talet, däribland den Rabeska utredningen.

Den efterföljande Författningsreformen 1940 föregicks av en översyn av den 1920 års reform, och innebar bland annat att den tidigare informella borgarrådsberedningen fick status som beslutande organ med Z Höglund som dess förste ordförande.

Organisation[redigera | redigera wikitext]

Stockholms stads organisation omkring 1965

Stadens centrala politiska ledning finns i kommunfullmäktige, kommunstyrelse och borgarrådsberedning. Borgarrådsberedningen består av borgarråden och fungerar som ett slags arbetsutskott för kommunstyrelsen. Finansborgarrådet är sedan 1994 även ordförande i kommunstyrelsen och brukar ses som kommunens politiska ledare.

Kommunstyrelsens förvaltning finns i Stadsledningskontoret, som har ansvar för styrning, uppföljning och utveckling av stadens verksamheter. Förvaltningen arbetar med strategiska frågor och skall ha ett övergripande ansvar för stadens hela verksamhet. Staden har därutöver 14 stadsdelsförvaltningar, 18 fackförvaltningar och 14 bolag, alla med anställda tjänstemän. En av stadens fackförvaltningar är Revisionskontoret, där stadens revisorer är organiserade.

Kommunfullmäktige sammanträder var tredje vecka i Rådsalen i Stockholms stadshus. Stockholms kommunfullmäktige är med sina 101 ledamöter den största kommunfullmäktigeförsamlingen i Sverige.

Rotlar[redigera | redigera wikitext]

Förvaltningen är sedan Stockholms förvaltningsreform 1920 indelad i rotlar, med särskilda ansvarsområden och ett ansvarigt borgarråd, som även är föredragande i kommunstyrelsen för de frågor som beretts inom hans eller hennes rotel. Antalet rotlar har sedan dess förändrats, och likaså vilka ansvarsområden som ligger på respektive rotel. Från början hade staden sex rotlar och färre än så har aldrig funnits. Som mest fanns det tio rotlar 1988-1991. Sedan 1998 har staden åtta rotlar. Rotlarna numreras från I till VIII, där finansroteln är rotel I. Alla rotlar och borgarråd har säte i Stockholms stadshus.[3]

För majoritetens partier (för närvarande Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna och Kristdemokraterna) är vissa rotlar även partikansli. Förutom majoritetens åtta borgarråd finns också fyra oppositionsborgarråd. De har inga egna rotlar utan tillhör respektive partikansli.[3]

Efter valet 2010 finns det åtta rotlar:[3]

  1. Finansroteln
  2. Trafik- och arbetsmarknadsroteln
  3. Stadsbyggnads- och idrottssroteln
  4. Skolroteln
  5. Äldre- och ytterstadsroteln
  6. Stadsmiljöroteln
  7. Socialroteln
  8. Kultur- och fastighetssroteln

Politisk fördelning[redigera | redigera wikitext]

Valresultatens utveckling[redigera | redigera wikitext]

Nedan presenteras hur många mandat varje parti har erhållit i de åtta senaste valen till kommunfullmäktige i Stockholm. Fullmäktige har 101 mandat, varför det krävs minst 51 för att uppnå majoritet. Valresultaten har historiskt sett givit mandatfördelningar som har inneburit maktskifte efter nästan varje val sedan flera decennier. Före 1971 hade dåvarande stadsfullmäktige 100 mandat.

Stockholm är en stark kommun för Moderaterna som var största parti valen 2006, 2010 och 2014 med ett betydligt högre stöd i Stockholm än i riket som helhet.[4] Även Folkpartiet[5] och Miljöpartiet[6] är starka i Stockholm. Socialdemokraterna är svagare i Stockholm än i riket[7]. Även Kristdemokraterna[8], Centerpartiet[9] och Sverigedemokraterna[10] har mindre stöd i Stockholm än i resten av landet.

Valresultat i procent[redigera | redigera wikitext]

Avgivna giltiga röster i de senaste kommunalvalen i Stockholms stad.[11]

År M KD C FP SP MP S V[12] övriga
Röster % Röster % Röster % Röster % Röster % Röster % Röster % Röster % Röster % Valdeltagande
1994 128 975 28,7 9 399 2,1 24 329 5,4 35 437 7,9 15 309 3,4 35 120 7,8 148 684 33,0 41 274 9,2 11 533 2,5 77,70%
1998 146 797 32,9 28 320 6,4 9 187 2,1 34 789 7,8 19 561 4,4 26 347 5,9 114 118 25,6 54 663 12,3 20 411 4,5 76,90%
2002[13] 121 405 26,0 20 746 4,4 5 939 1,2 73 736 15,7 9 137 1,9 24 965 5,3 149 871 32,0 52 325 11,2 8 772 1,8 77,72%
2006 180 207 37,3 18 907 3,9 15 205 3,1 46 657 9,6 5 831 1,2 44 530 9,2 118 129 24,4 38 284 7,9 16 084 2,6 79,06%
2010 184 533 34,38 18 705 3,49 21 335 3,98 53 770 10,02 74 437 13,87 121 273 22,60 39 920 7,44 22 710 4,23 81,58%

Mandatfördelning i valen 1920-1966[redigera | redigera wikitext]

Valår V S SP C FR FP M Grafisk presentation, mandat och valdeltagande TOT % Könsfördelning (M/K)
1920 4 51 10 35
51 10 35
100 54,6
85 15
1922–23 7 44 9 40
7 44 9 40
100 39,8
86 14
1926–27 9 43 4 5 39
9 43 5 39
100 58,4
88
1930–31 52 5 3 5 35
52 5 5 35
100 65,1
89
1934–35 1 45 7 14 33
45 7 14 33
100 70,4
87
1938 3 55 2 14 26
55 14 26
100 70,0
78 22
1942 9 46 16 29
9 46 16 29
100 69,5
75 25
1946 17 38 23 22
17 38 23 22
100 74,5
73 27
1950 5 43 35 17
5 43 35 17
100 81,4
73 27
1954 8 41 31 20
8 41 31 20
100 79,8
76 24
1958 6 45 20 29
6 45 20 29
100 78,7
77 23
1962 5 49 23 23
5 49 23 23
100 78,5
73 27
1966 10 38 3 25 24
10 38 25 24
100 80,4
75 25
Data hämtat från Statistiska centralbyrån och Valmyndigheten.

Mandatfördelning i Stockholms kommun, valen 1970-2014[redigera | redigera wikitext]

Valår V S MP FI SD SP NYD C FP KD M Grafisk presentation, mandat och valdeltagande TOT % Könsfördelning (M/K)
1970 7 46 10 22 16
7 46 10 22 16
101 86,0
75 26
1973 9 42 15 12 23
9 42 15 12 23
101 88,6
67 34
1976 9 40 12 13 27
9 40 12 13 27
101 88,1
67 34
1979 10 39 3 6 12 31
10 39 6 12 31
101 86,4
58 43
1982 11 41 3 6 6 34
11 41 6 6 34
101 86,7
54 47
1985 10 40 4 14 33
10 40 14 33
101 85,2
57 44
1988 11 36 8 5 13 28
11 36 8 5 13 28
101 81,5
55 46
1991 9 33 2 3 6 1 12 3 32
9 33 6 12 32
101 81,6
52 49
1994 11 37 8 2 5 9 29
11 37 8 5 9 29
101 77,7
53 48
1998 13 29 6 3 9 6 35
13 29 6 9 6 35
101 76,90
52 49
2002 11 35 6 17 5 27
11 35 6 17 5 27
101 77,72
49 52
2006 9 27 10 1 10 3 41
9 27 10 10 41
101 79,06
50 51
2010 8 25 16 3 10 1 38
8 25 16 10 38
101 81,58
48 53
2014 10 24 16 3 6 3 9 2 28
10 24 16 6 9 28
101 82,13
50 51
Data hämtat från Statistiska centralbyrån och Valmyndigheten.

Partiers starkaste och svagaste valdistrikt 2014[redigera | redigera wikitext]

Parti Valdistrikt Kommun
Starkaste Andel Andel
M Oscar 2 Oscarskyrkan 63,06 % 27,16  %
S Spånga 22 Rinkebysvängen Ö 73,89 % 21,96  %
MP Skarpnäck 22 Hammarbyhöjden N 28,95 % 14,32  %
V Skarpnäck 24 Bagarmossen V 23,40 % 8,94  %
FP Västerled 2 Äppelviken 22,29 % 8,28  %
SD Hässelby 7 Hässelby Gård N 14,38 % 5,16  %
C S:t Göran 2 Fredhäll N 13,22 % 4,69  %
FI Hägersten 16 Midsommarkransen C 13,53 % 4,64  %
KD Hedvig Eleonora 2 Kv Bävern mm 7,87 % 3,28  %
Data hämtat från Valmyndigheten.
Parti Valdistrikt Kommun
Svagaste Andel Andel
M Spånga 27 Rinkeby mellersta 2,68 % 27,16  %
S Oscar 3 Strandvägen mellersta mm 3,63 % 21,96  %
MP Oscar 2 Oscarskyrkan 3,47 % 14,32  %
V Oscar 10 Karlaplan N 0,66 % 8,94  %
FP Skärholmen 19 Skärholmsterrassen 0,36 % 8,28  %
SD Spånga 13 Tensta C 0,64 % 5,16  %
C Kista 7 Oslogatan och Spånga 21 Rinkeby C båda 0,00 % 4,69  %
FI Spånga 13 Tensta C 0,00 % 4,64  %
KD Spånga 13 Tensta C 0,64 % 3,28  %
Data hämtat från Valmyndigheten.


Mandatperioden 2006–2010[redigera | redigera wikitext]

Till följd av valresultatet i 2006 års kommunalval ägde maktskifte rum i oktober 2006. Den styrande koalitionen består sedan dess av moderater, folkpartister och kristdemokrater. Mellan 2006 och 2008 var moderaternas Kristina Axén Olin finansborgarråd. Hon avgick av personliga skäl den 16 april 2008, och så småningom utsågs Sten Nordin till nytt finansborgarråd.

Stockholm styrdes 2002–2006 av en koalition av socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister med socialdemokraten Annika Billström som finansborgarråd. Billström hade ingen stark ställning i sitt parti, och efter valnederlaget fick hon lämna gruppledaruppdraget. Oppositionsledare blev i stället förra biståndsministern Carin Jämtin.

Mandatperioden 2010–2014[redigera | redigera wikitext]

Valet i september 2010 ledde till en fortsatt borgerlig majoritet i kommunfullmäktige. De nyvalda fullmäktige samlades för sitt första sammanträde den 18 oktober 2010.[14]

Mandatperioden 2014–2018[redigera | redigera wikitext]

Valet i september 2014 ledde inte till fortsatt borgerlig majoritet.

Två partier, Feministiskt initiativ och Sverigedemokraterna kom in i fullmäktige för första gången.

Nuvarande borgarråd[redigera | redigera wikitext]

[Uppdatering behövs]

Namn Politisk tillhörighet Titel[15] Tillträdde
  Nordin sten.jpg Sten Nordin Moderata samlingspartiet Finansborgarråd 28 april 2008
  Ulla Hamilton.jpg Ulla Hamilton Moderata samlingspartiet Trafik- och arbetsmarknadsborgarråd (sedan 2010) 17 oktober 2006
  Joakim Larsson Moderata samlingspartiet Äldre- och ytterstadsborgarråd (sedan 2010) 15 mars 2008
  Anna König Jerlmyr Moderata samlingspartiet Socialborgarråd 18 oktober 2010
  Regina Kevius Moderata samlingspartiet Stadsbyggnads- och idrottsborgarråd (sedan 2010) 18 oktober 2010
  Lotta Edholm Folkpartiet liberalerna Skolborgarråd 17 oktober 2006
  Madeleine Sjöstedt.jpg Madeleine Sjöstedt Folkpartiet liberalerna Kultur- och fastighetsborgarråd (sedan 2010) 17 oktober 2006
  Per Ankersjö Centerpartiet Stadsmiljöborgarråd 18 oktober 2010
  Karin Wanngård Socialdemokraterna Oppositionsborgarråd 4 april 2011
  Roger Mogert Socialdemokraterna Oppositionsborgarråd 17 oktober 2006
  Tomas Rudin Socialdemokraterna Oppositionsborgarråd 18 oktober 2010
  Daniel helldén mp.jpg Daniel Helldén Miljöpartiet de Gröna Oppositionsborgarråd 16 november 2011
Biträdande socialborgarråd[redigera | redigera wikitext]
Namn Politisk tillhörighet Titel[15][16] Tillträdde
  Ewa Samuelsson.jpg Ewa Samuelsson Kristdemokraterna Biträdande socialborgarråd (med ansvar för tillgänglighetsfrågor samt funktionshinderfrågor) 18 oktober 2010

Partier i kommunfullmäktige[redigera | redigera wikitext]

Partier i modern mening har funnits i stads-/kommunfullmäktige sedan införandet av den lika rösträtten och det proportionella valsystemet, med början vid valet 1919. De enda partier som har funnits i fullmäktige oavbrutet sedan dess är Folkpartiet liberalerna (med föregångare), Moderata samlingspartiet och Sveriges socialdemokratiska arbetareparti. Det som nu är Folkpartiet liberalerna bestod emellertid länge av flera grupper som dock samverkade nära med varandra.[17]

Centerpartiet blev för första gången representerat i stadsfullmäktige 1966, då tre centerpartister valdes in i fullmäktige på Folkpartiets lista, eftersom partierna hade ett valtekniskt samarbete i det valet. Centerpartiet var som störst 1973, då det fick 14 procent av rösterna och 15 mandat. I valen 1985, 1998 och 2002 blev partiet helt utan representation i fullmäktige.

Feministiskt initiativ kom in i fullmäktige första gången i valet 2014

Folkpartiet liberalerna bildades formellt 1935 av liberaler och frisinnade, två grupper som tidigare hade varit samma parti men splittrats på grund av rusdrycksfrågan. Folkpartiet blev som störst i valet 1950, då 32,9 procent av rösterna gav det 35 mandat. 1982 fick partiet bara 5,1 procent av rösterna och sex mandat, vilket är partiets sämsta resultat.

Kristdemokraterna kom in i fullmäktige första gången i valet 1991, åkte ut igen i nästa val 1994 men har sedan varit representerat i kommunfullmäktige från 1998.

Miljöpartiet de gröna hade under 1980-talet ett visst samarbete med det lokala Stockholmspartiet. Egen representation fick det för första gången 1991. Dess bästa resultat kom i valet 2010 då partiet fick 13,87 procent av rösterna och 16 mandat.

Moderata samlingspartiet ställde under 1920- och 1930-talen upp i Stockholms kommunalval under partibeteckningen De borgerliga och därefter Högern, medan partigruppen hette Stadsfullmäktiges moderata grupp fram till valet 1927 och därefter Stadsfullmäktiges högergrupp. Nuvarande namn antogs 1969. Partiet var som minst i valen 1950 (16,4 procent, 17 mandat) och 1970 (16,9 procent, 16 mandat). I valet 2006 fick partiet 37,3 procent av rösterna och 41 mandat. Partiet har aldrig haft flera mandat än då, men fick större procentandel av rösterna i flera val på 1920-talet. Det var fullmäktiges största parti 1998–2002 och blev det återigen 2006, en status som bibehölls 2010 trots en viss tillbakagång.

Ny demokrati var bara representerat i fullmäktige under en period, 1991–1994. Partiet hade fått 4,9 procent och sex mandat i valet 1991.


Socialdemokraterna (Sveriges socialdemokratiska arbetareparti) var från den lika rösträttens införande stads-/kommunfullmäktiges största parti ända fram till 1998 och var det sedan igen 2002–2006. Efter valen 1931 och 1938 hade partiet egen majoritet i fullmäktige med 52 respektive 55 mandat. 1938 års val var partiets bästa, då fick det 51 procent av rösterna. Efter valet 2010 har socialdemokraterna bara 25 mandat, det lägsta antalet för partiet sedan införandet av den lika rösträtten och det proportionella valsystemet 1919.

Socialistiska partiet eller Kilbomskommunisterna var representerat i fullmäktige på 1930-talet, som mest med sju mandat efter att ha fått 8,6 procent av rösterna i valet 1935.

Stockholmspartiet bildades 1979 och kom in i kommunfullmäktige i valet samma år. Det var som störst i valet 1998, då det fick 6,8 procent av rösterna vilket gav åtta mandat i fullmäktige. I valet 2002 förlorade partiet sina mandat.

Sverigedemokraterna kom in i fullmäktige första gången i valet 2014


Vänsterpartiet hette tidigare Sveriges kommunistiska parti och sedan Vänsterpartiet kommunisterna. Sedan 1990 endast Vänsterpartiet. Kommunistiska stadsfullmäktigegruppen hade 17 medlemmar efter valet 1946, då partiet hade fått 18,3 procent av rösterna. Det är partiets bästa resultat någonsin. Det sämsta resultatet partiet har gjort sedan dess var i valet 1962, då ett väljarstöd om 5,7 procent gav fem mandat.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Stockholms_kommun#Kommun_eller_stad
  2. ^ Enligt Förordning om kommunalstyrelse i stad (SFS 1862:14)
  3. ^ [a b c] [1]
  4. ^ Resultatet i kommunvalet låg 44% procent över riksdagsresultatet i hela landet 1998, 70% över 2002, 42% över 2006, 14% över 2010 och 16% över 2014
  5. ^ Resultatet i kommunvalet låg 66% procent över riksdagsresultatet i hela landet 1998, 17% över 2002, 33% över 2006, 42% över 2010 och 53% över 2014
  6. ^ Resultatet i kommunvalet låg 74% procent över riksdagsresultatet i hela landet 1998, 14% över 2002, 76% över 2006, 89% över 2010 och 108% över 2014
  7. ^ Resultatet i kommunvalet låg 30% procent under riksdagsresultatet i hela landet 1998, 20% under 2002, 30% under 2006, 26% under 2010 och 29% under 2014
  8. ^ Resultatet i kommunvalet låg 82% procent under riksdagsresultatet i hela landet 1998, 52% under 2002, 41% under 2006, 38% under 2010 och 28% under 2014
  9. ^ Resultatet i kommunvalet låg 59% under riksdagsresultatet i hela landet 1998, 81% under 2002, 61% under 2006, 39% under 2010 och 23% under 2014
  10. ^ Resultatet i kommunvalet låg 54% under riksdagsresultatet i hela landet 2010 och 60% under 2014.
  11. ^ Valmyndighetens webbplats avseende 1998-2006, respektive Stockholms stads webbplats avseende 1994
  12. ^ Teckenförklaring: M=Moderaterna, C=Centerpartiet, KD=Kristdemokraterna, FP=Folkpartiet, MP=Miljöpartiet, S=Socialdemokraterna, V=Vänsterpartiet, SP=Stockholmspartiet.
  13. ^ Det kan vid en sammanräkning noteras, att om Centerpartiets och Stockholmspartiets röster ses som borgerliga och hade kunnat räknas in vid valet 2002, hade det blivit borgerlig majoritet i stadshuset, men inget av dessa två partier nådde tillräckligt många röster för att kunna erhålla något mandat vid det valet.
  14. ^ http://insyn.stockholm.se/kf/document/2010-10-18/Protokoll/Protokoll%2013-18okt-beslut.pdf
  15. ^ [a b] http://stockholm.se/OmStockholm/Politik-och-demokrati/Borgarrad-/Rotlar-och-partikanslier-/
  16. ^ http://www.stockholm.se/-/Nyheter/Om-Stockholm/Majoritetens-borgarrad-utsedda/
  17. ^ Detta avsnitt bygger på information från de olika årgångarna av Stockholms kommunalkalender samt Statistisk årsbok för Stockholm

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]